91 Fulginium-Fullblodshäst 92 hvarest han grundlade ett kloster i Cagliari. 523 fick han af konung Hilderik tillstånd att återvända till sitt biskopsdöine. F. skref en mängd afhandlingar mot arianerna och semipelagianerna. En fullständig upplaga af hans skrifter utgaf s af L. Mangeant i Paris 1684 och är omtryckt i Mignes "Cursus patrologiæ" (bd 60). - 2. F. F e r-r an dus, den förres lärjunge, blef förvisad jämte denne från Afrika, följde honom till Sardinien och återkom med honom till Afrika 523. Han blef sedan diakon i Kartago och dog där efter 547. F. är författare till den etiska skriften De septem regulis inno-centiæ. Hans samlade arbeten utgåfvos 1649 af P. F. Chifflet (aitryckt hos Migne, bd 67). (HJ- H-t.) Fulgi'nium. Se Föl i gno. Fu'lgpra, zool. Se L y k t s t r i t a r. Fulgõridæ, zool. Se Lyktstritar. Fulgurit (af lat. fu'lgor, blixt), meteor. Se Bl i x t r or. Fulham [fu'lam], förvaltningsområde (metropoli-tan borough) i engelska grefsk. London, 5 km. s. v. om Hyde park, vid Thames. 137,289 inv. (1901). Det har en mängd sommarbostäder, bl. a. ett palats, som åtminstone sedan 13 :e årh. varit Londonbiskopens sommarresidens. I stadens kyrka och på dess kyrkogård ligga de fleste af Londons biskopar be-grafna. (J. F. N.) Fulhet, estet, j motsatsen till skönhet eller i vidsträcktare mening: det estetiskt misshagande i motsats till det, som estetiskt behagar (jfr Estetik). Då det sköna betecknar 'något positivt lifsbefordrande eller lifsbejakande, innebär det fula något negerande, lifshämmande, något förkrympt, abnormt, förstorat e. d. Enligt K. A. Ehrensvärds definition utmärker det stygga "en förstörelse i naturen", som ger föreställning om, att "varelser få slut". Fulheten har många underarter och stadier (jfr K. Kosen-krantz, "Aesthetik des hässlichen", 1853, som är grundläggande för senare arbeten). Det fula motarbetar eller förkväfver icke öfverallt det sköna; tvärtom bidrager det ofta till en högre estetisk verkan, särskildt i karakteriserande riktning, och gör, genom en mängd nya associationer, intrycket mera lefvande, rikt och fullt. Konsten, som har att behandla lifvet i hela dess mångfald, måste också upptaga det fula och göra det estetiskt användbart. Stundom är det fula endast folien, mot hvilken det sköna framträder; men det kan också vara faktor i eller betingelse för detta eller genomgångspunkt för dess utveckling. Så t. ex. kan en disharmoni upplösa sig i en potentierad harmoni, och en brist på symmetri eller regelmässighet kan uppenbara en skönhet af högre ordning, något karakteristiskt värdefullt, och ge en mera liffull föreställning af det individuella. Det vidriga eller det, som väcker fysiskt eller moraliskt äckel, får dock icke i en framställning dominera; sådant plägar vara utmärkande för det dekadenta i litteratur och konst. - Det är i det estetiskt verkningsfulla af högre ordning och särskildt på handlingsframställningens områden, det rörande, det humoristiskt komiska och det tragiska, som fulheten i större omfattning kan finna användning. Bland de "bildande" konsterna upptages det fula lättast af måleriet och bland de "talande" eller tidsförnimmelsens konster af poesien, i all synnerhet af dramat och romanen. * E. Wrgl. Fuli, ett slags snus. Se A r g y r o - K a s t r o. Fülica, zool. Se Sothönssläktet. Fulie'nses, lat. Se F e u i 11 a n t s. Fuligno [foli'njå], stad i Italien. Se F o l i g n o. Fuli'gnum. Se F o l i g n o. Fuligo, bot., släkte bland slemsvamparna. De stora gula plasmodierna af F. varia (Aethalium septicum) kallas t r o 11 s m ö r och anträffas på garfvarbark samt på mossa och trädstubbar i sko- garna. G. L-m. Fuligo sple'ndens, farm. med. Se Glanssot. Fuligula, zool. Se A n d f å g l a r, sp. 959-960. Fuligu'lidæ, zool. Se Andfåglar, sp. 959. Fölium, lat. Se F e u i 11 a n t s. Fulke-Greville. Se Greville, Ful k e. Fulla (Folia), nord. myt., var enligt Snorres Edda den femte asagudinnan; hon är en mö med upplöst hår och guldband om hufvudet, bär Friggs askar, håller uppsikt öfver hennes skodon och vet tillika med henne hemliga ting. Frigg kallas F:s drottning. Nanna sände från underjorden en guldring till F. Namnet ställer henne vid sidan af romarnas A b u n-d ant i a (se d. o.). - I den tyska Merseburgs-dikten säges F. vara en syster till Fri e:s:. Th. w-* Fullan. Se Ful be. Fulla segel!, sjöv. Se Fullt. Fullblod. Ordet tillhör egentligen hästafveln (se Fullblodshäst), men användes äfven, då det gäller andra husdjursslag. Då man vid korsning generation efter generation använder endast handjur af ren ras, anses afkomman vid 5:e generationen tillhöra handjurets ras och betraktas då som fullblod. Detta kan dock mången gång vara ett svårt misstag, ty man bör ej anse afkomman som fullblod, förrän den blifvit 'konstant, hvilket i vissa fall kan ske redan efter 2:a generationen, men i andra fall aldrig inträffa. . H. F. Fullblodshäst (eng. thoroughbred) 1. Engelsk fullblodshäst kallas hvarje häst, som bevisligen i rätt nedstigande linje och utan att i sin stamtafla uppvisa någon tillblandning af annat blod, Engelsk fullblodshingst. härstammar från någon af de i Englands Stud-book upptagna hästarna. Till förebyggande af missbruk och bedrägerier är stadgadt, att fullblodshäst, som utföres från England, måste vara försedd med ett af Stud-books redaktörer utfärdadt intyg om hästens egenskap af fullblod m. m. - Såsom orientaliskt fullblod erkännas endast sådana arabiska, berbiska, turkiska och persiska hästar, hvilkas oblandade härkomst kan styrkas medelst intyg från