747 Garfning--Garhwāli ´ 748 växande hemlockgranen (Abies canadensis), är ett af Nord-Amerikas viktigaste garfmedel och exporteras i stor mängd till Europa, särskildt i form af extrakt. Valdiviabark, som användes till garfning af valdivialäder, härstammar från i Chile växande Persea-arter (fam. Lauraceæ) och innehåller 18-20 proc. garfämne. De australiska Acacia-arterna, särskildt Acacia decurrens, lämna en mycket värdefull garfvarbark, känd under namn af Wattle 1. mimosabark, innehållande öfver 30 proc. garfämne. I Ostindien samlas mimosabark af Acacia mollissima och Acacia arabica och exporteras till Europa. För barkens skull odlas Acacia-dLitei i stor utsträckning i Kalifornien och Syd-Afrika (black-wattle). Mimosabarken, som kommer i handeln i meterlånga stycken, sönderhackad eller målen,blir sannolikt ett af framtidens viktigaste garfmedel. Manglebarken, af den vid alla tropiska länders kuster växande Rhizophora Mangle och af andra mangroveträd, är ännu rikare på garfämne än mimosabarken. - Allra rikast på garfämne äro galläpplen (se d. o.). som användas till framställning af skrifbläck och tannin. Ur flera af de ofvannämnda garfmedlen beredas extrakt, men dessutom förekomma flera garfmedel nästan uteslutande i extraktform. Det mest bekanta af dessa är katechu, sedan 1500-talet i Europa användt till garfning af läder och väfnader (fisknät, kanvas), till färgning af bomull och siden, för att förhindra uppkomsten af pannsten och i medicinen (se vidare Katechu). Gambir, som i likhet med katechu består hufvudsakligen af catechin, är det inkokade extraktet af de unga stjälkarna och bladen af üncaria Gambir Roxb., en till fam. Rubiaceæ hörande klättrande buske, inhemsk i södra Ostindien, där den äfven, i synnerhet på Bintang, mycket odlas af kineser och malajer. Gambir kommer i handeln i tärningsform, är på utsidan brun, inuti gulaktig, af jordig konsistens, lätt löslig i varmt vatten. Den användes till samma ändamål som katechu, hvilken den som handelsvara redan öfverflyglat. Kin o (se d. o.), ett gemensamt namn för flera olika extrakt, har samma användning som katechu och gambir. Jfr Garfämnen. G. L-m. Garfning. 1. Den procedur, hvarigenom hudar beredas till läder (se d. o.). - 2. Metall. Se Garfva 1. Garfskidor, tekn. Se Garfmedel. Garfstål, metall., ett af flera, vanligen olika hårda stycken sammanvälldt och efter utsmidning, hopböjning eller vridning åter sammanvälldt stål. Särskildt användes benämningen å garfvadt brännstål. Jfr Damaskenerstål och Gar f va 1. Garfsyra, kem. Se Galläpplegarfsyra. Garfva. 1. (Ty. gärben, af garbe, kärfve, knippa), metall., en operation, bestående däruti, att flera järn- eller stålstänger sammanläggas till ett paket, som utsattes för vällvärme och efter fullbordad väll hopslås och uträckes under en tung hammare i ändamål att bilda en jämnare produkt. Metoden användes i Sverige förr särskildt för förbättring af brännstål (se d. o.). - 2. (Ty. gärben, af gar, färdigberedd). Se Läder. C. A. D.* Garfvarull, Kalkull l. Skafull, den ull, som i garfverier afskafves från fårhudarna, är vanligen ganska kort och genom den kemiska behand- lingen tämligen sträf, men kan dock spinnas och användas till gröfre väfnader. G. A. W. Garfågeln, zool. Se Alca, sp. 504. Garf ämnen, kem., en klass af ännu ganska ofullkomligt kända ämnen, hvilka äro allmänt utbredda i växtriket, där de finnas lösta i cellsaften eller i små vakuoler i cellernas inre. Ibland äro de lokaliserade till särskilda celler (garfämnesidioblaster), t. ex. hos Musa och Saxifraga. Utmärkande för dessa ämnen är, att de upptagas af läderhud, som därigenom öfvergår till läder, hvarpå garfning beror. Allmänna kännetecken på garfämnen är vidare, att de ha kärf smak, med järn-(ferri-)salter gifva gröna eller blåsvarta fällningar samt fälla lim, alkaloider och ägghviteämnen. I luften syrsättas de lätt till röda och bruna, amorfa ämnen (flobafener), som därför träffas i gammal bark och andra såsom yngre garfämnesrika växtdelar. Garfämnen förekomma rikligt i bark af ek, gran, pil, bok o. s. v. och i många frukter, som på grund häraf delvis vunnit teknisk betydelse, t. ex. bablah (baljorna af Acacia-arter) och dividivi (af Cæsalpinia coriaria), vidare i bladen af Rhus coriaria (sumak) och te, i ved, t. ex. Quebracho Colorado, och framför allt i särskilda, genom insektstyng framkallade galläpplen. (Se om dessa här uppräknade sorter vidare Garfmedel.) - I kemiskt hänseende äro garfämnena, såvidt man f. n. känner, aromatiska fenolsyror (se Galläpplegarfsyra) eller derivat däraf. Mycket vanliga äro anhydrider af fenolsyror äfvensom garfsyreglukosider, hvilka kallas g l u k o t a n-noider och bl. a. träffas i kafiebönan, kinabark, tobak. P. T. C. (H. E.) Gargāno (lat. Gargānus), berggrupp uti italienska prov. Foggia, bildar en i Adriatiska hafvet utskjutande halfö, n. om Manfredoniaviken. - Gruppen, som består af kalksten, är genom Apuliska slätten skild från Apenninerna och var fordom en ö, som genom landets höjning växt ihop med fastlandet till en halfö, kallad "sporren på den italienska stöfveln". Högsta toppen är Monte Calvo (1,055 m.). (J. F. N.) Gargantua. Se Rabelais. Gargānus. Se Gargano. Gargarisma (af grek. gargari′zein, skölja munnen), med. Se Gurgelvatten. Gargiulo [ga′rdjolå], D. Se Spadaro. Garhwal, Garwhal [gaə-ωā′l]. 1. Distrikt i divisionen Kumaun i brittiska Indien, Förenade provinserna Agra och Audh. 14,579 kvkm. 429,892 inv. (1901), nästan uteslutande hinduer. Landet ligger i mellersta Himalaya och är nästan h. o. h. uppfylldt af bergskedjor med bl. a. topparna Nanda Dewi (7,810 m.), Kamet (7,750 m.) och Badrinath (6,980 m.). Passen Mana (5,450 m.) och Niti (5,.050 m.) föra öfver till Tibet. Både Ganges och Jumna ha sina källor i G. Dess hufvudprodukter äro te samt ris och hvete. Landet eröfrades 1815 från Nepal. Dess hufvudstad är Pauri, men största staden är Srinagar. -- 2. Brittisk vasallstat, efter hufvudstaden äfven kallad Tehri, v. om ofvannämnda distrikt. 10,826 kvkm. 268,885 inv. (1901), nästan uteslutande hinduer. Inom densamma ligger Jumnotri (6,326 m.). (J. F. N.) Garhwālī, språkv., ett språk, som talas i Garhwal. Det talas på ett område, som ligger mellan Sutlej (Simla) och Ganges’ källflod Bhagirathī och