Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Galbeum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
587
Galeobdolon-Galeopsis
588
("läkarkonsten") l. Ars medica, som sammanfattade
hela hans system. Hans hufvudarbete öfver de
speciella sjukdomarna är Peri ton pepontoton
topon 1. De locis affectis libri VI. I
skriften Peri kreias ton en anthropu somati
morion XVII 1. De usu partium corporis humani
libri XVII sammanfattade han sina kunskaper i
anatomien och fysiologien. G :s skrifter äro
många gånger utgifna i tryck; huf-vudupplagan
(jämte Hippokrates’ skrifter) ombesörjdes af
Gharterius (13 bd, 1679, Liëge), senast utg. af
C. G. Kühn (22 bd, 1821-33, Leipzig). Ett urval
af dem utgafs på franska af Daremberg (Œuvres
anatomiques, physiologiques et médicales, 2
bd, 1854-57), och v. Töply har verkställt en
tysk öfy. af hans Anatomische werke (1904). -
Ingen man, hvarken före eller efter G., har
inom medicinen åtnjutit ett så långvarigt
och så länge obestridt anseende som han,
ty ända till inemot midten af 1500-talet,
således under mera än 1,300 år, var han den
aldrig motsagda, ofelbara auktoriteten inom
medicinens hela område. Denna enastående plats
i medicinens historia förvärfvade sig G. icke
genom sina verkligen mycket betydande, för alla
tider värdefulla försök och iakttagelser, utan
genom den grundåskådning, hvarpå han uppbyggde
sitt system, och det sätt, hvarpå han i detta
genomförde densamma. Han utgick nämligen från
antagandet, att i alla naturprocesser en den
fullständigaste ändamålsenlighet skulle vara
rådande, och han ville ådagalägga, att man öfver
hufvud icke kunde tänka sig dessa annorlunda
än de enligt hans uppfattning voro. Att ett
sådant system skulle af medeltiden omfattas på
det varmaste, är lätt att inse: upptagna som
de voro af helt andra spörsmål än forskning i
naturen och af den allrådande kyrkan bundna vid
den strängaste auktoritetstro i religiösa frågor,
måste andarna känna sig tillfreds med att hos
G. finna alla frågor definitivt besvarade. Först
när den nya tidens forskarlust frigjorde den
vid auktoritetstron klaf-bundna mänskligheten,
började G:s sol att blekna: en ny period i
medicinens utveckling gjorde sitt inträde.
R. T-dt.
Galeo’bdolon Dill., bot. Se Lamium.
Galeõdes, zool. Se Skorpionspindlar.
Galeõn L G al i ön, skpsb., i 15:e årh. en
bastard mellan "långa" och "runda" fartyg. Genom
sin längd, motsvarande 4 till 5 gånger bredden,
liknade den galären, men var högre och kraftigare
byggd. Under 16:e årh. växte galeonen betydligt
i storlek och blef efter hand uteslutande ett
segelfartyg (2- till 3-däckadt). Såsom sådant
bar den ända till 4 master, af hvilka de två
främsta förde mars- och bramsegel, de öfriga
latinsegel. Ett stort antal galeoner fanns i den
spanska armadan (1588). I Spanien och Frankrike
stod galeonen vid början af 1600-talet i högt
anseende såsom krigsskepp men försvann mot slutet
af detsamma ur franska flottan. Spanjorerna
betjänade sig långt efter denna tid af
galeoner såsom transportfartyg, på hvilka de
hemförde Amerikas silfver och andra rikedomar.
O. E. G. N.*
Galeopithëeidæ, zool. SePälsfladdrarna.
Galeopithëcus 1. Pälsfladdraren, Flygande
katten, Fladdermakien, K a-guangen,
ende representanten för däggdjursordningen
Galeopithecidæ 1. Dermoptera, zool., utmär-kos
genom förekomsten af en fallskärm, som är bättre
utvecklad än hos något annat däggdjur, närmande
sig förhållandet hos flädermössen. Fallskärmen
sträcker sig från halsen, inneslutande den
långa svansen och extremiteterna ända till
klorna. Densamma möjliggör för djuret att
sväfvande hoppa från träd till träd; man har
iakttagit, huru det hoppade från ett 12 m. högt
träd till basen af ett annat, som stod på 55
m. afstånd från detta. Man kan antaga, att G. har
Galeopithëcus volans.
förmåga att själfständigt röra sig och ändra
riktning i luften. Medan hos flädermössen
flyghuden är till större delen härlös, är
fallskärmen hos G. hårbeklädd. Bland andra
egendomligheter må nämnas de kamformigt inskurna
framtänderna. Tjocktarmens längd öfverträffar
tunntarmens; blindtarmen är väl utvecklad. Detta
sammanhänger med dess diet, som utgöres af blad
eller af frukter. G. är ett nattligt djur; om
dagen hänger det orörligt på någon trädstam. Det
jagas hufvudsakligen för sitt skinns skull, som
på grund af sin finhet och mjukhet är mycket
eftersökt. Två arter äro kända: G. volans (se
fig.), som ofvan är brunröd, under mörkare, på
benen och flyghuden ljusfläckig; hufvud och bål
omkr. 40 cm., svans 20 cm. lång. Förekommer på
Malajiska halfön, på Borneo, Sumatra, Java och
mellanliggande öar. Denna art skiljer sig från
den på Filippinerna lefvande, G. philippinensis,
bl. a. genom större öfre framtänder, smalare
skalle och mindre öron. Litt.: V. Leche, "Ueber
die säugetiergattung Galeopithe-cus" (1886).
L-e.
Galeo’psis L., Dån 1. Då, bot., ett föga artrikt
växtsläkte, hörande till fam. Labiatæ, har å
nedre kronläppen 2 uppblåsta knölar. Smånötterna
äro omvändt äggrunda. I Sverige förekomma
tre arter, af hvilka G. Tetrahit L., pipdån
1. nässeldå, och G. speciosa Mill. (se fig. å
sp. 589), hampdån 1. guida, båda ofta kallade
blindnässla, förekomma mycket som ogräs på lätt
och fruktbar jordmån och kunna i synnerhet
i vårsäd på möss- och myrjord blifva svåra
ogräs, som genom sin frodiga växt förkväfva
säden. De bekämpas genom att grödan af si ås
före fruktsättningen. En i västra och mellersta
Europa förekommande art, G. grandiflor a Koth,
med tämligen stora gula blomkronor, var ett
fordom berömdt ’hemligt medel mot lungsot under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
