nyttjades i myckenhet till sigillringar, smycken, mantelspännen o. d., men äfven för att sira större föremål, såsom vapen, bägare m. m. Detta bruk behölls under medeltiden, och antika gemmer finnas ej sällan infattade å dyrbara kyrkliga föremål. Gemsnidarkonsten själf förde dock under denna tid ett tynande lif inom det bysantinska riket, men höjde sig under renässansens tidehvarf till ny blomstring (se fig. 10 o. 11). Jämväl under 1600- och 1700-talen utfördes en mängd mycket framstående arbeten (jfr fig. 12--14), och gemsnideriet (glyptiken) skattades högt af konstvänner. I våra dagar synes intresset för denna konstart ha svalnat, och det moderna kamésnideriet har öfver hufvud en fabriksmässig karaktär. -- Antalet af från antiken eller renässansen bibehållna gemmer är högst betydligt. En mängd förfalskningar är dessutom i omlopp. Äfven hos de äkta är värdet högst olika, och bedömandet af gemmer torde i allmänhet höra till de vanskligaste uppgifter för kännaren och konstvännen. Material, storlek och framställning växla i hög grad: från de dyrbaraste ädelstenar till den oansenliga lavan, från små ringstenar, med nästan mikroskopiska figurer, till Cameo Gonzaga i Petersburg, Gemma Augustea i Wien, Tiberiana (fig. 8) i Paris m. fl. af omkr. 15 cm. längd och därutöfver. Med sin otroliga mångfald af behandlade ämnen bilda de antika gemmerna en rik och viktig källa för kunskapen om den klassiska forntidens lif och åskådningssätt samt erbjuda en serie af illustrationer till dess gudasaga, historia och konst. Många återgifva tvifvelsutan monumentala konstverk, som gått förlorade. De ha därigenom och genom sitt eget konstnärliga värde kunnat lämna präktiga motiv för senare tiders bildande konst, något, hvaraf såväl renässansens mästare som konstnärerna i slutet af 1700-talet, novantikens tid, visste att rikligen begagna sig. -- Samlingar af gemmer, s. k. daktyliotek (af grek. dakty'lios, fingerring), bildades redan i forntiden, t. ex. af Scaurus, Pompejus, Cæsar och Mithridates. Renässansen upptog jämväl denna fornsed, och f. n. finnas betydliga gemsamlingar i många af Europas större offentliga museer: Berlin, Wien, Dresden, London, Paris, Petersburg, Köpenhamn. De svenska offentliga samlingarna äro däremot fattiga på alster af denna konstart, ehuru åtskilliga vackra prof finnas både i Statens historiska museum och i Nationalmuseets konstafdelning. Gemmer ha i mängd, för konstnärligt eller vetenskapligt ändamål, blifvit efterbildade i glasfluss, rödfärgadt svafvel, gips eller någon liknande komposition. Jfr A. Furtwängler, "Die antiken gemmen; geschichte der steinschneidekunst im klassischen altertum" (3 bd, 1900). ^Upk.* Gemacht [ge-], ty. (af machen, göra), gjord; konstlad, krystad, tillkrånglad. Gemadi-el-achar [ge-]. Se Hedjra. Gemadi-el-áuwal [ge-]. Se Hedjra. Gemadi-et-tani [ge-]. Se Hedjra. Gemak (ty. gemach), praktrum, slottsrum; boningsrum. Gemara [ge-], hebr., "fulländning". Se Talmud. Gemauerthof [gema'uerthåf], by i ryska guv. Kurland, s. v. om Mitau, bekant genom den seger, som svenskarna under general A. Lewenhaupt där vunno öfver ryssarna under fältmarskalken Sjeremetjev 16 juli 1705. För att göra ett slut på Lewenhaupts framgångar i Kurland befallde tsar Peter Sjeremetjev att från Riga i hemlighet afskära svenskarnas förbindelseväg. Han satte sig därför i marsch med 20,000 man, mest kavalleri, men Lewenhaupt trädde med sina 7,000 man till motvärn. Striden varade kl. 5--9 e. m. och fördes med stor tapperhet på båda sidor. Svenskarna förlorade omkr. 1,500 och ryssarna 6,000 man jämte kanoner, fanor och tross. ^{C. O. N.} Gembloers. Se Gembloux. Gembloux [ʃãbl<over>o</over>] l. Gembloers, stad i belgiska prov. Namur. 4,500 inv. (1902). Fordom ryktbart benediktinkloster, grundlagdt 922, i hvars byggnad nu är inrymdt ett landtbruksinstitut. Gemeines recht [gema'jnes] är den vanliga benämningen på romersk (justiniansk) rätt som "recipierad" i Tyskland, d. v. s. i sin glosserade form (se Glossatorer) genom rättspraxis där efter hand införd och subsidiärt tillämpad, så snart ingen annan rättskälla befunnits användbar (enligt regeln: förord bryter stadsrätt, stadsrätt bryter landsrätt, landsrätt bryter "gemeines recht"); i vissa delar af det gamla tyska riket gällde dock romersk rätt icke i egenskap af "gemeines recht", utan som särskildt fastställd partikularrätt. Genom den nya "bürgerliches gesetzbuch", som 1 jan. 1900 trädde i kraft, förlorade "gemeines recht" och därmed den romerska rätten all omedelbar praktisk giltighet. Från "gemeines recht" böra väl skiljas sådana lagverk, hvilka betecknas som "allgemeines recht", t. ex. allgemeines deutsches handelsgesetzbuch, hvars innehåll var lika i alla tyska stater, men hvars giltighet berodde af beslut i hvarje särskild stat. ^Rld. Gemen, ty. gemein, eg. allmän, hvardaglig, vanlig; menig ("gemene man"), obefordrad, simpel soldat (redan före trettioåriga kriget kallades den obefordrade soldaten gemen, ty. gemeiner, men denna benämning utbyttes senare mot knekt); nedlåtande; dålig, elak, simpel, ful, stygg, som röjer nedrighet. -- Gemena, boktr., små (bokstäfver), minuskler, i motsats till versaler (se d. o.). Gemensamhetsbad (balnea mixta). Se Bad, sp. 612. Gemensamhetsfängelse. Se Fängelse, sp. 249. Gemensamma lifvets bröder, äfven kallade kollatiebröder. Se Bröder, det gemensamma lifvets. Gemensam votering. Se Omröstning. Gemenskap, krigsv., en gammal benämning på manskapet vid- armén och flottan till skillnad från befälet och underbefälet. ^{C. O. N.} Geminata, pl. -tor, språkv., geminerad konsonant. Se Gemination. Gemination (af lat. geminare, fördubbla), Fördubbling, språkv. I t. ex. sv. tappa, fatta, tacka, it. fatto o. s. v. sägas p, t, k vara geminerade konsonanter (geminator), hvarmed förstås, att de kunna tänkas delade i två ljud, som höra till hvar sin stafvelse. Termen gemination användes hufvudsakligen, som i de nämnda exemplen, i fråga om explosivor, i synnerhet de tonlösa: p, t, k. Vid andra konsonanter (de durativa) talas hellre om "förlängning", "lång konsonant" såsom nn i sv. Anna, it. panno, då man anser, att "fördubblingen" af sådana konsonanter sker på ett väsentligen olika