587 Galeobdolon-Galeopsis 588 ("läkarkonsten") l. Ars medica, som sammanfattade hela hans system. Hans hufvudarbete öfver de speciella sjukdomarna är Peri ton pepontoton topon 1. De locis affectis libri VI. I skriften Peri kreias ton en anthropu somati morion XVII 1. De usu partium corporis humani libri XVII sammanfattade han sina kunskaper i anatomien och fysiologien. G :s skrifter äro många gånger utgifna i tryck; huf-vudupplagan (jämte Hippokrates' skrifter) ombesörjdes af Gharterius (13 bd, 1679, Liëge), senast utg. af C. G. Kühn (22 bd, 1821-33, Leipzig). Ett urval af dem utgafs på franska af Daremberg (Œuvres anatomiques, physiologiques et médicales, 2 bd, 1854-57), och v. Töply har verkställt en tysk öfy. af hans Anatomische werke (1904). - Ingen man, hvarken före eller efter G., har inom medicinen åtnjutit ett så långvarigt och så länge obestridt anseende som han, ty ända till inemot midten af 1500-talet, således under mera än 1,300 år, var han den aldrig motsagda, ofelbara auktoriteten inom medicinens hela område. Denna enastående plats i medicinens historia förvärfvade sig G. icke genom sina verkligen mycket betydande, för alla tider värdefulla försök och iakttagelser, utan genom den grundåskådning, hvarpå han uppbyggde sitt system, och det sätt, hvarpå han i detta genomförde densamma. Han utgick nämligen från antagandet, att i alla naturprocesser en den fullständigaste ändamålsenlighet skulle vara rådande, och han ville ådagalägga, att man öfver hufvud icke kunde tänka sig dessa annorlunda än de enligt hans uppfattning voro. Att ett sådant system skulle af medeltiden omfattas på det varmaste, är lätt att inse: upptagna som de voro af helt andra spörsmål än forskning i naturen och af den allrådande kyrkan bundna vid den strängaste auktoritetstro i religiösa frågor, måste andarna känna sig tillfreds med att hos G. finna alla frågor definitivt besvarade. Först när den nya tidens forskarlust frigjorde den vid auktoritetstron klaf-bundna mänskligheten, började G:s sol att blekna: en ny period i medicinens utveckling gjorde sitt inträde. R. T-dt. Galeo'bdolon Dill., bot. Se Lamium. Galeõdes, zool. Se Skorpionspindlar. Galeõn L G al i ön, skpsb., i 15:e årh. en bastard mellan "långa" och "runda" fartyg. Genom sin längd, motsvarande 4 till 5 gånger bredden, liknade den galären, men var högre och kraftigare byggd. Under 16:e årh. växte galeonen betydligt i storlek och blef efter hand uteslutande ett segelfartyg (2- till 3-däckadt). Såsom sådant bar den ända till 4 master, af hvilka de två främsta förde mars- och bramsegel, de öfriga latinsegel. Ett stort antal galeoner fanns i den spanska armadan (1588). I Spanien och Frankrike stod galeonen vid början af 1600-talet i högt anseende såsom krigsskepp men försvann mot slutet af detsamma ur franska flottan. Spanjorerna betjänade sig långt efter denna tid af galeoner såsom transportfartyg, på hvilka de hemförde Amerikas silfver och andra rikedomar. O. E. G. N.* Galeopithëeidæ, zool. SePälsfladdrarna. Galeopithëcus 1. Pälsfladdraren, Flygande katten, Fladdermakien, K a-guangen, ende representanten för däggdjursordningen Galeopithecidæ 1. Dermoptera, zool., utmär-kos genom förekomsten af en fallskärm, som är bättre utvecklad än hos något annat däggdjur, närmande sig förhållandet hos flädermössen. Fallskärmen sträcker sig från halsen, inneslutande den långa svansen och extremiteterna ända till klorna. Densamma möjliggör för djuret att sväfvande hoppa från träd till träd; man har iakttagit, huru det hoppade från ett 12 m. högt träd till basen af ett annat, som stod på 55 m. afstånd från detta. Man kan antaga, att G. har Galeopithëcus volans. förmåga att själfständigt röra sig och ändra riktning i luften. Medan hos flädermössen flyghuden är till större delen härlös, är fallskärmen hos G. hårbeklädd. Bland andra egendomligheter må nämnas de kamformigt inskurna framtänderna. Tjocktarmens längd öfverträffar tunntarmens; blindtarmen är väl utvecklad. Detta sammanhänger med dess diet, som utgöres af blad eller af frukter. G. är ett nattligt djur; om dagen hänger det orörligt på någon trädstam. Det jagas hufvudsakligen för sitt skinns skull, som på grund af sin finhet och mjukhet är mycket eftersökt. Två arter äro kända: G. volans (se fig.), som ofvan är brunröd, under mörkare, på benen och flyghuden ljusfläckig; hufvud och bål omkr. 40 cm., svans 20 cm. lång. Förekommer på Malajiska halfön, på Borneo, Sumatra, Java och mellanliggande öar. Denna art skiljer sig från den på Filippinerna lefvande, G. philippinensis, bl. a. genom större öfre framtänder, smalare skalle och mindre öron. Litt.: V. Leche, "Ueber die säugetiergattung Galeopithe-cus" (1886). L-e. Galeo'psis L., Dån 1. Då, bot., ett föga artrikt växtsläkte, hörande till fam. Labiatæ, har å nedre kronläppen 2 uppblåsta knölar. Smånötterna äro omvändt äggrunda. I Sverige förekomma tre arter, af hvilka G. Tetrahit L., pipdån 1. nässeldå, och G. speciosa Mill. (se fig. å sp. 589), hampdån 1. guida, båda ofta kallade blindnässla, förekomma mycket som ogräs på lätt och fruktbar jordmån och kunna i synnerhet i vårsäd på möss- och myrjord blifva svåra ogräs, som genom sin frodiga växt förkväfva säden. De bekämpas genom att grödan af si ås före fruktsättningen. En i västra och mellersta Europa förekommande art, G. grandiflor a Koth, med tämligen stora gula blomkronor, var ett fordom berömdt 'hemligt medel mot lungsot under