Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frimureri - Frimånader - Frimåndag - Frimärke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprättades i Stockholm af friherre, sedermera grefve
Karl Fredrik Scheffer på grund af fullmakt från
Frankrike logen S:t Jean Auxiliaire. till hvilken
sedermera de fleste medlemmarna af Wrede-Sparres
loge anslöto sig och som en tid betraktades som
svenska frimureriets moderloge. Nya loger tillkommo
alltjämt. Konung Adolf Fredrik stiftade själf en
loge med sitt namn i början af 1753 och öfvertog
7 juli s. å. ledningen af svenska frimureriet,
hvilket sedan dess ständigt styrts af Sveriges
konungar. Samma år grundlades af frimurarorden den
storartade välgörenhetsinrättningen frimurarbarnhuset
i Stockholm (se Frimurarbarnhus). - Sin egentliga
fasthet fick frimurarorden i Sverige genom Karl
Fredrik von Eckleff (se denne), som genomförde
dess första organisation, ett verk, som efter honom
nitiskt och framgångsrikt fortsattes af dåv. hertigen
af Södermanland, sedermera konung Karl XIII, hvilken
bl. a. som utmärkelse för ordens förnämsta ombudsmän
stiftade en särskild orden (se Karl den XIII:s
orden). Frimureriets styrande myndighet, Svenska
stora landslogen, som har sitt säte i Stockholm,
fick jämte de öfriga logerna därstädes 1783
egen bostad i Rosenhaneska huset på Riddarholmen,
hvarifrån den 1877 flyttade till sitt nuv. hus, det
förr s. k. Adelsvärdska palatset vid Blasieholmstorg
(se Frimurarhuset). - I Sverige, som ur frimureriets
synpunkt kallas Den IX:e provinsen, finnas utanför
Stockholm loger i Göteborg (1754), Karlskrona (1762),
Kristianstad (1776), Jönköping (1800), Karlstad
(1806), Linköping (1807), Halmstad (1820), Kalmar
(1857), Norrköping (1858), Gäfle (1861), Malmö (1863),
Örebro (1873), Visby (1874), Vänersborg (1875),
Sköfde (1878), Oskarshamn (1880), Sundsvall (1883),
Eskilstuna (s. å.), Hälsingborg (1884), Östersund
(1901) och Härnösand (1903), hvarjämte tre nya
loger äro färdiga att träda i verksamhet under 1908,
näml. i Växjö, Umeå och Borås. Vid 1907 års ingång
räknade frimurarorden i Sverige 12,649 medlemmar.
C. v. F. (S-n.)
Frimurarlogerna äro till antalet i Storbritannien
och Irland 3,299, i Tyskland 475, i Frankrike 444, i
Italien 198, i Schweiz 33, i Holland 94, i Danmark 13,
i Norge 8 och i Förenta staterna 11,506 (se Chicago,
pl. I). Om frimureriet i Finland se K. G. Leinberg,
"Bidrag till frimureriets historia i Finland"
(i "Sv. litt.-sällsk:s i Finland Förhandl. och
uppsatser", XIX, 1905,s. 197-236). Öfver 10,000
skrifter ha alltsedan 1723 utgifvits angående
frimurarorden, dess lära, institutioner och
historia. De viktigaste bibliografiska arbetena
äro Kloss, "Bibliographie der freimaurer" (1844)
med tillägg af R. Barthelmess, "Bibliographie
der freimaurer in Amerika", och J. G. Findel,
"Büchersammlung", samt framför allt R. Taute,
"Bücherkunde mit literarischen nachweisen"
(1886). Af de olika ländernas litteratur om
frimurarorden är Tysklands såväl kvalitativt som
kvantitativt den mest betydande. Frimurartidskrifter
utkomma på nästan alla språk.
Frimånader, den tid, inom hvilken båtsmansvakanser
skulle af rotarna återbesättas. Enligt k. br. 24
april 1684, 13 juni 1732 och 24 sept. 1744 voro
frimånaderna för indelningen, roteringen och städerna
i allmänhet tre. O. E. G. N.*
Frimåndag. Den bland handtverksgesällerna
fordom gängse plägseden att ej arbeta på måndagen
kallades att hålla eller fira frimåndag. Detta
bruk omtalas redan i äldre skråordningar såsom
ett missbruk, och skråordningen af 1669 förbjuder
gesällerna att genom frimåndagar göra mästarna
förfång. I nyare förordningar stadgas plikt för
oordentlighet medelst frimåndagar. Se vidare Måndag.
Frimärke (ty. Briefmarke, fr. timbre-poste,
eng. postage stamp), ett af allmän postinrättning
tillhandahållet litet stämpelpapper, genom
hvars anbringande å post försändelse angifves,
att afgift för postbehandling och postbefordran
erlagts till ett stämpelvalören motsvarande
belopp. - Frimärkets införande har underlättat
postinrättningarnas arbete och möjliggjort deras
snabbare utveckling genom att medföra en sinnrik
och i afseende å såväl effektivitet som apparatens
prisbillighet oöfverträfflig kontroll öfver
postafgifternas behöriga redovisande. Därjämte har
förmedelst frimärkena den oskattbara fördelen vunnits,
att enhvar, som önskar för vanliga brefförsändelsers
befordran anlita allmänna posten, kan på det enklaste
tänkbara sätt, utan någon mellanhand, verkställa
brefvens frankering och sedan, genom användande af de
offentliga breflådorna, utan nämnvärdt besvär eller
tidsspillan få försändelse åt posten anförtrodd. 1653
hade i Paris en viss de Vélayer fått anordna en
stadspost genom att å offentliga platser uppsätta
breflådor och saluhålla till pris af 1 sou
frankeringstecken i form af en pappersremsa (billet de port
payé) försedd med hans stämpel och ett formulär för
angifvande af dagen för nedläggandet i breflådan. De
Vélayers stadspost egde bestånd blott några få år,
och hans frankeringsmetod råkade i glömska. Bland de
sedan å spridda orter framträdande föregångarna till
frimärket kan särskildt framhållas ett i Sardinien
1818-36 begagnadt system med brefpapper, hvilket
af postverket saluhölls och var försedt å den för
utanskriften afsedda sidan med en stämpel, carta
postale bollata (fig. 1), som emellertid ingalunda
gällde som frankeringsbevis, utan endast angaf,
att den sålunda utmärkta försändelsen finge utan
hinder från det monopoliserade
postverkets sida med enskild post, naturligtvis
mot särskild betalning, fortskaffas.
 |
| Fig 1. Carta postale bollata. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
