711
Gandara-Gandharva
712
Gandara [gädara'J, Antonio de la, fransk
målare, f. 1862 i Paris, elev af Gérõme,
har vunnit rykte både som porträtt- och
som landskapsmålare. Moderna damer är hans
specialitet som figurmålare, han målar dem
med raffinerad elegans ("Femme ä la rose",
i Luxembourg-galleriet). Han har målat äfven
förtjänstfulla mansporträtt (ett i staden
Paris' samling). Som landskapsmålare väljer
han oftast sina motiv från Luxemburg. G. har
äfven gjort förträffliga litografier.
G-g N.
Gandäria, provins i det forntida A r i a n a.
Ga'ndersheim [-hajm], kretsstad i Braunschweig,
vid Gande, ett tillflöde till Leine. 3,015
inv. (1900). Staden är hufvudsakligen namnkunnig
för sitt nunnekloster (grundlagdt på 850-talet),
som småningom förvärfvade sig stora egendomar,
friheter och privilegier samt upphöjdes till ett
riksfursten-döme, hvilket det fortfor att vara,
äfven sedan det 1570 blifvit protestantiskt. Till
abbedissor, hvilka hade säte och stämma på den
renska prelatbänken, Tåldes merendels prinsessor
ur ansedda tyska furstehus. Furstendömet
mediatiserades 1803.
Gandharakonst kallas den hellenistisk-romerska
provinskonst, som under de första århundradena
e. Kr. blomstrade i nordvästra Indien, vid Indus
Buddha med troende. Gandhara-relief från
Takht-i Bahai (nu i Berlin).
och dess bifloder, samt i det östligaste
Afganistan. Gandhara var i forntiden namnet
på ett folk, som lefde i dessa trakter,
speciellt kring Kabul. Det omtalas af
bl. a. Herodotos. Genom Alexander den stores
eröfringståg nådde grekisk kultur ända till
Indien. Redan i de byggnader, som uppfördes af
den berömde konung Açoka på 200-talet f. Kr.,
spåras ett hellenistiskt inflytande bland de
orientaliska och särskildt persiska motiven,
och en indisk-hellenisk skola har lämnat spår
efter sig i det egentliga Indien (Mathura
l. Muttra). Under 1:a--4:e
årh. e. Kr. utbildades den egentliga
Gandharakonsten. Bland buddistiska klosterruiner
i Gandharalandet har man funnit en mängd
reliefer, som tillkommit under inflytande af
denna konstriktning. De framställa gestalter
och typer ur Buddhalegenden under former,
som ärfts från den hellenistisk-romerska
rikskonsten. Så har Apollontypen tjänat som
förebild för Buddhagestalten. Äfven Silenos-,
Eros- och satyrtyperna ha efterbildats inom denna
konst. Berömda konstverk äro
Maras demonhär,
som kämpar mot Buddha (museet i Lahore) och
den på sin tron sittande s. k.
indoskytiske
konungen (i samma museum). Spår af hellenistiskt
inflytande återfinnas ända bort i Öst-Turkestan,
där exempelvis S. Hedin i af ökensanden
begrafna städer funnit träreliefer, som
tydligen äro influerade af klassisk konst. Af
Gandharakonst finnas förutom i Indien
profstycken i europeiska museer, särskildt i
Londons och Berlins (se vidstående fig. och
Buddismen, fig. 1 o. 3). Jfr A. Grünwedel,
"Buddhistische kunst in Indien" (1900), där
ytterligare litteraturhänvisningar förekomma.
T. J. A.
Gandharva, ind. myt., namn på vissa
gudomliga väsen af lägre art, närmast motsvarande
den germanska mytologiens alfer. De spela i
den indiska litteraturen och sagohistorien en
mycket betydande roll från äldsta tiden ända
in i våra dagar. I Rigvedas hymner uppträda
de ofta som en särskild klass af gudaväsen;
men ännu oftare namnes en enskild gandharva,
vid namn Vicvävasu (enligt komment. också Vena),
som, ehuru tämligen obestämd till sin karaktär,
intager en framstående plats, i det han träder
i mycket nära beröring med Indra
- som med tillhjälp af en örn frånröfvade
honom gudadrycken soma, hvars väktare han var,
och gaf den åt människorna -, med Savitar,
hvars solhästar han styr, o. s. v. Han bor
i de himmelska rummen eller vattnen
(atmosfären), bär lysande vapen,
sköna doftande kläder. Till maka har
han vattenkvinnan (apyäyosä, d. v. s.
en apsaras, se A p s r a s) och aflar med
henne det första människoparet Yama och Yaml.
Han står i mycket nära sammanhang med könslifvet,
och man har antagit, att själfva ordet gandharva
som appellativ betydt foster. Med Soma och Agni
delar han makten öfver alla kvinnor, särskildt
i fråga om deras könslif. Före bröllopet
säges sålunda kvinnan först tillhöra Soma, så
Gandharva (från bröstens framträdande),
därefter Agni (från menstruationens uppträdande).
Den äkta mannen räknas som hennes fjärde
egare, till hvilken hon öfverlämnas
först efter en afståelse-ceremoni
egnad G. G. eger mystisk kunskap om
gudomliga och himmelska ting samt om hälsoörters
verkningar. Man har sammanställt G.
med de grekiske kentaurerna, tolkat dem
som sol- eller mångenier, allt lika osäkert.
Snarast bör man väl (från animistisk synpunkt)
identifiera G. med den vegetativa själen
(eventuellt i fosterform) samt, såsom fristående,
som demonisk representant därför.
- I senare litteratur, dock redan i
Atharva-veda och Brähmana'er, uppträda
gandharva'erna som en samlad skara eller klass
af genier, hvilkas kvinnliga motsvarighet äro
apsaras'erna. Än äro de demonartade väsen, mot
hvilkas skadliga verkningar man måste skydda sig
med vissa formler och ceremonier (särskildt ha
de benägenhet för att locka till sig och förföra
kvinnorna). I äldre tid synas de vara hemma
