Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredsfördrag, Fredstraktat, Fredsslut - Fredsföreningar. Se Fredsrörelsen - Fredsgaranti. Se Fredsfördrag - Fredshjälp - Fredsinstrument. Se Fredsfördrag - Fredskonferens. Se Fredsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskilda menigheter och landsändar inom de i krig
invecklade staterna (se t. ex.
Bondefred); detta slags aftal betydde då närmast en på
menigheternas eget initiativ åstadkommen fridlysning
eller neutralisering af de genom aftalet berörda
områdena. Från själfva fredsfördraget skiljer man
den vapenhvila och det formliga stilleståndsfördrag,
som ofta föregå detsamma. Ett stilleståndsfördrag kan
stundom till alla bestämmelser motsvara en definitiv
fred, men gäller dock alltid för begränsad tid,
längre eller kortare (Stuhmsdorfsfördraget mellan
Sverige och Polen 1635, slutet på 26 år, är ett
exempel på långvarigt stilleståndsfördrag), under
det att fredsfördraget åsyftar att bli varaktigt,
därför ock tidigare gärna betecknades som "evigt". -
Fredsfördraget förberedes ofta genom intervention
af intresserade neutrala makter, antingen under
den mindre högtidliga formen af bona officia,
som vid ännu pågående fientligheter bana vägen
för underhandlingar, eller såsom formlig medling
(mediation), hvarvid förutsattes fientligheternas
upphörande, så länge medlingen pågår. De genom dylik
intervention eller på direkt initiativ från de
krigförande åvägabragta underhandlingarna kunna,
därest de medföra positivt resultat, antingen
genast leda till definitivt fredsfördrag eller ock
till fredspreliminärer, hvilka slutligen
i bindande form fastslå den blifvande fredens
hufvudbestämmelser, men öfverlämna åt en fortsatt
underhandling att genomarbeta alla med fredens
återställande sammanhängande omständigheter och
sammanfatta dessa i det slutliga fredsfördraget. Detta
senare skall alltså grunda sig på preliminärerna,
då dylika förekommit, så att segraren ej vid den
afslutande underhandlingen bör kunna framställa några
nya anspråk, den besegrade lika litet återkalla sina
eftergifter. I regel följer det slutliga fördraget
snart nog på preliminärerna, men stundom (såsom
efter polska successionskriget 1733-35) kunna år
förflyta mellan dem. Orten för fredsunderhandlingarna
valdes förr gärna på gränsen mellan de krigförandes
statsoniråden (sådana gränsmöten höllos mellan
Sverige och Danmark t. o. m. Brömsebrofreden
1645), men bestämmes nu vanligen genom det
allmänna krigsläget, så att den oftast väljes i
krigsskådeplatsens närhet. Åtminstone gäller detta
om preliminärerna, medan underhandlingarna om den
definitiva freden lättare föras å annan ort. Särskildt
när flera makter deltagit i kriget och det vanliga
fredsmötet sålunda sväller ut till en fredskongress,
lägges underhandlingsplatsen gärna på afstånd från
krigsteatern. Det har inträffat, att tvister om det
diplomatiska ceremonielet vid en kongress nödgat
till underhandlingsorter på skilda ställen (såsom
under westfaliska fredskongressen). - När under
ett allianskrig någon af de förbundne tidigare än
de öfrige sluter fred, kallas denna separatfred (i
motsats till allmän fred). De punkter, om hvilka
man vid fredsunderhandlingen enats, affattas
skriftligen och sammanföras i fördragsurkunden
(det s. k. fredsinstrumentet), hvilken undertecknas
och beseglas af parternas ombud samt af medlarna,
där sådana förekommit, hvarefter överenskommelsen
bekräftas (ratificeras) genom en af hvar och en af
de kontraherande staternas öfverhufvud utfärdad
och undertecknad skrifvelse (ratifikation). Då
fredsfördraget har till uppgift att göra slut på
krigstillståndet, gälla
dess första och viktigaste artiklar återknytandet
af vänskapliga förbindelser och undanskaffandet af
de tvisteorsaker, som vållat kriget. Till dessa
hufvudartiklar sluta sig vanligen åtskilliga
andra, såsom om landafträdelse, i regel såsom
ersättning åt segraren för återställandet af
ockuperade områden, stundom som säkerhet för
fredsfördragets uppfyllande i någon viss punkt
(t. ex. Brömsebrofredens bestämmelse om Hallands
öfverlämnande till säkerhet för Sverigestullfrihet i
Öresund); vidare om krigsskadestånd och om amnesti för
alla under krigstiden utförda handlingar af militärisk
eller politisk art. Till själfva fredsfördraget sluta
sig vanligtvis specialkonventioner rörande detaljer,
som i fördraget kunnat blott omnämnas, t. ex. angående
fredens exekution, den nya gränsens reglerande och
fastställande (gränsreglerings- eller rågångstraktat)
och angående samfärdseln mellan rikena.
Fredsfördraget träder i kraft
fr. o. m. ratifikationernas utväxlande. Till säkerhet
för dess verkställande kan en del specialbestämmelser
inryckas i fördragsurkunden, såsom om temporär
ockupation från segrarens sida af en del af den
besegrades område. Likaledes förekomma stundom
särskilda garantibestämmelser för fredens bestånd
(såsom Nederländernas rätt att besätta belgiska
fästningar jämlikt de s. k. barriärtraktaterna 1713
och 1715 i samband med freden i Utrecht). I synnerhet
vid fredsfördrag, som ordna mera invecklade och därför
lätteligen ny strid föranledande förhållanden,
förekommer, att en eller flera makter gifva sin
garanti (fredsgaranti) för bestämmelsernas
uppfyllande. Denna garanti bör vara i fredsfördraget
uttryckligen angifven eller förutsatt. En helt annan
sak är, när någon kontrahent genom specialaftal
med annan makt förskaffat sig dennas garanti för
vissa särskilda i fredsfördraget angifna intressen
(garantitraktat).
Rättigheten att sluta fredsfördrag tillkommer alltid
statens folkrättsligt erkända öfverhufvud. Huruvida
inom enskilda stater denna statsöfverhufvudets
befogenhet är genom särskilda författningsbestämmelser
inskränkt, är en inre, statsrättslig fråga. En
underlåtenhet från den ena kontrahentens sida att
i detta stycke fylla alla författningsbestämmelser
(t. ex. om Sveriges konung ej enligt § 13 af 1809
års R. F. framlade fredsfrågan inför statsrådets
samtliga ledamöter, utan afgjorde den i någon
mindre konselj) kan på sin höjd föranleda en
statsrättslig konflikt inom själfva denna stat,
men gifver ingen hemul för det formligen afslutade
och ratificerade fredsfördragets upphäfvande. -
Litt.: Calvo, "Le droit international théorique
et pratique" (5:e uppl. 1896), v. Liszt,
"Das völkerrecht" (2:a uppl. 1902).
C. H. H.
Fredsföreningar. Se Fredsrörelsen.
Fredsgaranti. Se Fredsfördrag.
Fredshjälp, kam., en tillfällig bevillning, som 1720
års riksdag beslöt till "krigets utförande och en
anständig freds vinnande", var fortsättningen af
den vid 1719 års riksdag beslutade bevillningen
för riksgäldens afbetalande och efterträddes i sin
ordning vid 1723 års riksdag af en efter hvars och
ens samhällsställning och förmögenhet lämpad lön
- och betalningsafgift. Kbg.
Fredsinstrument. Se Fredsfördrag.
Fredskonferens. Se Fredsrörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
