Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fruntimmersfreden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undervisningens ordnande tog F. till orda i
Förslag till enhet och medborgerlighet i de
allmänna undervisningsverken (1823), i hvilken
skrift, som utkom utan författarens namn,
F. ställde sig i stark opposition mot kommitténs
åsikter. I krigsakademien (d. v. s. Karlbergs
krigsskola), lärda skolan, apologist-
och allmogeskolan ser han "Sveriges fyra
stånd... på väg att vilja fullkomligt utbilda
sig till fyra särskilda kaster i likhet med de
indiska" och förordar en gemensam uppfostran
för alla klasser, ur hvilken de olika yrkes-
eller lärdomsskolorna sedan må uppspira. En
af vårt folks numera viktigaste och ännu
olösta demokratiska uppgifter, nämligen att
göra folkskolan till "bottenskola", hade
alltså redan i F. en förespråkare, utmärkt
för skarpsinne och framsynthet. F. fordrade
i en tid, då latinet var det förnämsta
undervisningsämnet, att undervisning skulle
meddelas i svenska språket, och utgaf 1824
Svensk språklära till skolornas tjänst (13:e
uppl. 1865), lämpad efter den i synnerhet
af F. uppburna växelundervisningsmetoden och
hvars 4:e uppl. (1832) ökades med en öfversikt
af svenska språkets och svenska litteraturens
historia, hvilken under årtionden var den svenska
ungdomens enda vägvisare i dessa för skolan förut
främmande ämnen. Sina åsikter i pedagogiska
frågor uttalade F. ännu en gång i Försök att
närmare bestämma frågorna om undervisningsverkens
reform (1832). Folkbildning, hvars skadlighet
då ännu förfäktades af många vetandets stormän,
framhölls af F. såsom välsignelserik för hela
landet. F:s anseende som skolman föranledde den
1825 tillsatta nya skolkommittén att påkalla
hans biträde, först vid dess förhandlingar,
sedan (1827) såsom rektor och lärare i svenska
språket vid de nya åsikternas försöksanstalt,
Nya elementarskolan i Stockholm. Men F. kom
aldrig att utöfva lärarverksamhet vid denna,
enär han före skolans öppnande erhållit
rektorstjänsten vid Maria skola (1828). De
principer för undervisningen, hvilka vid
det nya läroverket genomfördes, beslöt F. att
använda äfven vid flickors undervisning, och han
stiftade därför 1831 den efter skolans inspektor,
dåv. pastor primarius J. O. Wallin, uppkallade
"Wallinska flickskolan", som ännu fortgår. 1836
tillträdde F. Sunne pastorat i Värmland,
hvilket han efter sin farbroder Axels död (1834)
erhållit. F. fick 1833 professors titel, blef
1836 kontraktsprost och 1845 teol. doktor. Han
afsade sig kontraktsprostbefattningen 1846 och
åtnjöt från 1 aug. 1847 till sin död årligen
förnyad tjänstledighet från kyrkoherdesysslan för
att uteslutande kunna egna sig åt litterära värf.
Från den ringa början 1823, då F. under
Uppfostringskommitténs egid utsände den
i nov. 1822 påbörjade första delen af sina
Berättelser ur svenska historien, hade detta
hans stora lifsverk vid tiden för den ständiga
tjänstledighetens begynnelse blifvit ett
nationalverk, hvars fortgång och fullbordan
samtiden motsåg med odeladt intresse, om ock
ej med odeladt bifall. F:s "Berättelser"
voro nämligen i början, beträffande delarna
1–6, öfvervägande biografisk-historiska
framställningar, burna af en strålande
diktarfantasi, af ett behof att i det yttre
framställa de bilder, som rörde sig inom F:s
varma hjärta. Inbillningskraften hade långt
större spelrum än historisk lärdom med dess
kritiska apparater. Man kan i F:s efterlämnade,
stora materialsamling, den s. k. "rustboden", som förvaras
i K. biblioteket i Stockholm, finna massor
af biografiska detaljer, hvilket förklarar
"Berättelsernas" stora fyllighet i den ofta
kåserande framställningen. När 6:e delen
(om Gustaf II Adolf) 1833 utkom, stod F. på
höjden af sin ryktbarhet. Med tiden hade ett
allt rikare källmaterial dock ledt F. in på mera
strängt vetenskapliga utredningar, samtidigt som
den fordom så frodiga diktarfantasien började
slappas. Planen för "Berättelserna" utvidgades
oerhördt. Kristinas förmyndares och hennes
egen regerings historia berättades i fyra delar
(1838–42), Karl X:s i två (1843), Karl XI:s
förmyndares och hans egen i åtta (1846–53),
Karl XII:s i nio (1856–59), Frihetstidens
femtiotre år i sjutton delar (1862–79). Det
rykte F. vunnit såsom berättare motsvarades icke
af hans förmåga såsom historieskrifvare. Den
biografiska planen, som aldrig öfvergafs,
föranledde ett mer detaljeradt än koncentreradt
framställningssätt, och i opartisk uppfattning,
detaljnoggrannhet och öfverskådlighet lämna
"Berättelserna" mycket att önska, sedan deras
författare inträdt bland historieskrifvarna. Å
ena sidan saknade dessa delar i det stora hela
alltför mycket den erforderliga stimulansen för
 |
| Anders Fryxell i 80-års-åldern. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
