1145 Gifva glatta laget-Gigas librorum 1146 om Biwasjön. 40,168 inv. (1903). Siden- och pappersmanufakturer. Trakten är utsatt för täta jordskalf, och G. blef nästan förstorat genom jord-bäfningarna vintern 1891-92, då 2,588 stötar registrerades. Gifva glatta laget, sjöv. Se Lag. Giga (fr. gigue, ty. geige). 1. Mus., äldre benämning på fiolen. Detta stråkinstrument förekom under medeltiden i två hufvudformer, den ena (se fig.) liknande mandolinen, men utan greppband, den andra med insvängda sidor och med greppband. Benämningarna giga och fiol nyttjades sannolikt utan åtskillnad om båda formerna, liksom de tyska geige och fiedel (se Fi d d el). Jfr Chr ött a. - Om mun giga se d. o. - 2. Ett slags dans. Se Gigue. A. L.* Giga, SJÖ-D., bärga ett segel medelst gigtågens halande. O. E. G. N.* Giganter [uttalas stundom äfven i svenskan med hårdt g; grek. Fiyag, pl. Fiy avres] kallas hos Homeros ett jättelikt, vildt och trotsigt folkslag i den aflägsna västern, vid Okeanos' strand, hvilket hatades af gudarna och därför snart utrotades. Enligt den allmännare, redan hos Hesiodos förekommande uppfattningen tillhörde giganterna den äldre gudastammen såsom söner af Gaia (Jorden), alstrade af de från den stympade Uranos (Himlen) nedfallande blodsdropparna. I öfverensstämmelse med detta sitt ursprung äro giganterna jättelika Athena i gigantstriden. Forngrekisk bronsstatyett, till gestalt och styrka, vilda och obändiga till lynnet, representanter för otämda och härjande naturkrafter. Beväpnade med klippstycken och trädstammar, angripa de Olympen och dess gudar, men blifva efter en hård strid af Zeus med Herakles' tillhjälp besegrade och nedstörtade till Tartaros. Sådant är hufvudinnehållet i den s. k. gigantomakien (gigantstriden; se vidstående fig. och art. G e m, fig. 5), diktad efter mönstret af titanomakien (titanstriden) och sammanväfd af flera olika lokalsagor. Giganterna äro nämligen ett af den grekiska folksagan med förkärlek behandladt ämne och intaga där som demoniska, mot den gudomliga och sedliga världsordningen fientliga, väsen samma plats som jättar och troll i de nordiska sagorna. Ofta satte man dem i förbindelse med den underjordiska elden. Gigantomakien förlades nämligen till de flerstädes förekommande s. k. f l e g r e i s k a fälten (se d. o.), och åtskilliga bland giganterna sades vara begrafna under den ena eller andra vulkanen. I grekernas bildande konst var gigantomakien ett ofta förekommande motiv. Ungefär från Alexander den stores tid blef det brukligt att framställa giganterna som vidunder, nedtill slutande i ormkroppar i st. f. ben (se fig.). Berömd är i synnerhet den numera i Berlin uppställda stora frisen kring Zeusaltaret i Pergamon, hvilken i kraftig hautrelief framställer hela den olympiska gudavärlden inbegripen i strid med de på mångfaldigt sätt gestaltade giganterna (se pl. III till art. Bildhuggarkonst). Bland modernare framställare af ämnet må nämnas Giulio Eomano. - Litt.: Kühnert (i Roschers "Ausführliches lexikon der griech. und. rom. mythologie"), Mayer, "Die giganten und titanen in der antiken sage und kunst" (1887). A. M. A. Giga'ntisk (jfr Giganter), jättelik, jättestark, ofantligt stor, kolossal. Gigantolit, miner., en förvittringsprodukt af mineralet cordierit, funnet i form af mycket stora kristaller vid Tammela i Finland. P. T. C. Gigantomakien (af grek. gi'gas, gigant, och ma'che, strid). Se G i g a n t e r. Gigantosomi (af grek. gigas, jätte, och sõma, kropp). Se Missbildning. Giganto'straca, zool., paleont. Se M e r o s t o-m a t a. Gigartina, bot. Se Caragheen. Gigas [gi-], Emil Leopold, dansk litteraturhistoriker, f. 25 aug. 1849, tog 1876 magisterkonferens i romanska språk och studerade särskildt spanska, men idkade dessutom ifrigt musik och var musikanmälare i ett par dagliga tidningar. 1881 blef han assistent vid kungl, biblioteket, där han 1907 befordrades till bibliotekarie (underbibliotekarie), och disputerade 1883 för filos. doktorsgraden med en afh. Gr ev Rebolledo, spansk sendemand i Köben-havn 1658-59. G. utgaf 1890-93 "Lettres inedites de divers savants de la fin du 17. et du commencement du 18. siëcle" (2 bd) efter originalmanuskripten i k. biblioteket, 1898-1902 en samling af sina strödda afhandlingar, Literatur og historie, studier og essays (3 bd) och 1904-06 Katalog över det kongl., bibliotheks haandskrifter vidrör ende Norden (2 bd). E. Ebg. Gi'gas librörum (af grek. gi'gas, gigant, och lat. liber, bok; "bokjätten"), äfven kallad D j ä f-vulsbibeln 1. Fans bibel, en i k. biblioteket i Stockholm förvarad dyrbar handskrift af ofantliga dimensioner, utgörande 309 (urspr. 318) i två kolumner delade blad af 0,9 m. höjd och 0,5 m. bredd. Materialet till denna i sitt slag unika urkund utgöres af tjockt, väl arbetadt pergament, till hvilket omkr. 160 hela åsnehudar erfordrats. Skriften i den ursprungliga delen af arbetet utgöres af genomgående gotiska minuskler, vittnande om en erfaren hand. Initialerna äro prydda med färger