Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 8. Feiss - Fruktmögel / 1305-1306 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredrik IV - Fredrik och Fredrik August, kurfurstar och konungar af Sachsen - Fredrik I den stridbare - Fredrik II den saktmodige - Fredrik III den vise

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom det emellertid till öppet krig emellan F. och
Mattias, som 1485 eröfrade Wien, under det F. såsom
hjälpsökande drog sitt rike rundt, underhållen af
städer och kloster. Samtidigt lades dock grunden
till habsburgska husets världsvälde. Efter stora
svårigheter åvägabragtes nämligen 1477 ett giftermål
mellan F:s son Maximilian och Karl den djärfves
dotter Maria, arftagerska till huset Burgunds
besittningar.

Fredrik IV:s grafsten med hans bild i Stefanskyrkan, Wien (monumentet påbörjadt under hans lifstid).

Denna förmälning gaf visserligen anledning
till långvariga strider med Frankrike, först med
Ludvig XI (fred i Arras 1482), sedan med hans
efterträdare Karl VIII, men genom freden i Senlis
1493 tillförsäkrades huset Habsburg största delen
af de burgundiska arfländerna. På grund af F:s
slapphet framträdde redan tidigt planen att vid hans
sida ställa en romersk konung såsom medhjälpare,
en plan, som F. länge motsatte sig. 1486 gick han
slutligen in på, att hans son Maximilian valdes till
romersk konung, sedan denne lofvat sitt bistånd
till Österrikes återeröfring från ungrarna. Efter
Mattias’ död (1490) lyckades också Maximilian befria
Österrike och afslöt 1491 med hans efterträdare
konung Vladislav ett fördrag, som

innebar ett förnyande af 1463 års aftal. De under F:s
sista tid uppdykande planerna på en riksreform ledde
däremot ej till något resultat. F. beskrifves
såsom en man med enkla lefnadsvanor, utprägladt
sparsam, utan intresse för politiska ting, mest road
af trädgårdsskötsel. Hans regering betecknar det
tysk-romerska kejsardömets djupaste förnedring. Litt.:
Bachmann, "Deutsche reichsgeschichte im zeitalter
Friedrich III. und Maximilian I." (2 bd, 1884–93),
v. Kraus, "Deutsche geschichte im ausgange des
mittelalters" (1894).

^{T. H–r.}

Fredrik (ty. Friedrich) och F. August,
kurfurstar och konungar af Sachsen.

1. F. I den stridbare, kurfurste af Sachsen, son
af markgrefven Fredrik III af Meissen, f. 1369,
d. 1428, efterträdde 1381, jämte sina två yngre bröder,
Georg och Vilhelm, sin fader i regeringen och blef,
sedan dessa aflidit (Georg 1401, Vilhelm 1424) utan
arfvingar, ensam herre öfver det betydliga området.
I sin tids politiska strider tog han en framstående
del. Han var bl. a. medlem af det förbund,
som afsatte den oduglige tyske konungen Wenzel.
Då denne därefter som konung i Böhmen fördref de tyske
lärarna och studenterna (1409) från universitetet i
Prag, emottog F. dem i sitt land och blef därigenom
grundläggare af det berömda universitetet i Leipzig.
Under husitkriget, som hotade äfven det till
Böhmen gränsande Sachsen, uppträdde F. såsom
kejsar Sigismunds bundsförvant och vann genom sin
seger vid Brüx (1421) större ära än någon annan af
husiternas fiender. Då den sachsiska kurfursteätten
utslocknade, fick F. dess land och värdighet (6
jan. 1423), under villkor att han skulle
fortsätta kriget mot husiterna, en förbindelse,
åt hvars uppfyllande han med större tapperhet än
framgång egnade sig.

2. F. II den saktmodige, den föregåendes son,
f. 1411, d. 1464, erhöll efter faderns död (1428)
ensam kurvärdigheten, men regeringsmakten delades
mellan honom och hans tre bröder. Efter ett
förkrossande nederlag vid Tauss (1431) tvangs han
att sluta separatfred med husiterna. Mestadels på
underhandlingens lugna väg (däraf hans tillnamn)
lyckades F. vinna betydliga områden, bl. a. Meissen.
Sedan en af hans bröder aflidit och en annan ingått
i det andliga ståndet, råkade han i strid med den
återstående om delningen af deras land ("sachsiska
brödrakriget", 1446–51). Några år därefter, 1455,
sökte en missnöjd riddare bortröfva F:s båda söner
för att med dem såsom gisslan betvinga fadern; om
detta "sachsiska prinsrof" se Altenburg.

Fredrik den vise. (Efter originalgravyr af A. Dürer.)

3. F. III den vise, son af kurfurst Ernst, f. 17
jan. 1463, d. 5 maj 1525, ärfde 1486 kurvärdigheten
efter sin fader, men delade regeringen med sin
yngre broder, Johan. Endräkten mellan bröderna
stördes aldrig. F. såg klart den fara, som hotade de
tyske furstarna från det mäktiga habsburgska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>