Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fältmarskalklöjtnant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Fältslag -Fältspat
240
den publicerades först i "Helsingfors tidningar"
1851-66 och utkom sedan i bokform 1853-67.
Fältslag. Se Slag 1.
Faltslakteri. Se För pl ä g na d.
Fältslanga, krigsv., äldre benämning
på de iältartilleriets eldrör,
hvilka voro längre än kanonerna.
W. G. B.*
Fältsork, zool Se Sorksläktet.
Fältsparfsläktet, Plectrophanes
s. Plectrophe-nax, zool., hör till
fam. finkfåglar (Fnngillidæ) och
ordn. Passeriformes. Det skiljes från det
närstående busksparfsläktet (se Emberiza)
därigenom, att baktåns klo är längre och
mindre krökt, något som sammanhänger med det af
vikande lefnadssättet. Dessa fåglar uppehålla
sig företrädesvis på öppna fält och påminna om
lärkorna i sitt lefnadssätt; liksom dessa röra
de sig ofta gående. Till Sveriges fauna höra
två arter. Snösparfven 1. s n ö-
Snösparf, hanne i sommardräkt.
lärkan (PL nivalis, se fig.): hannen i
sommardräkt med hufvudet, halsen, öfvergumpen,
de undre kroppsdelarna, de flesta armpennorna,
roten af handpennorna, vingtäckarna och de
yttersta stjärtpennorna hvita; det öfriga
svart; om vintern få fjädrarna på hufvud,
rygg, skuldror och öfver-gump rostbruna
kanter. Längd 17-19 cm. Snö-spariven bebor
jordklotets nordligaste trakter i Gamla och
Nya världen, är således en s. k. cirkumpolär
art. I Skandinavien finnes den som häckfågel
om sommaren endast i fjälltrakterna och vid
Finnmarkens kuster. Den lif när sig af insekter
och frön. Boet bygges under en sten eller i en
klipprämna; äggen äro 5-6. Om vintern flyttar
åtminstone flertalet till södra Sverige, Danmark,
England eller Europas fastland, där fågeln
ofta anträffas i stora skaror. Lappsparfven
(Pl. lapponicus) är på ryggsidan fläckig af svart
och rostbrunt, halsryggen är brunröd. Medan
hos hannen hufvudet, ofvan och på sidorna,
hakan, strupen och f ramhalsen äro svarta,
äro dessa delar hos honan ljusa och fläckiga;
underlifvet är hos hannen hvitt, hos honan ljust
gråaktigt. Längd 15-17 cm. Äfven lappsparfven
är cirkumpolär; i Sverige bebor den om sommaren
Lapplands fjälltrakter. Under flyttningarna
vår och höst är den mycket sällsynt i södra
Sverige, däremot rätt talrik i Finland. Den
bebor videregionens sänka, med buskar beväxta
ängar. Boet lägges på marken; äggen äro 5-7.
L-e.
Fältspat, miner., en utomordentligt viktig
mineralgrupp, omfattande kalium-, natrium-,
kalcium-och bariumsalterna af de isomorfa
aluminiumkisel-syrorna
A1 |Si308H4 , A] fSi04H3 A1 \(Si3 08
Al)2 oc!l A1 \(Si 04 Al)2
Formen är mono- eller triklin. Alla fältspater
ha två väl utbildade genomgångsytor; de smälta
för blåsröret under bildande af glas eller
emalj. Efter genomgångsvinkeln och den kemiska
sammansättningen kunna fältspaterna delas i två,
resp. tre grupper.
a) Kali-natronfältspater; genomgångsvinkeln 90°
eller nära 90° (89° 400. Hit höra ortoklas
och mikroklin. Ortoklas, Breithaupt, af
sammansättningen KAlSi308, monoklin, ofta i kort
pelarformig utbildning, enhetliga individer
eller tvillingar; de flesta ortoklaserna äro ej
rena kaliumaluminiumsilikat, utan innehålla
också na-triumaluminiumsilikat, antingen
såsom sammanväxta individer (perthit) eller mera
intimt blandade med hvarandra (natronortoklas).
Genomskinliga kristaller kallas a d u l a r,
ogenomskinliga kristaller med glasglans s
a n i d i n. Den vanliga ortoklasen är
gråhvit eller rödaktig; den bildar en
hufvudbe-ståndsdel i granit (pegmatit),
syenit och gnejs. Mikroklin, Descloizeaux,
mimetiskt monoklint mineral, d. v. s.
det synes bilda monoklina kristaller, men
dessa äro ej enhetliga, utan bildade af
en massa tunna lameller, som hvar för sig
äro triklina. Natronrika mikrokliner
kallas anorto-klaser. Mikroklinen är
en huvudbeståndsdel i gnejsgraniterna,
och strukturen är säkerligen i detta
fall ett tryckfenomen, framkalladt vid
granitens pressning. En grön mikroklin från
t. ex. Pikes peak i Colorado har man kallat
amasonsten; vid glödgning förlorar den sin
gröna färg.
b) Natron-kalkfältspater kallas med
ett gemensamt namn plagioklas;
genomgångsvinkeln är omkr. 87-86°; formen
triklin. Å ena sidan står natronfältspaten,
Na Al Si3 08, eller albit (= Ab), å den
andra kalkfältspaten, CaAl2Si208, eller
anortit (= An). Albit, Gahn, hvita,
ofta vattenklara kristaller, t. ex. vid Schmirn
i Tyrolen, enkla eller vanligen i tvillingar, s
k. polysyntetisk tvillingbildning, dessutom,
fastän sällsynt, såsom bergartsbildande
mineral, t. ex., i diorit. Anortit,
G. Eose, vattenklara kristaller i blocken på
Monte Somma, halfgenomskinliga vid Monzoni
i Tyrolen, dessutom bergartsbildande i
eukrit från Hammerfest och i lavor
på Island Emellan dessa båda ändled, Ab och
An, står en fullständig serie isomorfa
blandningsformer, som, innan man insåg
deras intima samhörighet med hvarandra,
belades med olika namn. De viktigaste af
dessa äro oligoklas = Ab4 Anx, a n d e s i n =
Ab5An3, labradorit = Ab,. Anx eller
Ab3An4, by.townit = Abt An3. Oligoklas och
andesin ingå i sura bergarter såsom graniter
och syeniter eller i mera neutrala sådana,
t. ex. i andesit; de basiska, labradorit
och bytownit, utgöra en väsentlig beståndsdel i
diabaser, gabbroarter och basalter. Med olika
kemisk sammansättning få pla-gioklaserna olika
kristallografiska och optiska egenskaper.
Så visade redan 1881 Schuster, att man
af utsläckningen på de båda bästa
genomgångsytorna kan direkt afläsa den undersökta
varietetens kemiska sammansättning. Äfven
den egentliga vikten ändras med ändring af
sammansättningen.
c) Baryt-kalifältspater; genomgångsvinkeln
är ung. 90°; monoklina. Den rena
baryt-fältspaten, först beskrifven af Hj.
Sjögren, från Jakobsbergs grufva under namnet
c el si a n, bildar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
