1141 Giftostämma-Giftstadga 1142 däri giftorätt ej eger rum. Denna anordning har sin grund dels i den historiska uppfattningen om hvardera makens släkts rätt till den jord, som maken egt före äktenskapet eller ärft, dels i hänsyn till gifvårens uttalade vilja med afseende på egendom, 6om skänkts åt ena maken, dels också i makarnas erkända befogenhet att genom äktenskapsförord själfva ordna sina inbördes förmögenhetsförhållanden. Enskild egendom är sålunda: a) fast egendom på landet, som make åtkommit antingen genom arf eller ock före äktenskapet på hvilket sätt som helst; 1) i äktenskap, ingångna efter 1898 års slut, fast egendom i stad af samma kategorier (enligt lag af l juli 1898, som till stadsfastigheter utsträckte giltigheten af den under a) angifna, sedan gammalt gällande regeln); c) lös eller fast "egendom genom gåfva eller testamente till ena maken gifven med villkor att den honom eller henne enskildt tillhöra skall" (G. B. 10: 2), därunder äfven fideikommiss torde kunna inbegripas; d) hvad genom äktenskapsförord förbehållits endera maken enskildt; samt - på grund af själfva egendomens natur - e) sådana ena maken personligen tillkommande förmåner, som icke utan vidare få öfverlåtas på annan, såsom personlig jakträtt, rätt på grund af fribiljett, stadgad åborätt m. m. Makarnas öfriga egendom - inbegripet hvad genom äktenskapsförord särskildt dit hänförts - är samfälld,-såframt icke genom boskillnad förmögenhetsgemenskapen häfts och boet skiftats. Giftorättens storlek har enligt vår äldre landsrätt varit olika för man och hustru, 2/a för den förre och allenast 1/s för den senare, medan däremot redan medeltidens stadslagar (utom Visby stadslag) gåfvo makarna lika stora giftorättsandelar. Privi-legiivis tillerkändes sedermera (1569, 1650, 1675, 1723) prästänkor rätt att "efter deras män dela godset, löst och fast, ehvarest det är beläget, efter stadslag, så att hustrun tager halfparten", och i 1734 års lag är giftorätt efter stadsrätt öfver hufvud stadgad för dem, "som till prästaståndet höra", allenast med undantag för arfvejord på landet och "den jord, som före äktenskapet där aflad är". Enligt sistnämnda lag bestod giftorätt efter stadsrätt för öfrigt dels städse i stadsfastigheter, dels ock "för borgare och ofrälse man, som i staden bor", i lös egendom, under det att å andra sidan ej mindre all fast egendom på landet, utom den, som var kommunikabel för makar af prästestånd, än äfven frälsemäns och bönders lösa egendom var föremål för giftorätt enligt landsrätt (G. B. 10: 2-5). K. förordn, af 19 maj 1845 gjorde härutinnan den ändring, att i alla äktenskap, ingångna efter det förordningen trädt i kraft (14 sept. 1845), "man och hustru hafva giftorätt till hälften hvardera" i kommunikabel egendom. - Genom vissa handlingar kan make förverka sin giftorätt, helt eller delvis. Bl. a. förverkar sålunda, vid äktenskapsskillnad på grund af förlöpande eller stämpling mot makens lif, den skyldige maken hela sin giftorätt; vid skilsmässa på grund af hor mister äktenskaps-brytaren halfva giftorätten; omgifte utan förutgången afvittring medför förlust af V» o°h förfallolös försummelse att ombesörja bouppteckning efter afliden make förlust af Y* af giftorätten från det upplösta äktenskapet (G. B. 13: 4, 1; 12: 1; Ä. B. 9: 5). Så länge äktenskapet fortvarar, förblir den sam- fällda egendomen odelad, i regel hufvudsakligen under mannens förvaltning. Efter äktenskapets upplösning, genom endera makens död eller äktenskapsskillnad, verkställes skifte, hvarvid hvardera makens hälft uttages. Under bestående äktenskap kunna endast i fall af boskillnad makarnas giftorättsandelar utskiftas. - Litt.: Olivecrona, "Om makars giftorätt i bo" (5:e uppl. 1882), Winroth, "Svensk civilrätt", II (1900-01). K. H. B. (C.G.Bj.) Giftostämma (fsv. gipto stæmna, gifta stæmna), jur., betecknade redan i det gamla lagspråket den tidrymd (arrendetid), för hvilken en jordegendom utlejdes. Denna tid, som enligt endast ett par landskapslagar (Västgötalagen och Hälsingelagen) var obestämd, fastställdes af de flesta Svealagarna till 8 år. Enligt östgötalagen var den däremot sexårig, och denna tidslängd stadgades äfven af landslagarna. I åtskilliga fall kunde emellertid giftostämman äfven utan godvillig öfverenskommelse af-kortas. - 1734 års lag, som äfven kallar legotiden å jord för giftostämma, tillåter kontrahenterna att utsätta denna på landbons lifstid eller på huru många år som helst. Giftostämma på vissa år har emellertid genom senare bestämmelser något begränsats. Så har legotiden för kronoegendomar bestämts först till 15, sedermera till 30 och slutligen till 20 år (k. kung. 12 juli 1863). Enligt k. kung. 10 nov. 1882 skall arrende af kronan tillhörig jordegendom i allmänhet omfatta 20 år. Å de egendomar, som tillhöra allmänna inrättningar, har den vanliga legotiden varit 30 år, men har numera för många egendomar, förkortats till 20 år. Enligt den nya lagen om nyttjanderätt till fast egendom (14 juni 1907) må aftal, hvarigenom nyttjanderätt till fast egendom å landet på viss tid upplåtes, ej gälla mer än 50 år. K- H. B.* Giftskydd, Giftskyddande medel. Se Antitoxiner. Giftskåp. Enligt de föreskrifter, som finnas intagna i apotekarreglementet och andra senare förordningar, åligger det apotekare att i särskildt läst skåp, till hvilket endast han själf eller edsvuret biträde innehar nyckeln, förvara alla de med tvenne gifttecken (se d. o.), §2> utmärkta gifter. Förvaringskärlen skola, till förekommande af förväxling, vara försedda med särskildt färgade signaturlappar, antingen hvita med svart skrift eller svarta med hvit skrift, och de hyllor, på hvilka de äro ställda, skola förses med motsvarande färg, hvit eller svart. F. B.* Giftsnokar, Elapinæ, zool., en grupp bland giftormarna, hvilken, liksom alla Proteroglypha, eger en rad smärre, på vanligt sätt byggda tänder bakom den fårade gifttanden, men till skillnad från de öfriga har svansen cylindrisk. Alla ha smal kropp och litet hufvud. Omkr. 150 arter äro spridda öfver de varmare delarna af båda jordhalfvorna; i Australien utgöra de omkr. halfva antalet där lefvande ormar. Till denna grupp höra släktena praktormarna (Elaps), glasögonormar-n a (Naja), bungarumormarna (Bungarus) o. a. L-e. Giftstadga, förordning ang. vård och försäljning af giftiga ämnen och varor. En sådan utfärdades 7 jan. 1876, i hvilken genom k. kung. af 14 nov. 1879 gjordes några ändringar och tillägg rörande handeln med arsenikhaltiga varor. En ny, nu gällande giftstadga utfärdades 7 dec. 1906. De viktigaste bestämmelserna i denna äro följande. De gif-