713 Gandia-Ganega 714 i högsta himmelen; i epos och den klassiska tiden bo de i Indras himmel och tjänstgöra där såsom himmelska sångare och skådespelare, medan apsaras'erna äro danserskor och skådespelerskor. Äfven senare föreställningar förbinda gandharva'erna med himmelska naturfenomen. Deras antal är tolf, motsvarande månaderna, eller tjugusju, motsvarande månzodiakens afdelningar (månhus) eller oändligt stort. Deras stad (eller värld, helt nära gudarna), Gandharvana-gara eller -pura, lyser af en magisk glans och identifieras med fata morgana och andra luftspeglingsfenomen, hvarför man ock i dylika veiat se upphof vet till gandharvaföreställningarna. - En särskild äktenskapsform, utan alla ceremonier, men med giltighet i öfrigt, kallas gandharva-äktenskap; så är Dusyantas och Cakuntaläs äktenskap i Kä-üdäsas skådespel "Qakuntalä" ett sådant. - Med Gändharva-veda, "vetenskapen om gändharva", d T. s. sång och musik, menas ett tillägg till Säma-yeda, i hvilket gändharva'ernås konst (sång, dans, drama) läres. Den säges ha meddelats människorna genom Bharata, som anges som författare till en lärobok i dramatikens konst, Nätyacästra. - Hos buddisterna höra gandharva'erna till den lägsta himmelen, och deras konung Dhataratta (sanskr. Dhrta-rästra i "Mahäbhärata") är världsvaktare i n., boende på Yugandhara's nordligaste punkt. Äfven i jainasektens teologi ha gandharva'erna rum, nämligen såsom tjänare åt dess 17 :e Helige (arhant) i den nuv. världsperioden. - Jfr Oldenberg, "Keligion des Veda" (1894), Pischel i Pischel och Geldner, "Vedische studien", I (1889), Hillebrandt, "Ve-dische mythologie" (1891 ff.), Muir, "Original sanskrit texts", I, III, Y (1858 ff.), och Warren, "Buddhism in translations". K. F. J. Gandia, stad i spanska prov. Valencia, vid floden Alcoy, 3 km. från dess mynning. 10,026 inv. (1900), med hamnplatsen El G ra o, hvarifrån exporteras apelsiner och russin. Gandillot [gädijå'], Leon, fransk dramatiker, f. 25 jan. 1862 i Paris, debuterade 1886 med en vådevill i fem akter, Les femmes collantes, som hade stor framgång, och har skrifvit en mångfald komiska pjäser, seni vittna om säker scenvana och godt humör, hvarigenom han förvärfvat stor popularitet. Bland hans dramer kunna nämnas La mariée récal-citrante (1889), La course aux jupons (1890), L'en-lévement de Sabine (s. å.), Ferdinand le noceur (s. å.; en af hans mest omtyckta vådeviller), De fil en aiguille (1891), Le bonheur å quatre (s. å.), La tournée Ernestin (1892), Le sous-préfet de Chateau-Buzard (1893), Les dames du Plessis-rouge (1894), Associés! (s. å.), La cage aux Hons (1895), La torlue (1896), La villa Gaby (s. å.; "Villa Gaby", 1897), L'amorceur (1898), Zigomar (1900) o. s. v. Han har dessutom skrifvit Vers amoureux (1887), romanen Les filles de Jean de Nivelle (s. å.) och Contes å la Inne (1888). J-M. Gando (G an du, Igwandu), en af hausa-staterna i västra Sudan, mellan 11° och 14° n. br., på båda sidor om Niger. Omkr. 200,000 kvkm. 5,6 mill. inv., dels rena fulbe, som äro den härskande rasen, dels och mest hausa, i synnerhet sonrhai. Området är deladt mellan franska VästAfrika och brittiska protektoratet Northern Nigeria. Det bildades af ful be 1817, men dess politiska enhet är redan stadd i upplösning. Hufvudstad är Gando, nära Sokoto, vid rikets östra gräns i en fruktbar omgifning; den består mest af eländiga lerhyddor och har 10-15,000 inv. Gandsfjord kallas den 13 km. långa arm af Stavangerfjorden, som från Stavanger går rakt ned mot s., mellan socknarna Hetland och Höiland. Längst in vid fjordarmen ligger den lilla lastageplatsen S a n d n e s. O. A. ö. Gandsja, georgiskt namn på ryska staden J e l i-zavetopol. Gandul. Se G ond u 1. Gandvik var den fornnordiska benämningen på Hvita hafvet. Namnet betyder trollvik, och de kringboende folken (bjarmerna) troddes vara trollkunniga. Th. W.* Ganeca, ind. myt., eg. "gana'ernas herre" (af gana-ica-}, i hvilken egenskap han äfven kallas G an apa t i (hvaraf Gänapatya, en mindre sekt, som dyrkar Ganapati 1. Ganeca som hufvudgud), alltså ledare af de lägre gudomsväsen, som under namn af gana'er utgöra Qivas följe (se G an a). Han namnes som son af Qiva och Pärvatl (eller Durgä) eller af Pärvatl ensam. Han framställes som en kort, fet man med gul färg och utstående mage (Lambo-dara, "hängbuk"), fyra händer och elefanthufvud (Gajänana, Gajavadana, Karimukha, alla betydande "med elefantansikte"), med blott en bete (Ekadanta, Från en Ganeya-fest med regatta i Benares. Fartjrg med Gr :s bild ombord. "entand"). I en hand håller han en mussla, i en annan en diskus, i den tredje en klubba eller pik-staf och i den fjärde en vattenlilja. Ibland afbildas han ridande på en råtta (som sådan kallas han Äkhuratha, "som har en råtta till fordon") eller åtföljd af en sådan. Flera hinduistiska legender äro gängse om G. och hans elefanthufvud och enda bete. - G. gäller som visdomens gud och undanröjare af hinder (Vighneca, "herre öfver hindren", Vighna-häri, "undanröjare af hinder"). Han anropas vid början af företag och i början af böcker (Oin Gane-cäya ung. "ära åt Ganeca") samt gäller som beskyrl-