585 Galeja-Galenos 586 fattar 3 arter, som äro mångåriga örter, med par-bladiga blad och hvita eller blåa, i klasar sittande blommor. G. officinalis L., från södra Europa, odlas utomlands såsom en god foderväxt, i Sverige endast såsom prydnadsväxt i trädgårdar. Den nyttjades fordom i medicinen såsom ett urin- och svettdrifvande medel, under elakartade febrar, samt mot giftiga ormars bett. Som prydnadsväxter i trädgårdar förekomma äfven G. orientalis Lam. och G. bicolor Hausskn., båda från västra Asien. Ldt. (G. L-m.) Gale'ja (eng. galley, galär), skpsb., äldre benämning på galär. O. E. G. N.* Galela, ort på östra kusten af ön Djilolo. Galen, Christoph Bernhard von, friherre, furstbiskop af Münster, f. 1606 i Bispink i Westfalen, blef 1650 furstbiskop af Münster, men utmärkte sig mera som krigare än som präst. 1655 -61 förde han ett segerrikt krig mot staden Münster, som hade rest sig mot honom, samt var 1664 en af "direktorerna" för den mot turkarna uppställda tyska riksarmén och uppträdde själf på krigsskådeplatsen. Han förde 1665-66 och 1672 74, i förening med England, krig mot Holland och ingick 1675 förbund med Danmark och Brandenburg mot Sve-sin lott att angripa de svenska besittningarna Bremen och Verden. Sedan hertigdömenas hufvudstad, Stade, eröfrats (aug. 1676), slöt G. med hertigen af Celle ett formligt delningsfördrag, enligt hvilket han skulle erhålla hertigdömet Verden och delar af hertigdömet Bremen. G. deltog i fredsförhandlingarna i Nijmegen, men insjuknade under deras gång och afled i Ahaus 19 sept. 1678. Genom fördraget af 29 mars 1679 i Nijmegen återfick Sverige de förlorade områdena. Jfr Corsticus, "Bernard van G., vorst-bisschop van Münster" (1872), och A. Hüsing, "Fürstbischoff Christoph Bernhard von G." (1887). (V. S-g.) Galen, Philipp, pseudonym för tyske romanförfattaren Philipp Lange. Galena [galë'no], stad i nordamerikanska staten Illinois, vid Galenafloden, 8 km. från Mississippi. 5,005 inv. (1900). I närheten rika bly- och zink-grufvor. Galena city [gelë'ne si'ti], stad i sydöstra delen af nordamerikanska staten Kansas. 10,155 inv. (1900). G. har raskt utvecklats på 1890-talet genom sina bly- och zinkgrufvor. Galeniska figuren, log. Se Figur 5. Galeniska läkemedel, Simplicia, farm., är en gammal benämning på droger och på enklare beredningar af droger eller kemiska preparat eller blandningar af sådana, hvilka i allmänhet beredas på apoteken enligt af farmakopén gifna föreskrifter - s. k. farmaceutiska preparat -, t. ex. extrakter, piller, plåster, salfvor, tinkturer o. s. v. I motsats mot dessa ha de genom mera ingripande kemiska processer (ofta på fabriker) framställda kemisktekniska preparaten, t. ex. syror, baser, oorganiska rige, hvarvid han fick s p a g i r i-C. G. S. \ och organiska salter o. d., förr kallats ska läkemedel. Galeni'ster, kyrkohist., kallades, efter sin ledare Galenus vanHaeu, de anabaptister i Nederländerna, hvilkas läror närmade sig remonstranternas (arminianernas). Galenit, miner. Se Blyglans. Galenos (lat. Galenus), Klaudios, en af forntidens största och inflytelserikaste läkare och medicinska skriftställare, föddes omkr. 130 e. Kr. i Pergamon. Hans fader, arkitekten Nikon, var en mångsidigt bildad man och sörjde på bästa sätt för den talangfulle gossens utbildning. Redan tidigt hänfördes G. af Aristoteles' och Theo-frastos' arbeten, hvilka han kommenterade. Sedermera studerade han medicin i Smyrna, Korint och Alexandria, där man flitigt vinnlade sig om anatomien, dock endast på djurkadaver. Blott för osteo-logien brukade användas människoskelett, Efter nio års resor återvände han år 158 till Pergamon, där han anställdes som läkare vid det med Asklepiostemplet förenade gymnasiet, och där fick han tillfälle att samla en rik kirurgisk erfarenhet. Genom ett uppror för-drifven från Pergamon, begaf han sig 162 till Rom. Dels genom sin stora bildning, dels genom sin skicklighet att förutsäga sjukdomarnas utgång förvärfvade han sig förtroende hos de romerske patricierna. Emellertid kom han i strid med sina underlägsna kolleger och lämnade därför Rom (166). Sedan han under tre år berest Grekland och Palestina, begaf han sig 169 till kejsarna Lucius Verus och Marcus Aurelius i lägret vid Aquileja. S. å. blef han lifmedikus hos Aurelius' son, sedermera kejsar Commodus, och fanns i Rom ännu 197. Han lär ha dött 201, okändt hvar.- Som skriftställare utvecklade G. en exempellöst stor och mångsidig produktivitet. Hans författarverksamhet började redan under hans stora studieresa, och han fortsatte med den till sin död. Enligt egen uppgift författade han 125 icke medicinska skrifter, däribland 115 filosofiska; de öfriga voro af matematiskt, grammatiskt och juridiskt innehåll. De flesta af de icke medicinska skrifterna gingo emellertid förlorade genom en stor eldsvåda, som förstörde fredstemplet, palatinska biblioteket och ett mindre bibliotek ("apo-theke") vid Via sacra, där G :s verk voro uppställda. Af hans medicinska skrifter ha många gått förlorade. I behåll finnas dock ännu nära hundra, sannolikt äkta skrifter. Dessutom förvaras i enskilda bibliotek åtskilliga otryckta skrifter, i synnerhet i arabisk och hebreisk öfversättning. Den mest lästa och kommenterade af alla G :s skrifter är hans Techne iatrike Galenos. Efter en forngrekisk handskrift af Dioskurides öfver läkarkonsten (nu i Wien).