Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Formosa ("den vackra"), kin. och jap. Taiwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som har två regntider, en på vintern och en
på senhösten, är den 3,000 mm. (1898: 5,238
mm.). Det fuktiga och varma klimatet är i hög grad
osundt. Växtvärlden är besläktad såväl med den
siamesiska som med den japanska. F. är ett ständigt
grönt land med ogenomträngliga snår. Till 500 m. går
jämte grässlätten en tropisk vegetation af Ficus,
Pandanus, palmer och clusiaceer och till 1,800
m. en subtropisk, alltid grön löfskog, i hvilken
kamferträden gå upp till 1,980 m. höjd, därofvan
vidtager barrskogsregionen med Cryptomeria och
Chaimæcyparis, Picea och slutligen, till de högsta
bergstopparna, Abies- och Juniperus-arter. Enligt
uppgifter i Davidsons beskrifning öfver F. äro
bland öns 35 däggdjursarter 14 och af dess 145
landfågelarter 34 inskränkta till denna ö. -
Folkmängden uppgår till något öfver 3 mill. (däraf
omkr. 100,000 japaner) och består i norra F. till
stor del af invandrade kineser, som kallas haklo
(ursprungligen från prov. Fukien) och hakka
(från prov. Kuangtung). Den öfriga befolkningen
visar en omisskännlig släktskap med malajerna. Att
dessa malajiska invandrare därstädes påträffat en
urbefolkning af negritos är icke osannolikt. Japanska
lärde fördela dessa stammar, flera hundra till
antalet, i 8 grupper, skilda från hvarandra ej blott
till seder och bruk, utan ock till språk, hvilka
äro så olika, att den ena gruppen ej förstår den
andra. Några ha under kinesiskt inflytande öfvergifvit
sina ursprungliga plägseder och språk. Andra ha
dragit sig undan till de centrala bergstrakterna,
där de bevarat sitt oberoende. De sistnämnda anses
utgöra endast omkr. 100,000. Många af F:s stammar idka
fortfarande "hufvudjakt". De bo i bysamhällen i hus
af sten och trä och drifva jordbruk med järnredskap,
ehuru de ej förstå metallers bearbetning. De sakna
ej artistisk begåfning; träsnideri, keramik och
flätningskonst stå tämligen högt. Sina kläder
förfärdiga de af hemväfda tyger och hemgarfvadt
skinn. Äktenskap mellan nära anförvanter är
förbjudet. De hålla sina åldringar i ära och fira
högtidliga begrafningar; de dyrka förfäderna, tro på
själens odödlighet, men betrakta de aflidnas andar som
onda makter. De lefva i engifte, och kvinnorna intaga
en aktad ställning. F:s hufvudnäring är jordbruk
(potatis, hirs, tobak, ärter), på slättlandet odlas
mycket sockerrör och te (som ej öfverträffas af
något annat lands), vidare batater, jams, taro,
indigo och jordnötter. Industrien producerar
socker, rispapper, indigo och kamfer, det sista
såsom statsmonopol (sedan 1899). Öns viktigaste
exportvaror äro te, ris, socker, kamfer, guld,
färgväxter, växtfibrer och svafvel. Guldproduktionen
har, sedan Japan förvärfvade ön, vuxit från 3 till
mer än 5 mill. kr. årligen. Handelsomsättningen med
utlandet utgjorde 1905 24,45 mill. yen (1 yen =
1,85 kr.) i import och 24,36 yen i export; däraf
komma på Japan 13,6 mill. yen af importen och 13,7
mill. yen af exporten. F. har 12 öppna hamnar,
ehuru endast 4: Tamsui och Kelung i n. samt Takao
och Anping (Taiwanhu) på västkusten, begagnas af
fartyg i utländsk trafik. Af järnvägar finnas linjen
Kelung-Taihoku och dess hamn Tamsui samt linjen
Taihoku-Shinchiku (tills. omkr. 370 km.) samt öfver
300 km. spårvägar. Vägar ha anlagts öfver hela ön,
ett ordnadt postväsen införts (omkr. 40 stationer)
samt telegraf- och telefonlinjer
byggts (resp. 1,800 och 560 km.). Japanerna ha
vidtagit hygieniska arbeten, såväl afloppsledningar
i städerna som sjukhus, vattenledningar, artesiska
brunnar, och upprättat ett undervisningsväsen, ej
blott för japanerna, utan äfven för infödingarna,
med flera hundra elementarskolor, jämte normalskolor
och en medicinsk läroanstalt. Sedan flera årtionden
tillbaka ha missionärer, såväl protestantiska som
katolska, verkat bland infödingarna. Hufvudstad
är Taihoku.
Historia. Kineserna sammanfattade ursprungligen F. med
den långa därifrån till Japan sig sträckande ökedjan
under namnet Liukiu och kallade den än Lilla Liukiu,
än Stora Liukiu, namn, som man äfven möter på äldre
europeiska kartor, till dess det portugisiska namnet
F. småningom blef allmänt. Kineserna besökte dock
ön endast tillfälligtvis. Efter 605 e. Kr., sedan
malajerna tagit ön i besittning och en kinesisk
expedition förgäfves sökt förmå dessa att erkänna
Kinas kejsare och betala honom tribut, nämner
kinesiska historien ingen officiell samfärdsel med
ön under flera årh. 1430 skall ett kinesiskt fartyg
ha blifvit vinddrifvet till F. och kinesiska hofvet
därigenom fått kännedom om ön. Denna besöktes sedan
af kinesiska och japanska sjöröfvare och handlande,
hvilka småningom slogo sig ned på ön och utan
ömsesidiga fientligheter tillgodogjorde sig dess
naturalster. De s. k. hakka, en pariasklass, som i
sitt hemland, prov. Kuangtung, förföljdes från ort
till annan och därför i 14:e och 15:e årh. i stort
antal utvandrat till F., blefvo därunder af stor
nytta såsom mellanhänder mellan öns infödingar och de
främmande köpmännen. 1624 bemäktigade sig holländarna
en liten ö midtemot staden Taiwan (nuv. Tainan)
vid västkusten och grundade där Fort Zelandia,
hvarifrån de behärskade slätten och närgränsande
smärre berg. De sökte äfven genom missionärer och
lärare inverka på befolkningen. Ett af spanjorer
1626 anlagdt fäste San Salvador vid det nuv. Kelung
stormades af holländarna 1642. Dessa förjagades
emellertid 1662 af en sjöröfvarhöfding Koxinga från
Amoy, hvilken på F. bildade en själfständig stat, som
bestod till 1683, då ön kom under Kina. Under Kinas
krig med Frankrike 1884-85 eröfrade amiral Courbet
Kelung och Pescadoresöarna, men de återlämnades vid
krigets slut. Genom freden i Shimonoseki 17 april
1895 afstod Kina bl. a. F. jämte Pescadoresöarna
till Japan, hvars administration i början präglades
af hänsynslös godtycklighet och gaf anledning till
flera uppror. Dessa medförde ett fullständigt omslag
i förvaltningen, och en bättre ordning infördes
af japanske statsmannen Kodarna. Man skyr nu inga
ansträngningar för att göra landets öppnande och
tillgodogörandet af dess naturliga rikedomar till
en ekonomisk fördel för alla parter. På offentliga
arbeten har Japan utgifvit mycket pengar, i synnerhet
på hamnanläggningen vid Kelung, hvars hamn fördjupats
från 4 till 24 fot, så att F:s produkter ej längre
behöfva sändas till Hongkong eller Amoy för att där
omlastas. Den kristna missionen skyddas, enär de
kristnade infödingarna i regel äro laglydigare än
den öfriga befolkningen.
I koloniens förvaltning ha japanerna tagit de
engelska kronkolonierna till mönster. Någon egentlig
författning med folkrepresentation är det dock ännu
icke tal om. I spetsen för styrelsen står en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
