513 For-teckning-Förtroendeämbete 514 For-teckning, mus. Se F ö r e t e c k n i n g. Förtenning, beläggning af tenn, i synnerhet på kokkärl af metall. Förtenning hindrar sura maträtter o. d. att angripa och upplösa kopparn samt sålunda förgifta maten. För åstadkommande af dylik förtenning fordras, att metallföremålen skola vara väl rengjorda (fria från metalloxid på ytan) samt att det tillsatta, smälta tennet under själfva anbringandet hindras att oxidera genom tillsats af salmiak, harts o. d. Kärl af koppar, mässing, malm, tackjärn o. s. T. förtennas på det sätt, att smält, blyfritt tenn ingnides medelst en med pulveriserad salmiak beströdd blånsudd på det förut upphettade metallkärlets insida. Förtenning af järnbleck försiggår så, att blecket väl "renbetas" genom behandling med utspädd svafvelsyra, därefter neddoppas i smältande talg (hvarigenom tennets oxidation förhindras) och slutligen under någon tid hålles i smält tenn. Därefter renborstas blecket från öfverskott på tenn och rengöres med kli. Det uppgifves vara fördelaktigt, om det därtill använda tennet är lege-radt med I/IG nickel. Om förtennt järnbleck behandlas med syra (helst en blandning af 2 delar saltsyra, l del salpetersyra och 3 delar vatten), erhåller det yanligen ett vattradt utseende och kallas metallmoaré (moiré-métallique). Metallmoarén, som kan framställas med flera olika utseenden, skyddas mot luftens inverkan genom bestrykning med kopal-fernissa. Förtenning kan åstadkommas äfven på våta vägen. Mässingsknappnålar t. ex. förtennas ("hvitkokas") genom att under några timmar i ett förtennt kärl kokas tillsammans med metalliskt tenn {som då småningom upplöses) i en vattenlösning af vinsten eller vinsten, alun och koksalt. Äfven genom kokning med en alkalisk tennlösning vid närvaro af metalliskt tenn kunna metallföremål förtennas. - Förtenning kan ske äfven på galvanisk väg. Se Galyanoteknik. S. J-n.* Förtida arf, jur. SeArfsförening. Förtidsbörd (Förtidig börd), fysiol. Se Foster. Förtidspensionering, krigsv., kallar man vanligen en af arméns fullmäktige af 1903-04 föreslagen, i förhållande till lefnadsåren rabatterad pension för officerare och underofficerare, som öfvergå till reserven med viss tjänstgöringsskyldighet. Förslaget har ännu ej (1908) blifvit bragt till verklighet. C.O.N.

Förtimring.

Förtimring. 1. Bergsv. Se Förbyggnad. -- 2. Skpsb., samlingen af alla de timmer, hvilka å ett träfartyg bilda fartygskroppens skelett, såsom köl (a), stäfvar (b), spant (c), kölsvin (d), stäfföljare (e), resning (f) o. s. v. När fartygsskrofvets stomme sålunda är färdig, säges fartyget vara uppsatt i full förtimring. O. E. G. N.* Förtjänst, förv. Se B e f o r d r a n. Jfr T j ä n -stebetänkandet. Förtoning, sjöv., afbildning af ett land, tagen till sjöss, vanligen på stort afstånd. Förtoningen upptager företrädesvis konturerna, men äfven skuggningar, framstående föremål o. d., som kan tjäna sjöfararen till ledning och igenkänningsmärke särskildt vid an-göring af land, men äfven under navigering, sedan god "landkänning" vunnits, framför allt i sund och inomskärs. Se Angöra land. O. E. G. N.* Förtraf, krigsv., vid marschbevakning en kavalleri-afdelning, som sändes framför hufvuddelen af en kolonn eller dess avantgarde (se d. o.) för att spana mot fienden och därigenom bereda kolonnen skydd. Enligt svenska föreskrifter afdelas vid marsch mot fienden i lättframkomlig trakt större delen af en kolonns kavalleri till förtraf. Denna kan ställas under befäl af avantgardeschefen (avantgardesför-t r a f) eller omedelbart under kolonnbefälhafvaren (kolonnförtraf). Till sin egen säkerhet framskjuter förtraf ven en skvadron, som då kallas för-trafsskvadron. Återstoden af förtraf ven, sedan sidobevakningsafdelningar blifvit utsända, kallas f ö r-t r a f Y e n s hufvudstyrka. Själfständigt kavalleri bevakar sig med en förtraf. Jfr Förtrupp. C. O. N. Förtroendeman. Se F a c k f ö r e n i n g, sp. 1243. Förtroendesyssla, Förtroendetjänst. Se Förtroendeämbete. Förtroendevotum. Se V o t u m. Förtroendeämbete, statsr., L, såsom det heter i 1772 års E. F., § 31, f ö r t r o e n d e t j ä n s t och i 1809 års R. F., § 35, förtroendesyssla, är ett ämbete, hvars innehafvare kan af konungen därifrån entledigas, när denne prof var rikets tjänst det fordra. Den grundsats, som genomgått Sveriges statsrätt, har varit ämbetsmännens oafsättlighet, hyadan förvaltningsordningen bibehåller sig ostörd af de politiska strider, som kunna ha inflytande på det egentliga regeringssystemet. I de länder, där ämbetsmännens afsättlighet utgör den härskande grundsatsen, medför ombyte af regering eller af departementschef ombyte äfven af ämbetsmän, hvilket alltid måste blifva egnadt att föröka de olägenheter, som äro 9 b. 17