Örsted (1825-48). Den siste generalprokurören var T. Algreen-Ussing (1848-72). E. Ebg. Generalrapport, sjöv., till konungen ställd tjänsteskrifvelse, innehållande redogörelse för utförandet af de uppdrag, som varit anförtrodda åt en högste befälhafvare öfver flotta. Sådan rapport af gifves äfven efter slutad sjöexpedition af eskader-, af delnings- och fartygschef, som ej stått under befäl af högre chef. H. W--l. Generalrepetition, det sista och fullständiga profutförandet af ett musikaliskt eller teatraliskt program före den egentliga föreställningen. A. L.* Generalrulla, krigsv., kallas en rulla, som i Sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition föres öfver flottans officerare, deras befordringar, utmärkelser, kommenderingar m. m. H. W--l. Generalråd (fr. conseil general). Se Frankrike, sp. 1133. Generalsalfva, krigsv., en såsom hedersbetygelse förekommande skjutning med handeldvapen. Den skjutande truppen formeras därvid "till parad", och skotten aflossas i luften. C. O. N. Generalsjömilitiekontoret inrättades 1791 i stället för amiralitetskollegium och ställdes under inseende af statssekreteraren för sjöärendena, som därvid biträddes af två amiralitetsöfverkommissarier. Ämbetsverket upplöstes 1794 och lades då under storamiralsämbetet. Se Amiralitetskollegium. O. E. G. N.* Generalstab, krigsv., kallas inom hvarje armé den af officerare bestående kår, som har till uppgift att biträda de högre befälhafvarna vid truppernas ledning. Till generalstaben räknas stundom all för truppernas ledning och vidmakthållande erforderlig personal, såsom generalstabsofficerare, adjutanter, högre artilleri- och ingenjörofficerare, intendentur-tjänstemän, läkare, präster o. s. v., men numera hänföres dit i de flesta arméer blott den för krigsrörelsernas ledning och truppernas redovisning erforderliga personalen. Denna kallades förr general-kvartermäslarstaben. Arméns högste befälhafvare har till sitt biträde en generalstabschef (chef för högkvarterets generalstab), som ständigt meddelar honom kännedom om allt, som angår krigsrörelserna, och som utfärdar hans befallningar samt vakar öfver deras verkställande. Till generalstabschefens biträde finnes ett antal generalstabsofficerare. Vid hvarje särskild armé, om flera sådana finnas, och vid hvar och en af en armés största enheter (armékårer och divisioner) finnes en generalstabsofficer såsom stabschef med biträde af några generalstabsofficerare (stundom finnes endast en generalstabsofficer vid hvarje division; i Sverige är en sådan afsedd att tilldelas äfven hvarje brigad). I fredstid tjänstgöra vid de större truppenheternas stab vanligen så många generalstabsofficerare, som skola tillhöra dem i krig, den s. k. truppernas generalstab, under det att generalstabens alla återstående officerare samlas vid en station i landets hufvudstad, stora generalstaben 1. generalstabens hufvudstation, där de sysselsättas med alla de förarbeten, som erfordras, för att armén skall kunna användas i krig, såsom att utarbeta planer för dess mobilisering och sammandragande på olika krigsskådeplatser, att inhämta i militäriskt afseende viktiga underrättelser om främmande länder, att bereda sig för sin sysselsättning i krig o. s. v. Generalstaben skall dessutom utveckla den krigsvetenskapliga bildningen inom armén och bearbeta landets krigshistoria, hvarjämte landets kartläggning för militäriskt ändamål merendels tillhör densamma. Generalstaben utgör i de flesta arméer en fristående kår med befordran inom sig. För inträde i densamma fordras vanligen att ha genomgått ett högre militärläroverk, att ha tjänstgjort en tid vid generalstaben och att vara en. framstående officer, väl förtrogen med trupptjänsten. För att denna sistnämnda egenskap icke skall gå. förlorad, och på det trupperna må få all möjlig nytta af generalstabsofficerarnas skicklighet, utflyttas dessa vanligen på trupperna efter en tids vistelse i staben (i några arméer, såsom den norska, danska och franska och numera äfven den svenska, är denna tid lagligen bestämd). -- De första spåren till en svensk generalstab finnas i Gustaf II Adolfs armé. Till sitt eget och öfriga högre befälhafvares biträde uttog konungen unga adelsmän, hvilka vanligen själfva sedermera blefvo befälhafvare. En generalkvartermästare fanns väl redan på Johan III :s tid, men hans verksamhet bestämdes först af Karl X. Karl XII utgaf två förordningar (1709 och 1717) rörande generalstabstjänstens bestridande. Denna fullgjordes af officerare, som för dagen kommenderades från armén, vanligen några "generalmajorer af dagen" och generaladjutanter. Under den följande tiden fullgjorde fortifikationskårens officerare vanligen generalstabstjänsten, till dess Gustaf III 1788 genom sin s. k. generaladjutantsinstruktion bildade en generalstab af från trupperna kommenderade officerare. Enligt 1806 års instruktion bestod generalstaben af generaladjutanter (med generalmajorers rang näst efter dessa) samt öfver- och stabsadjutanter, kommenderade från trupperna. Generalkvartermästarbefattningen och omsorgen om kartverket hade öfvergått till den 1805 inrättade Fältmätningskåren. 1816 bestämdes K. M :ts generalstabs styrka till 16 generaladjutanter, 48 generalstabsofficerare af regementsofficers och 16 af kaptens grad, alla kommenderade. Efter åtskilliga bestämmelser under loppet af åren 1828--38 bestod Konungens generalstab af ett obestämdt antal officerare, tills vidare förordnade att vara generalstabsofficerare. De skulle ha genomgått det s. k. Högre artilleriläroverket (nuv. Artilleri- och ingenjörhögskolan), kvarstod» vid sina regementen och uppburo lön därstädes. Först 1873 föreslog K. M:t riksdagen inrättandet af en fast generalstab, hvilken, sedan medel därtill blifvit beviljade, uppsattes och erhöll instruktion 5 dec. 1873, sedermera förnyad 17 juni 1904. Generalstaben bildar, enligt denna instruktion, en särskild kår och består af en generalsperson såsom chef, 17 öfveradjutanter (2 öfverstar, 3 öfverstelöjtnanter, 12 majorer) och 30 stabsadjutanter (20 kaptener, 10 löjtnanter) samt 1 professor, 1 krigsarkivarie och 1 aktuarie, 1 bibliotekarie m. fl. Generalstaben arbetar i fredstid (vid sin "hufvudstation" i Stockholm) på fyra afdelningar (kommunikations-, militärstatistiska, krigshistoriska och topografiska), hvarjämte dess officerare tidtals tjänstgöra vid Landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition och arméfördelningarnas m. fl. staber. För anställning såsom löjtnant vid generalstaben fordras bl. a. att ha genomgått fullständig kurs vid