413 Föreningen till det godas befrämjande-Förenings- och församlingsfrihet 414 Hertiginnan af Västergötland är föreningens beskyd-darinna. Föreningen till det godas befrämjande, konstituerad i Stockholm 24 juni 1884 på initiativ af fröken Concordia Löfving, har till uppgift att anlägga åkerbrukskolonier för att därigenom skaffa hederliga och arbetsamma jordbruksarbetare eget hem på egen torfva, i hvilka hem fattiga, värnlösa barn kunna finna god fostran och vård samt tillfälle till framtida bärgning. 1894 inköpte föreningen för 95,000 kr. egendomen Lämneå i Tjällmo socken, Östergötlands län med en areal af 1,400 tld, hvaraf omkr. 300 tld åker samt resten skog och ängsmarker, lämpliga för odling, och med ett rätt betydligt antal byggnader, hvaribland en som centrum för hela anläggningen särdeles lämplig hufvudbyggnad af sten, jämte nödiga uthusbyggnader, äfvensom kvarn och sag, drifna af vattenkraft. - Egendomen utarrenderades till förre egaren till mars 1897, då arbetet vid kolonien tog sin början. 1907 fullbordades det fjortonde kolonitorpet, och utrymme finnes för anläggandet af ytterligare ett 20-tal dylika små hem, när tillgångarna så medgifva. 26 fosterbarn ha under årens lopp mottagits inom kolonien, och egen skola är inrättad därstädes. Omkr. 50 tld nyodlingar ha utförts, och öfver 40 tld skog ha planterats. Egendomen är taxeringsvärderad till 144,300 kr., och samtliga åbyggnader äro brandförsäkrade till ett värde af 150,000 kr. Föreningens behållning vid 1907 års början utgjorde 170,222 kr. En definitiv plan för koloniens ordnande har af den 1897 tillsatta interimsstyrelsen ännu ej framlagts, men en slutlig organisation torde komma att genomföras under loppet af 1909. Föreningen till minne af konung Oskar l och drottning Josefina (i dagligt tal ofta benämnd Oskar-Josefina-föreningen) stiftades i Stockholm efter inbjudning af flera personer 13 juni 1873, femtionde årsdagen af drottning Josefinas ankomst till Sverige. Föreningen har i främsta rummet till uppgift att till vård emottaga minderåriga, hvilka för begångna brottsliga handlingar eller gröfre vanart böra i uppfostringsanstalt intagas, samt återföra dem till gudsfruktan, arbetsamhet och goda seder. Föreningen lämnar äfven understöd åt fri-gifna fångar. Inrättandet och förvaltningen af åkerbrukskolonien Hall (se d. o.) har hittills utgjort föreningens hufvudverksamhet. Föreningens angelägenheter handhafvas af en styrelse med 5 personer, af hvilka konungen utser 2 och föreningen bland sina ledamöter väljer 3. Styrelsen har sitt säte i Stockholm. Föreningens tillgångar uppgingo 30 juni 1907 till 489,092 kr., hufvudsakligen placerade i egendomen Hall samt byggnader, inventarier och förråd vid kolonien därsammastädes. F. F-t. Förenings- och församlingsfrihet (Associationsfrihet), statsr., är ett nödvändigt villkor för utvecklingen såväl af samhällslifvet som af den enskilda verksamheten för de förnuftiga lefnadsändamålen. Medborgarna måste därför alltid anses berättigade att, så vidt de ej störa statens lugn, för alla lofliga ändamåls främjande bilda föreningar och att församla sig, på sätt dem synes lämpligt, till öfverläggningar för att främja enskildt och allmänt väl. Stor är den betydelse, som de fria associationer egt, hvilka arbetat dels i religionens, barmhärtighetens och odlingens tjänst, dels till höjande af det materiella välståndet. Likaså ha de föreningar, som bildats för viktigare samhällsreformers genomförande, och de församlingar, som rådplägat om allmänna angelägenheter, utöfvat ett ej ringa inflytande. Förenings- och församlingsfriheten har således varit ett af de väsentligaste medlen för en fosterländsk andas lifvande och utbredande i allt större kretsar. Med hänsyn till de vådor för allmänt lugn och den förargelse, som en agiterad sinnesstämning hos en samlad talrik menighet kan åstadkomma, begynte regeringarna att bestämma villkoren för föreningars bildande och sammankomsters hållande. -- I England har man stannat vid att förbjuda sällskap, i hvilka deltagarnas namn hemlighållas (utom hvad rör religiösa föreningar och frimurarorden), och att bestämma stränga straff, om olagligheter begås, hvarjämte man åt fredsdomaren öfverlåtit att upplösa församlingen, när han anser sådant nödigt, likasom ock fredsdomarens koncession fordras för upplåtelse af lokal åt läsesällskap och debatterande klubbar. Den opartiska tillämpningen af de ganska stränga lagar, som äro stadgade för excesser, hvilka begås af dem, som förenat eller församlat sig, har möjliggjort de mest storartade demonstrationer med bibehållande af lagbundna former, lugn och ordning. -- Den betydelse förenings- och församlingsrätten haft för de engelska samfundsförhållandenas utveckling tilldrog sig Frankrikes grundlagsstiftares uppmärksamhet. 1791 års konstitution garanterade det fria utbytet af tankar och meningar samt tillförsäkrade medborgarna rätt att samla sig fredligt, utan vapen, med iakttagande af gällande polislagar. Ehuru det i 1793 års konstitution stadgades, att denna rätt ej skulle af offentlig myndighet kunna någon förmenas, och förklarades, att behöfligheten af en sådan grundsannings uttalande förutsatte antingen närvaro eller friskt minne af despotism, så påbjöds genom dekretet af 23 aug. 1795 alla klubbars upplösning. I "Code pénal" blef sedermera förbjudet att utan styrelsens samtycke och på andra villkor, än offentlig myndighet funne för godt att fastställa, bilda någon association af mer än 20 personer, hvilkas afsikt vore att förena sig hvarje dag eller vissa bestämda dagar för att sysselsätta sig med religiösa, litterära, politiska eller andra ämnen. Denna grundsats har blifvit tillämpad i senare lagstiftning med afseende på politiska föreningar, med särskildt förbud för hemliga sällskap, och gäller ännu. -- Efter Frankrikes exempel ha flera länder (t. ex. Belgien, Holland, Preussen) i sin statsförfattning infört särskilda bestämmelser om förenings- och församlingsrätten. -- Enligt Danmarks grundlag (§§ 92, 93) äro borgarna uttryckligen berättigade att ingå föreningar för hvarje lofligt ändamål utan föregående auktorisation, och eger ej regeringen upplösa sådana föreningar annorlunda än provisoriskt och i sammanhang med anställande af rättegång om deras upplösning. Statsborgarna äro äfven berättigade att samlas obeväpnade, offentlig myndighet dock den rätten förbehållen att bevista offentliga sammankomster och att kunna förbjuda dem, när våda för allmänt lugn kan befaras. -- Norges grundlag (§ 99, 2:o) fäster uppmärksamheten på medborgares rättighet att hålla sammankomster och förutsätter denna rätt såsom gifven, enär den föreskrifver, under hvilka villkor regeringen är berättigad att använda militärmakt