69 Fulco-Fulgentius 90 skola i Chartres, där han 1006 blef biskop. Hans Epistolæ, sermones. hymni etc. utgåfvos 1585 ai Masson och finnas intagna i "Bibliotheca patrum maxima" (bd 18, 1677). F. var en ai de ut-märktaste representanterna för sin tids bildning och lärdom. Se Ch. Pfister, "De Fulberti vita et operibus" (1885). (Hj. H-t.) Fulco (fr. Foulqiics), namn på flera grefvar af Anjou under medeltiden. Bland dem märkas F. II, 1. 972, d. 1040, en djärf krigare, som på grannarnas bekostnad utvidgade sitt område och under namnet F. Ner ra ännu som sagohjälte är populär bland Anjous befolkning, samt F. V d e n u u g e, f. 1095, d. 1142 som konung af Jerusalem, hvilken värdighet han genom val erhöll, sedan han äktat konung Balduin II:s dotter Melisenda. I Jerusalem efterträddes F. af sin äldste son med Melisenda, Balduin III, hvaremot grefskapet Anjou redan 1129 till-iallit hans son i ett tidigare gifte, Gottfrid, stamfader för den ryktbara ätten Plantagenet. (V. S-g.) Fulco af Neuilly [nöji], fr. Foulques, en af medeltidens utmärktaste folkpredikanter, präst i Neuilly-sur-Marne, d. 1202, egde en ovanlig vältalighet och betraktades till följd af sin fromhet såsom ett helgon. Man tillskref beröringen med hans kläder en helande kraft, ehuru han själf varnade för sådan vidskepelse. På Innocentius III :s uppmaning predikade han 1199 ett korståg (det s. k. fjärde). (Hj. H-t.) Fulda [fo'lda]. 1. Flod i norra Tyskland, rinner upp i preussiska prov. Hessen-Nassau vid Wasserkuppe i Rhönbergen, flyter i hufvudsakligen nordlig riktning förbi städerna Fulda, Hersfeld och Kassel samt förenar sig vid Münden, i Hannover, med Werra, hvarefter den antager namnet Weser (se d. o.). Längd 180 km. Bifloder: t. v. Eder, t. h. Haun l. Hun. Floden är farbar med ångbåtar till Kassel, sedan flodloppet 1895 fördjupats till 1,5 m. och flera slussar anlagts. -- 2. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Kassel, prov. Hessen-Nassau, i det gamla landskapet Buchgau (Buchonia), vid högra stranden af floden F. och vid Bebra--Frankfurt- och F.--Giessen-järnvägslinjernas sammanbindningspunkt. 20,419 inv. (1905). Säte för en katolsk biskop. Bland stadens byggnader märkas dess 1704--12, efter mönstret af Peterskyrkan i Rom byggda domkyrka, med den helige Bonifatius' graf i kryptan under koret, Mikaelskyrkan (från 800-talet), det iorna biskopspalatset (nu rådhus), framför hvilket står en 1842 rest staty af Bonifatius, samt biblioteksbyggnaden, som innehåller omkr. 83,000 band. 1734 erhöll F. ett universitet, men detta förvandlades 1804 till gymnasium. Jämte detta finnas prästseminarium (i det 1803 upphäfda benediktinklostret) och en högre realskola. Industrien omfattar linne- och bomullsväfverier, plysch- och lastingsfabriker, kamgarnsspinneri samt en berömd fabrik för blåsinstrument m. m. F. är ett högkvarter för ultramontanismen i Tyskland och har flera kloster, och Tysklands katolska biskopar ha därstädes ofta sina konferenser. F. uppstod som en by kring klostret och blef stad 1208. -- 3. Biskopsstift, uppstod ur det genom Bonifatius 744 stiftade benediktinklostret, hvars abbot i senare hälften af 900-talet fick primatet öfver alla kloster i Tyskland och Frankrike. Dess klosterskola var Tysklands första lärdomsanstalt, som på 800- och 900-talen räknade en mängd berömda lärare och hade ett stort bibliotek. Abbotstiftet föll 1631 i landtgrefve Vilhelm V:s af Hessen händer och öfverlämnades formligen (febr. 1632) af Gustaf II Adolf till denne såsom furstendöme ("Fürst in Buchen"). Men han förlorade det efter slaget vid Nördlingen. 1752 upphöjdes F. till biskopsstift, och dess innehafvare bar titeln furstbiskop. 1803 sekulariserades det och öfverlämnades såsom furstendöme till huset Nassau-Oranien, men stod 1806--10 under fransk förvaltning och utgjorde 1810--13 en del af storhertigdömet Frankfurt samt delades 1816 mellan Bajern och Kurhessen, som fick större delen. 1866 införlifvades det jämte hela Kurhessen med Preussen. Det nuv. biskopsdömet rekonstituerades 1829. (J. F. N.) Fulda [fo'lda], Ludwig, tysk dramatiker, f. 15 juli 1862 i Frankfurt a. M., 1883 filos. doktor i Heidelberg på en afhandling om Christian Weise, hvars verk han gifvit ut i Kürschners "Nationallitteratur", bodde sedan i München, där Paul Heyse hade stort inflytande på honom, och flyttade 1888 till Berlin samt slöt sig där till den moderata gruppen af unga realistiska författare. F. är en mycket alsterrik författare af stor formell smidighet. Förnämligast har han verkat som dramatiker:' Die aufricUigen (1883), Das reellt der jrau (1885), Unter mer ängen (1885, "Mellan fyra ögon", uppf. 1886), Frühling im winler (1887), Ein meteor (s. å), Die wilde jagd (1889; "Den vilda jakten", uppf. 1889), W underkind (1892), Die kameraden (1894), Robin-sons eiland (s. å.), Fräulein wittwe (1895), Jugend-freunde (1897; "Ungdomsvänner", uppf. 1902), Ein ehrenhandel (1898), Die zwillingsschw ester (1901), Kaltwasser (1902), alla lustspel, Der heim-liche könig (1906), romantisk komedi, Das verlorene paradies (1890), Die sklavin (1891), Lustige schön-heit (1897), Herostrat (1898), Die zeclie (s. å.), Novella d'Andrea (1903), Maskerade (1904; "Lifvets maskerad", uppf. 1906), alla skådespel, samt do dramatiska sagorna Der talisman (1892; 18:e uppl. 1903; "Talismanen" 1896, uppf. s. å.), den mest populära, Der sohn des khalifen (1896) och Schlaraffenland (1899). Därtill komma några band dikter, Satura (1884), Sinngedichte (1888), Gedichte (1890) och Neue gedichte (1900), samt noveller. I hög grad berömda äro F :s öfversättningar af Moliëre (1892; 2:a uppl. 1895) och Kostand m. fl. - F. har väsentligen sin smak och bildning, jämte det stora herraväldet öfver språket, att tacka för sin framgång, ty hans åskådning är föga originell, föga djup, och hans anslutning till berömda mönster ofta synnerligen påtaglig. För "Talismanen" tillerkändes honom 1893 Schillerpriset af juryn, men domslutet vardt ej godkändt af kejsar Vilhelm II. R-n B. Fulge'ntius. 1. F. af R u sp e, teolog, f. 478 i den nordafrikanska staden Telepte, d. omkr. 533, blef 507 biskop i Ruspe, vardt kort därefter af van-Jalkonuns;en Thrasamund förvisad till Sardinien.