17 Frysjord - Fryxell 18 dande hela folket brast i gråt, men sedermera ådömde skalden tusen drachmers böter, emedan han på ett så smärtsamt sätt påmint sina landsmän om deras lidna motgångar. -- 2. Attisk lustspelsförfattare, lefde omkr. 400 f. Kr. och var samtida med Aristofanes. Bibehållna fragment i Kocks "Comicorum atticorum fragmenta". A. M. A. Frysjord l. Dragjord, landtbr., kallas jord, som starkt luckras af frysning, så att späda växters rötter afslitas och växterna upplyftas ur jorden. Denna olägenhet härrör i synnerhet af en större inblandning i jorden af torf- och mulldelar, hvilka uppsuga en stor mängd vatten, som vid frysning starkt utvidgar jorden. Detta fel afhjälpes genom grundlig afdikning samt jordens uppblandning med kalk och gröfre sand, som öka dess genomsläpplighet för vatten. H. J. Dft. Frysmaskin, populär benämning å ismaskin och kylmaskin. Frysmetod, tekn., sätt att binda lös, svårarbetad jord genom infrysning med cirkulerande kylvätskor, flytande luft o. d. Metoden har funnit användning vid grundläggning, schaktsänkning och tunnelbyggnad, där en lös jordmån uppställt särskildt stora svårigheter, t. ex. då det gällt att genomgå lager af starkt vattenförande flytsand. I Sverige har den tillämpats vid arbeten på Brunkebergstunneln i Stockholm. G. H-r. Frysmikrotom. Se Mikrotom. Frysning, fys., en vätskas, särskildt vattnets, genom afkylning förorsakade öfvergång till fast form. Se Is och Smältning. Fryspunkt, fys. o. meteor., den temperatur, som innehafves af smältande is. Den betecknas å Celsius' och Réaumurs termometrar med 0°, å Fahrenheits med +32°. I öfrigt användes benämningen fryspunkt äfven om stelningstemperaturen hos andra vätskor än vatten; åtminstone är detta förhållandet, om stelningstemperaturen är lägre än 0° C. (t. ex. kvicksilfrets). Se Smältning. K. L.* Fryspunktsnedsättning, fys. Se Osmotiskt tryck. Fryth, J. Se Frith. Fryxell, äfven skrifvet Fryksell, Värmlandssläkt från Frykerud, med antecknade anor ifrån 1540. Elov Fryksell, f. 1684, d. 1751, bar först släktnamnet; han var 1717--21 lektor i Karlstad, sedan 1721 kyrkoherde i Väse, prost i Fryksdalen samt 1738 och 1740 riksdagsman och stod särskildt i hög gunst hos drottning Ulrika Eleonora, ej minst för sitt uppträdande vid 1738 års riksdag mot Fredrik I:s älskarinna, Hedvig Taube. Hans nio till vuxen ålder komna söner, af hvilka fem blefvo kyrkoherdar inom Karlstads stift, skrefvo sig Fryxell; bland dem märkas Sven F. (f. 1719, d. 1787), kyrkoherde och riksdagsman, och Fredrik F. (se F. 1). Bland Elovs sonsöner märkas Axel F. (se F. 2) samt krigsrådet Daniel F. (se Fryxell-Langensköldska donationen), och bland Elovs ättlingar i tredje led voro bröderna Anders (se F. 3) och Olof (se F. 4). 1. Fredrik F., släktforskare, f. 1724, d. 1805, var först tjänsteman i Krigskollegium, sedan kamrer vid prästeståndets änke- och pupillkassa samt till sist under många år kamrer vid Trollhätte slussbyggnad. På lediga stunder gjorde F. omfattande biografiska och genealogiska samlingar om värmlänningar samt efterlämnade flera dylika handskrifter, såsom Vermelandia litterata (om studerande från Värmland vid universiteten) och Wärmelands slägtebok. Hans samlingar förvaras nu dels i Karlstads gymnasiebibliotek, dels i K. biblioteket i Stockholm. (V. S-g.) 2. Axel F., den föregåendes brorson, ekonomisk författare, f. 1765, d. 1834, blef 1788 i Uppsala filos. doktor, förestod 1785--90 akademiens kemiska laboratorium, blef 1792 gymnasieadjunkt och 1795 lektor i ekonomi, fysik och naturalhistoria i Karlstad, 1830 kyrkoherde i Sunne och senare prost i Fryksdalens kontrakt samt teol. doktor. Som sekreterare i Värmlands läns hushållningssällskap gaf han många bevis på sin stora praktiska begåfning och redigerade bl. a. sällskapets årsberättelser 1803--27. Han blef 1815 led. af stora uppfostringskommissionen och hade som sådan väsentlig del i redigeringen af 1820 års skolordning. (V. S-g.) 3. Anders F., den föregåendes brorson, häfdatecknare, skolman, präst, f. 7 febr. 1795 i Edsleskogs prästgård (Dal), d. 21 mars 1881 i Stockholm. Fadern, kontraktsprosten och kyrkoherden Mattias F., besörjde sin sons första uppfostran och grundlade hos honom redan i gossåren den kärlek till fosterlandets häfder, hvilken skulle bestämma hans lifs riktning. 1813 blef F. student i Uppsala, där han ådrog sig uppmärksamhet först såsom simlärare. (Han öfvertog 1814 undervisningen i den 1813 i Uppsala öppnade, första simskolan i Sverige.) En kraftfull yngling, stark i latinet, ifrare för nordisk sång och saga, kunnig i allsköns idrott, vann F. 1817 anställning såsom lärare i A. A. Afzelius' enskilda skola i Stockholm, där dessa egenskaper högt värderades. Så kom F. till hufvudstaden, där han i umgänge med "göter" och "fosforister" snabbt utvecklade sig och fick håg för undervisning. 1819 tog F. filos. kandidatexamen i Uppsala, försökte sig s. å. i vitterlek (i "Kalender för damer") och fick anställning vid k. Djurgårdsskolan i Stockholm. 1820 prästvigdes han, promoverades 1821 till filos. doktor och fortfor med vitter produktion, nu äfven i "Poetisk kalender", där sångspelet Vermlandsflickan är infördt; värmländska nationalmelodier bifogades sångstyckena, och ett af dessa sjunges än: "Ack Vermeland du sköna, du herrliga land". F. började vid samma tid äfven historiskt författarskap, med en latinsk afhandling om läget af sagornas Reidgotaland (1821). F. utnämndes 1822 till kollega vid Maria skola i Stockholm, kallades till styrande led. af Växelundervisningssällskapet och ingaf 1823 till Uppfostringskommittén ett försök till en Lärobok i fäderneslandets historia, ordnad efter kommitténs råd och anvisningar. I den 1820 (då Uppfostringskommitténs skollag utkom) uppblossande striden om

Anders Fryxell 1834. Efter handritadt porträtt af Maria Röhl.)