vecklad och gällde uteslutande ända till 16:e årh. Genom de experimentala undersökningar, till hvilka den gaf anledning, ökades kunskapsförrådet betydligt. - Ehuru G:s efterföljare till hans arbeten sannolikt fogade senare gjorda upptäckter, äro dock dessa arbeten så klara, fullständiga och tydliga, att de på det mest i ögonen fallande sätt skilja sig från äfven de bäste skriftställares från alkemiens senare tid. Jfr Alkemi. R. T-dt. Geber [geber], Hugo, bokförläggare, f. 30 aug. 1853 i Norrköping, aflade mogenhetsexamen i Stockholm 1872 och var 1878-86 delegare i J. Seligmann & C:os förlag, som han 1887 öfvertog i eget namn och sedermera vidare utvecklat. Bland G:s mera framstående förlagsartiklar märkas diktsamlingar af A. U. Bååth, K. Snoilsky, G. Wennerberg och K. D. af Wirsén, J. A. Strindbergs "Samlade dram, arbeten", alla "Sigurds" arbeten, populärvetenskapliga verk af S. Arrhenius, G. Cassel, L. A. Jägerskiöld och H. Schück, "Illustr. svensk litteraturhistoria" af H. Schück och K. Warburg, "Djurvärlden" af A. Stuxberg och M. Floderus samt tidskriften "Det nya Sverige". Gebhard [gebhart], ärkebiskop och kurfurste af Köln, f. 1547, d. 1601 i Strassburg, tillhörde den grefliga släkten Truchsess von Waldburg, blef 1567 kanik i Augsburg, 1568 medlem af Kölns domkapitel, 1576 domprost i Augsburg och valdes 1577 till ärkebiskop och kurfurste af Köln. Efter många strider med kapitlet beslöt han sig för att öfvergå till protestantiska kyrkan och gifte sig 1583 med grefvinnan Agnes von Mansfeld. Han försökte därefter att införa protestantismen i sitt land och behålla detsamma såsom världsligt kurfurstendöme, men blef på kapitlets besvär afsatt af den påfliga stolen. G. höll sig, understödd af några protestantiska furstar, någon tid mot sin efterträdare ärkebiskop Ernst af Bajern (i det s. k. "Köln-kriget"), men sedan han måst utrymma Bonn, hans sista .fäste, drog han sig 1584 tillbaka till Holland. Jfr Lössen, "Der kölnische krieg" (2 bd, 1882-97). Gebhard [geb-], Hannes, finsk agrarpolitiker, f. 8 april 1864 i Kemiträsk, norra Finland, blef student 1882 och egnade sig åt historiska studier. 1890 utnämndes han till docent i nordisk historia vid Helsingfors universitet, men vände snart sitt intresse åt agrarförhållandena, jordbruksundervisningen och jordbruksstatistiken, på hvilka områden han utgifvit flera arbeten. 1899 blef han docent i jordbrukets nationalekonomi och statistik och tog s. å. initiativ till grundandet af sällskapet Pellervo (se d. o.). G. är upphofsman till andelsrörelsen i Finland, hvars centralpunkt nämnda sällskap är, och är såsom sällskapets ordf. den ledande personen i sträfvandena på detta område, särskildt bland jordbrukarna. Äfven frågan om den obesuttna befolkningens förseende med jord och kronojordarnas kolonisation har sysselsatt G., och han har ledt en vidlyftig statistisk undersökning af de socialekonomiska förhållandena på landsbygden. G. intar en framskjuten plats inom det gammalfinska nationalistiska partiet och invaldes 1907 i landtdagen. I sin verksamhet har han biståtts af sin hustru, Hedvig, född Silén, hvilken äfven 1907 valdes till medlem af finska landtdagen. T. C. Gebhard [geb-], Albert, finsk målare, f. 1869 i Toholampi, studerade i konstföreningens ritskola 1887-90 och därefter i Paris och Italien. G. har målat landskap i stark kolorit (t. ex. Från flötningsleden, Sommar), porträtt, genrer (bland dem Värnlös, 1896, i Konstföreningens galleri, Helsingfors) och dekorativa målningar (i finska paviljongen i Paris 1900) samt lämnat illustrationer till "Finland i 19:e seklet", till "The studio" m. fl. G-g N. Gebha'rdi [geb-], Ludwig Albrecht, bibliotekarie och arkivarie i Hannover, f. 1735, d. 1802, författade Geschichte von Dänemark und Norwegen och Geschichte von Kurland und Semgallen (i "Allg. weltgeschichte", Halle, 1768-89) samt Geschichte aller wendisch-slavischen stämme (1789 -97). I förening med Schlözer utgaf han Geschichte von Lithauen, Kurland und Liefland. Dessutom skref han ett historiskt arbete om de sydslaviska länderna, Dalmatien, Kroatien etc. (1808). A-d J. Gebhardt [geb-]. 1. Karl Franz Eduard von G., tysk målare, f. 1838 i Estland, studerade i Petersburg, Karlsruhe och under Sohn i Düsseldorf och blef professor därstädes 1875. Inom det religiösa måleriet uppträdde G. revolutionärt, i det han flyttade de bibliska scenerna in i en gammaltysk miljö och sökte framställa dem i gammaltysk anda. Typerna och kostymen liksom scenerierna äro mestadels tyska från omkr. år 1500, hufvud vikten är lagd på personernas själsuttryck, som ofta är både innerligt och vältaligt. Hans första försök inom denna genre var Intåget i Jerusalem (1863, museet i Elberfeld), sedan följde Kristus på korset (1866, domen : Reval), Nattvarden (1870, Berlin, nationalgalleriet), Korsfästelsen (1873, Hamburg), en annan Korsfästelse i München, Kristi himmelsfärd (1881, Berlin, nationalgalleriet), Tillredelserna för Jesu begrafning (1883, Dresden), Moses framkallar vatten ur klippan (judafolket i öknen visar tyska typer i dräkter från Luthers tid), Jesus och Nikodemus (Düsseldorf), Jakob brottas med ängeln (Dresden), Johannes doparen i fängelset och Åhörarna vid bergspredikan (båda utst. 1907) m. fl. G. har äfven målat motiv från reformationstiden: Religionssamtal (1866), Reformatorn vid sitt arbete (1877, Leipzig), genrer (flera i Düsseldorf) och porträtt (målarens självporträtt i Florens, Uffizigalleriet). Väggmålningar har han utfört i klostret Lokkum (6 stycken) och i Friedenskirche i Düsseldorf (5 st., 1897 ff.). Jfr monografi af A. Rosenberg 1899. 2. Oskar Leopold von G., den föregåendes kusin, tysk teolog och biblioteksman, f. 1844 i Wesenberg i Estland, d. 1905, blef 1884 bibliotekarie och 1891 afdelningsdirektor vid k. biblioteket i Berlin samt 1893 direktor för universitetsbiblioteket i Leipzig samt professor i "bok- och skriftväsen" därstädes. G. är mest bekant som. utgifvare af biblisk och gammalkristlig litteratur. Så utgaf han tillsammans med Harnack och Zahn de apostoliske fädernas skrifter på grundspråket (Patrum apostolicorum opera, 3 bd, 1875-78),