Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsberg (oriktig form Fridsberg), Olof - Fredsbyrån i Bern. Se Fredsrörelsen - Fredsdomare - Fredsfot, krigsv. Se Fredsstyrka - Fredsfurste - Fredsfördrag, Fredstraktat, Fredsslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fredsberg (oriktig form Fridsberg), Olof, målare,
f. 1728, d. 24 maj 1795 i Stockholm. Om hans
konstnärliga utveckling känner man endast, att
han en längre följd af år bodde och njöt beskydd
hos K. G. Tessin på Åkerö. Han skall där ha målat
salen i hufvudbyggningen med landskap efter Claude
Lorrain. F. utförde äfven miniatyrer, bl. a. i en
rikt illustrerad handskrift, som Tessin 1763 skänkte
en ung släkting och hvilken bar titeln: "Figures
de fables avec leur explication" (4 vol. fol.). I
sin dagbok 1757 kallar Tessin konstnären "en
stilla, gudfruktig, stadig, flitig, ärlig och
from man". Efter sin gynnares död flyttade F. till
Stockholm, blef 1774 agré och 1791 led. af målar-
och bildhuggarakademien, vid hvars principskola
han från 1778 meddelade undervisning. Han bar titeln
hofmålare, såsom varande i konungens tjänst, särskildt
på Ekolsund. Se S. Leijonhufvud i "Ord och bild" 1906.
-rn. (A. L. R.)
Fredsbyrån i Bern. Se Fredsrörelsen.
Fredsdomare (eng. justice of the peace; fr. juge de
paix), i England är fredsdomarens ämbete gammalt. Det
har varit en bestående institution från 1360, då en
stadga förordnade, att konungen skulle i alla grefskap
utse personer för fredens upprätthållande i stället
för de conservators of the peace, hvilka tidigare
valts af de frie jordegarna och haft betydligt mindre
myndighet. Den engelske fredsdomarens kall är
fortfarande ett icke aflönadt hedersämbete, hvilket i
allmänhet eftersträfvas af orternas rikaste och mest
ansedda män, såsom ett trappsteg till den politiska
banan. Dock har man i de största städerna funnit
nödigt att gifva fredsdomaren aflöning. - Fredsdomarna
utnämnas för lifstid af konungen; i praktiken
utöfvas härvid bestämmanderätten af lordkansleren,
som för grefskapen inhämtar förord af lordlöjtnanten
och för städerna stundom emottager hemställan från
borough councils. Vissa förtroendeuppdrag, såsom
ordförandeskap i grefskaps- eller distriktsråd,
befattningen som mayor i en borough m. fl.,
ge innehafvaren fredsdomarbefogenheter under
ämbetstiden. Intill nyaste tid har fredsdomaren
bildat medelpunkten i de till själfstyrelsen
(self government) hörande inrättningarna och varit
utrustad med en högst omfattande myndighet såväl å
rättskipningens som å den egentliga förvaltningens
område. Han var representant för konungen såsom
upprätthållare af allmän frid och säkerhet (custos
pacis). I denna egenskap utöfvade fredsdomaren en
vidsträckt polisuppsikt. Så egde han häkta för brott
misstänkta personer, fordra borgen af dem, af hvilka
fridsbrott kunde befaras, verkställa förberedande
undersökning i brottmål och ådöma straff för vanliga
polisförseelser. Dessutom tillkom det honom att
öfvervaka, att lag och ordning iakttogos å en mängd
till näringar och förvaltning hörande områden. Sålunda
utöfvade han uppsikt öfver fabriker och yrken,
jakt och fiske, allmänna vägar och transportväsen,
fattigvård och lösdrifveri, skatteuppbörd m. m. Hans
åtgärder framträdde dels såsom tillämpning af gifna
straffbud (convictions), dels ock såsom själfständiga
anordningar till främjande af det allmänna bästa
(ordres). I det hela har hans verksamhet den
yttre formen af en rättskipning (jurisdiction). Den
egentliga civila rättskipningen - afgörande af tvister
om mitt och ditt - har dock aldrig fallit inom hans
behörighetsområde. Genom den nya lagstiftningen om
själfstyrelse (local government act) 1888
öfverflyttades största delen af fredsdomarens
befogenhet i förvaltningsärenden till grefskapsrådet,
county council, en genom val utsedd myndighet,
som numera är den kommunala själfstyrelsens
förnämsta organ, eller till distriktsrådet, district
council (se County och District). Däremot har
fredsdomaren fortfarande kvar en god del af sina
gamla domarbefogenheter. I vissa mindre betydande
mål om polisförseelser, t. ex. rörande fylleri,
smärre öfverträdelser af fabrikslagarna, tvister
mellan arbetare och arbetsgifvare o. s. v., utöfvas
denna domsrätt af fredsdomaren ensam (se därom
art. "Summary convictions" i "Encyclopedia of the
laws of England", vol. 12). I egentliga brottmål
utöfvas fredsdomarmyndigheten af flera domare
gemensamt, samlade till sessions of the peace,
bland hvilka urskiljas flera olika slag med växlande
befogenheter: petty sessions (mest för polisförseelser
och förberedande förhör), special sessions (bl. a. för
afgörande af besvär öfver kommunalbeskattning,
utdelande af utskänkningslicenser m. m.), quarter
sessions och general sessions (i större distrikt för
vad i summariskt afdömda mål och af dömande i första
instans af vissa brottmål). De gröfsta brottmålen
falla ej under fredsdomarens behörighet; i vissa fall
ha de inför en fredsdomare åtalade rätt att påkalla
medverkan af jury. Jfr Stone, "Justice’s manual"
(37:e uppl., 1905).
En väsentligt annan ställning intaga fredsdomarna i
Frankrike, ehuru visserligen efter den nya engelska
lagstiftningen olikheten är mindre än förr. Äfven i
Frankrike utöfva de en viss polisverksamhet, men af
mycket underordnad natur. Deras egentliga uppgift
är att besörja rättskipningen i mindre saker, såväl
tvistemål som brottmål. I tvistemål döma de i regeln
såsom första och sista instans, när sakens värde
icke öfverstiger 100 frcs (omkr. 71 kr.), och såsom
första instans, när värdet icke går öfver 200 frcs;
i brottmål utgör 5 dagars fängelse eller 15 frcs
böter det högsta straff de kunna ådöma. Vid sidan af
denna rättskipande verksamhet tillhör det fredsdomaren
att söka medla mellan tvistande parter, innan saken
drages inför rätta. De franske fredsdomarna intaga
ingalunda samma upphöjda ställning i samhället som
de engelske; befattningen är aflönad och beklädes
ofta af underordnade tjänstemän, som lämnat sin
förra befattning. De nämnas af republikens president
och kunna af honom afskedas. Jfr Godart, "Manuel
des juges de paix" (2 bd, 1898). - I de länder,
hvilka bildat sin lagstiftning efter den franska,
såsom Belgien och Italien, har fredsdomarinrättningen
blifvit införd, ehuru i mer eller mindre ändrad form.
I. Afz. (V. S-g.)
Fredsfot, krigsv. Se Fredsstyrka.
Fredsfurste (sp. principe de la paz), hederstitel,
som tillagts spanska statsmän, som gjort sig förtjänta
om fredens bevarande eller återställande, såsom Luis
de Haro och, särskildt, Manuel Godoy.
Fredsfördrag, Fredstraktat, Fredsslut, det
folkrättsliga aftal, hvarigenom ett krig mellan
två eller flera stater ändas och de genom kriget
afbrutna vänskapliga förbindelserna återställas. Ett
fredsfördrag ingås följaktligen mellan folkrättsliga
subjekt, helt eller halft själfständiga stater. I
äldre tider med mindre klart utvecklade folkrättsliga
begrepp förekommo ofta fredsaftal äfven mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
