mot nordligt väderstreck vettande rum. Såsom ett kraftigt medel att gifva rörelse åt våra hyreskaserners fasader har det under de senare åren måhända blifvit alltför mycket användt. Ofvan meddelade utdrag ur fönstrets historia höra alla under kapitlet om stenbyggnader. I fråga om träbyggnader är väl historien ej så lång och skiftande. Forntidens nordbor bodde i enrummiga trähus, timrade af liggande stockar, med enkelt sadeltak af klufna stockar, fästa på åsar, som nådde från den ena gafvelväggen till den andra. Dagern föll in i rummet genom samma hål i taket, hvarigenom den midt på golfvet anordnade ärilens rök drog ut. Den öfre delen af rummet, som omslöts af de sluttande takytorna, kallades "vind" och taköppningen vind-auga ("vindöga", hvaraf da. vindue och eng. window, fönster). Då sedermera fönster anordnades i stugans vägg, vändes de företrädesvis mot den kringbyggda och omgärdade gården, för att man skulle bättre vara fredad mot våldsmän. Det är olämpligt att göra en timrad stuga hög, ty äfven gammalt virke sväller och krymper i fukt och torka. Ju flera stockar, ju större rörelse hos väggen och ju större olägenheter däraf. Låga rum måste ha låga fönster. Fönstren i timrade stugor få därför helt naturligt en låg, långsträckt form och måste afdelas med en eller flera poster. Träbyggnader uppföras numera oftare af stående spåntad plank. Man blir då mera oberoende beträffande rummens höjd; fönstren kunna göras högre. Så har ock skett, och det tyvärr på ett sätt, som fullkomligt rubbat jämvikten mellan hål och vägg och gjort våra nutida bondgårdar, arbetarbostäder, mindre villor och s. k. "egna hem" till något af det smaklösaste något kulturland torde tunna uppvisa. I. G. C. Fönsterbeslag. Se Fönster, sp. 361. Fönsterbleck. Se Fönster, sp. 367. Fönsterbåge. Se Fönster, sp. 361. Fönsterbänk. Se Fönster, sp. 367. Fönstercell. Se Fängelse. Fönsterflugan, zool. Se Husflugor. Fönsterfoder. Se Fönster, sp. 367. Fönsterglas. Se Fönster, sp. 357-361, och Glasfabrikation. Fönstermyggor, Rhyphidae, zool., en till gruppen Crassicornia (se Flugmyggor) bland myggorna hörande familj. Hit höra medelstora (6-9 mm.) myggor med tydliga punktögon, antenner af mellankroppens längd, cylindrisk bakkropp och mer eller mindre fläckiga vingar. Hit hör blott ett enda släkte, Rhyphus, hvaraf i Sverige finnas 3 arter, som ofta anträffas på fönster. R. fenestralis är brungul med tre svarta längdstrimmor på ryggskölden och brunfläckiga vingar. Larverna lefva under barken på träd eller i ruttnande växtämnen. G. A-z. Fönsternisch. Se Fönster, sp. 367. Fönsteromfattning. Se Fönster, sp. 373. Fönstersmyg. Se Fönster, sp. 367. Fönsterträdgård, trädg., i sin enklaste form, består af en samling rumsväxter, uppställda på ett bord, en fönsterhylla eller i själfva fönsternischen. Stundom anordnas för densamma en liten utbyggnad, som erhåller ljus äfven från sidorna. För att skydda växterna från damm och den vanligen alltför torra rumsluften kan man anordna ett glasfönster äfven innanför dem, en anordning, som visserligen är förmånlig för växternas kultur, men minskar den trefnad, som de eljest förläna rummet, hvari de odlas. I sitt fullständigaste skick är fönsterträdgården anbragt i en tät låda af zinkplåt, i hvilken blomkrukorna nedsättas, omgifna af fuktig mossa eller sand. Helst bör lådans botten vara dubbel och rummet mellan de båda bottnarna fyllas med vatten, som kan uppvärmas af en liten fotogenlampa eller en gaslåga. Anordningar för lämplig luftning och skuggning böra icke saknas, om ömtåligare växter skola odlas. I hvarje soligt fönster kan man med lätthet odla sådana växter som kaktéer, pelargonior, fuchsior, vissa liljor m. fl. Omväxling kan åstadkommas i fönsterträdgårdar genom odling af hyacinter, tulpaner och andra blomsterlökar under vintern, törnrosor på våren, från kalljord inflyttade nejlikor och heliotroper under hösten. I fönster med mindre ljus odlas med fördel sådana bladväxter som begonior, ormbunkar, Philodendron, Aspidistra o. d. Utbyggda fönsterträdgårdar kunna, om de äro svala, användas för kamelior, och om de äro försedda med uppvärmningsanordning af ofvan beskrifvet slag, kunna de hysa snart sagdt alla slags varmhusväxter, t. o. m. orkidéer. Jfr R. Christensen, "Krukväxtodling i boningsrum" (1886). C. G. D. Fönsterväxt. Se Fönsterträdgård. För. 1. Skpsb., ett fartygs främre del. Se Förskepp. -- 2. Sjöv., motsats mot akter, nyttjas a) för att beteckna något, som tillhör främre delen af fartyget, är beläget eller skall utföras där, såsom förstäf, förmärsrå, förbrassar, försegel, fir af för! o. s. v.; b) i bemärkelse tätt intill, t. ex. hala för en flagg, ta' för ett skot o. s. v. Föra, socken i Kalmar län, Åkerbo härad. 4,245 har. 986 inv. (1907). Annex till Persnäs, Kalmar stift, Ölands norra kontrakt. Förankring. 1. (Ankare) Bygnk., den anordning inom en byggnad, genom hvilken ett sammanhang mellan olika delar åstadkommes genom inlagdt järn, ankarjärn. Sålunda förankras trä- och järnbalkar i ett bjälklag vid angränsande murverk genom å balkarna fästa ankarjärn (bjälkankare). Likaså infästas takstolar, konsoler, järnpelare e. d. vid sina murunderlag genom ankarjärn. Olika murdelar ankras ock samman, såsom fasadbeklädnadssten, som förankras sinsemellan samt vid bakomvarande murar genom insatta järnkramlor -- ett slags hakformiga järn --, samt murade hvalf, hvilka sammanhållas genom ankarjärn, om upplagsmurarna äro för svaga för sidotrycket, m. m. (murankare). För bättre sammanhangs skull inläggas stundom ankarjärn (sträckankare) i murarna, vanligen öfver en rad af fönster- eller dörröppningar. Ankarjärnen vid en förankring bestå af själfva dragstången, som stundom förses med en spännanordning med kilar eller skrufförband, samt de s. k. ankarslutarna eller plattorna, genom hvilka kraften från stången öfverföres till murverket. Å medeltida byggnader lämnades slutarna ofta synliga å fasaden samt ornerades på ett eller annat sätt. Se vidare "Baukunde des architekten" (1905). 2. Fortif. Se Beklädnadsarbete. 1. P. Ax. L. Förare. 1. Krigsv., i äldre tider (redan under 1500-talet) benämning på underofficer. Sedermera fanns en förare vid hvarje kompani. Benämningen