Gambia. 1. Flod (af infödingarna kallad Ba Dimma 1. Fura, "flod") i Väst-Afrika, den sydligaste af Senegambiens båda hufvudströmmar, rinner upp i Futa Djallon, n. ö. om staden Labe på Pic Tuturu, 11° 27' n. br. Den genomflyter i nordvästlig riktning mandengas högland, bildar vid Bara-Kunda, där den utträder på slättlandet, en mängd forsar, vänder sig därpå åt v. och faller ut i Atlantiska oceanen, genom ett bredt æstuarium vid staden Bathurst. - 35 km. från hafvet är G. 6,5 km. bred och 11 m. djup, får längre ned en bredd af 15 km., men hoptränges vid mynningen till 3,s km. med ett djup af 20 m. Längd omkr. 1,200 km. Under regntiden öfversvämmar floden hela låglandet och af sätter därvid ett fruktbart slam. Under nov.-juni är G. mycket vattenrik, så att mindre fartyg kunna gå ofvan Bara-Kunda och oceanfartyg till Fort George, 280 km. från mynningen. 2. Brittisk koloni, ett område af 179 kvkm. med 13,456 inv. (1901), däraf 198 hvita, på ömse sidor om floden G:s mynning, samt ett protektorat längs nämnda flod upp till franska området, omkr. 400 km. i längd, men i allmänhet endast 20 km. bredt. Tillsammans utgöra de 7,928 kvkm. med 163,718 inv. (1903), negrer af olika stammar (mandenga, serer, djola, volaffer m. fl.). Klimatet är mycket osundt under regntiden (juni-okt.), eljest någorlunda drägligt. Den sedan 1888 själfständiga kolonien (förut en del af de västafrikanska brittiska besittningarna) förvaltas af en guvernör, som biträdes af ett verkställande och ett lagstiftande råd. Kolonien har 6 statsunderstödda folkskolor, en högre skola (wesleyansk) och en teknisk skola. Handeln går mest genom fransmännen. Förnämsta produkter och exportartiklar äro jordnötter, hudar, kautschuk, ris och bomull. 1905 hade exporten ett värde af 280,300 pd (däraf jordnötter 170,000 pd) och importen 305,200 pd. Hufvudstaden, Bathurst (8,807 inv. 1901), är medelst telegrafkablar förenad med S:t Vincent bland Kap Verdeöarna och med Sierra Leone. 1. (J. F. N.) 2. Wbg. Gambia-mahogny, bot. Se Khaya. Gambier [ga'mbio], James, lord Gambier, engelsk amiral, f. 1756 i New Providence på Bahama-öarna, där hans fär var viceguvernör, d. 1833, inträdde 1767 i tjänst och blef redan 1778 "postcaptain". Som chef på linjeskeppet "Defence" deltog han 1794 med utmärkelse under lord Howe i slaget vid Ouessant. 1795 befordrades han till konteramiral och amiralitetslord, var 1802-04 guvernör på Newfoundland och chef för där stationerade eskader samt blef 1805 amiral. G. var högste befälhafvare för den flotta, som 2-5 sept. 1807 bombarderade Köpenhamn och i förening med en engelsk armé under lord Cathcart tvang danskarna att utlämna sin flotta. Till belöning därför utnämndes han till peer och blef 1808 högste befälhafvare för kanalflottan. Hans förhållande under affären på Aix' redd i april 1809 (se Cochrane, sp. 472) har satt en fläck på hans rykte som sjömilitär, och G :s frikännande inför krigsrätten berodde väsentligen på det för honom partiska sätt, hvarpå processen fördes. 1814 var G. Englands främste delegerade vid fredsunderhandlingarna i Haag med Förenta staterna. Han utträdde 1811 ur aktiv tjänst, men befordrades 1830 till "admiral of the fleet". O. E. G. N. (V. S-g.) Gambieröarna [gä'mbiə-] l. Mangarevaöarna, ögrupp i södra delen af Tuamotu-(Paumotu-)arkipelagen i Stora oceanen, under 23° 8' s. br. och 135°--140° v. lgd. Öarna, tillsammans 24 kvkm., äro af vulkaniskt ursprung och omgifvas af korallref. De största äro Mangareva, Taravai, Akamaru och Aokena; f. ö. finnes ett tiotal småöar eller klippor. Invånarna, en rarotongastam, tillsammans omkr. 1,000, äro omvända till katolicismen. De ställde sig 1844 under franskt beskydd. Ögruppen upptäcktes 1797 af kapten Wilson och uppkallades efter presidenten för Londons missionssällskap, den ofvannämnde amiralen Gambier. (J. F. N.) Gambir, bot. Se Garfmedel. Gambit (fr. uttal gabi', sv. uttal ga'mbit; af it. gambetto, krokben), schackt., spelöppning, i hvilken en af spelarna genom ett af de första dragen offrar en bonde. Slås bonden, uppkommer antaget gambit, slås den icke, kallas spelet afböjdt gambit. En stor del spelöppningar har benämnts efter ryktbara spelare, efter den hufvudpjäs, som därvid har främsta rollen o. s. v. Bland de mera bekanta och använda äro drottninggambit (flera arter), Evansgambit, Steinitzgambit. R-n B. Gambogi [-bådji], Elin, finsk målarinna. Se Danielson-Gambogi. Gambogiasyra, farm. Se Gummigutta. Gambohampa. Se Beklädnadsväxter, sp. 1237-38. Gamborg, Anders, dansk filosof, f. 1753, d. 1833, tog 1777 teol. examen och påverkades under en utrikesresa starkt af den engelska deismen, var 1788-1803 professor i praktisk filosofi vid Köpenhamns universitet, vistades därefter i Roskilde, där han undervisade i matematik i latinskolan, men återvände 1828 till Köpenhamn. - G. hör till 1700-talets rationalistisk-eudemonistiska riktning. Stort uppseende väckte han genom en, först på tyska och därefter på danska, utgifven skrift, Nysa eller filosofisk-historisk undersögelse af Genesis I-III (1790), hvari han sökte visa, att berättelsen om syndafallet var en oriktig tolkning af en postulerad egyptisk hieroglyfinskrift. Andra etiska afhandlingar Om forskjel mellem dyd og gode handlinger (1783), Om hvad der er pligt (1794) och Om selvmord (1796), hvari han sökte ådagalägga, att själfmord är endast en sjukdomsyttring. I Jesu moral (1799) uppträdde han som ifrig kantian; men i Om fuglenes sang (i "Skand. museum", 1800) utgick han från den sensualistiska grundtanken, att det icke finnes några medfödda idéer, och påstod, att icke heller fåglarna föddes med bestämda "noter" i sig, utan endast efterhärmade sina föräldrars sång, hvaraf följde, att man skulle kunna förbättra fåglarnas sång. - G. fick ingen varaktig betydelse för Danmarks andliga* odling, men var karakteristisk för den rationalistiska tidsriktningen. C. R.* Gambrinus, en flamländsk sagokonung, hvilken uppgifves ha uppfunnit ölet (se d. o.). Game [geim], eng., sportv., spel, ett parti (fot boll e. d.). Gamél, Augustin Cyrille Vilhelm Victor, dansk mecenat, f. 1839, d. 1904, fortsatte sin faders stora kaffeaffär och gjorde sig känd