utgrening af den engelska metodismen. Den metodistiske evangelisten William Booth (se denne), som med framgång verkat i London från 1865, kom 1878 på idén att kunna nå de värsta kvarterens råa massor genom att organisera sina medhjälpare militäriskt och med fanor och musik företaga eröfringståg mot Satans rike. "Salvationisternas" general blef Booth själf, hans hustru, Catherine, "frälsningsarméns moder" (d. 1890), blef adjutant, hans äldsta dotter fältmarskalk och hans äldste son chef för generalstaben; de manlige och kvinnliga medarbetarna indelades i soldater och officerare af olika grader. Äfven gudstjänsterna ordnades i militäriska former; krigsfångar togos och aflade sin bekännelse, hallelujasalfvor afskötos, fältmanövrer företogos o. s. v. Rörelsens hufvudtidning fick titeln "The war cry" ("Stridsropet"; i England spridd i 400,000 ex.); äfven en barntidning, "The little soldier", med militäriska uttryckssätt, utgafs. Psykologiskt vill rörelsen verka genom att framkalla en våldsam brytning med alla förut omhuldade laster. Armén vann storartad framgång i England; dess rent af underbara bragder bland Londons afskum förskaffade den ifriga vänner äfven bland de högsta klasserna. Kollekterna försågo generalen med stora ekonomiska resurser, som väl användes. Pöbelns förföljelse var stundom hätsk nog, men kunde ej hejda arméns segertåg. 1880 gjorde ett detaschemang första gången infall i Nord-Amerika, där New York utvaldes till högkvarter; ledare var öfverste Railton. 1881 gjordes anfall på Frankrike under miss Booths ledning. 1882 nåddes Australien, Indien och Schweiz, 1883 Sverige, 1884 Danmark och 1886 Tyskland. -- 1890 offentliggjorde Booth en bok, In darkest England and the way out ("I mörkaste England", s. å.), hvad han framlade en storartad plan till socialt räddningsarbete bland landets förkomna. Rika penningmedel ha ställts till hans disposition, och f. n. bedrifver armén en rastlös social verksamhet, framför allt emot dryckenskap, otukt och följderna af arbetslöshet; i hus för hemlösa (shelters) härbärgeras stora skaror män och kvinnor mot ytterst ringa afgift. Inalles funnos 1901 488 sociala anläggningar, ledda af 2,700 officerare. Frälsningsarmén har gjort sådant intryck på vissa kretsar inom Englands statskyrka, att där som dess motvikt upprättats en Church army efter dess förebild. Frälsningsarmén står f. n. under generalens kontroll; han bestämmer om alla förändringar eller nyorganisationer; stor makt tillkommer dock äfven de högre officerarna. Armén är efter nationerna indelad i territorier, hvart och ett under en commissioner med högkvarter i rikets hufvudstad. Territorierna åter äro delade i "provinser" eller "kolonier", o. s. v. I England förfogar generalen helt öfver arméns inkomster; i andra länder ha modifikationer häruti blifvit nödvändiga, men generalens högsta kontroll har öfverallt bevarats. Stora medel inflyta årligen öfver hela världen genom den s. k. försakelseveckan och dess kollekter; totalinkomsterna för 1899 beräknades till omkr. 27 mill. kronor. -- F. n. (1908) arbetar frälsningsarmen på 7,820 kårer och utposter i 52 stater och kolonier, och dess Terksamhet ledes på 31 språk af 20,000 officerare och andra anställda. Armén har i England egen läkarvård, lifförsäkringsrörelse etc. Uniformen och musiken äro dess mest bekanta yttre kännetecken öfverallt. Till Sverige kom Frälsningsarmén vid början af

Frälsningsarméns högkvarter i Stockholm, vid Östermalmsgatan. T. v. templet; huset t. h. upptages af expeditionslokaler, tryckeri och handelsafdelning.