som målare. G. skref också poesi och författade ett par teaterstycken. (G-g N.) Gill [gi'l], David, skotsk astronom, f. 12 juni 1843 i Aberdeen, inträdde 1862 i sin faders affär, men sysselsatte sig med astronomiska undersökningar, var 1873--76 fäst vid det af lord Lindsay upprättade observatoriet i Dunecht och 1879--1906 direktor för det stora observatoriet i Kapstaden. G. har utöfvat en ovanligt omfattande och betydelsefull verksamhet inom olika grenar af den praktiska astronomien och geodesien. 1874 gjorde han på Mauritius observationer å Venuspassagen för bestämning af solparallaxen. För samma ändamål utförde han å Ascension observationer å planeten Mars vid dess opposition 1877, för hvilket arbete honom 1882 tilldelades Royal astronomical societys guldmedalj. Äfvenledes för en noggrann bestämning af solparallaxen har han organiserat en samverkan mellan flera observatorier för heliometerobservationer å småplaneter. Tillsammans med Elkin (se denne) och andra har han utfört noggranna bestämningar af stjärnparallaxer genom heliometermätningar. Tillsammans med J. C. Kapteijn (se denne) utförde han 1885-90 det stora arbetet Cape photographic durchmusterung for the equinox 1875 (3 bd, 1896-1900), innefattande på fotografisk väg åstadkomna bestämningar af orterna för nära en half million stjärnor t. o. m. storleksklassen 9,5 från 18° sydlig deklination till södra himmelspolen. Han har äfven deltagit i det stora internationella fotografiska kartläggningsarbetet öfver stjärnhimmeln m. m. 1875 utförde G. en basmätning i Egypten; han organiserade och ledde den geodetiska uppmätningen af Syd-Afrika, verkställde en stor mängd geografiska längdbestämningar m. m. -- Bland G :s många arbeten märkas, utom ofvannämnda, särskildt A determination of the solar parallax and mass of the moon from heliometer observations of the minor planets Iris, Victoria and Sappho, made in the years 1888 and 1889 (2 bd, 1896, 1897), Researches on stellar parallax made with the Cape heliometer (1900), Results of meridian observations of stars made at the royal observatory, Cape of Good Hope (7 bd, 1891--1906), stjärnkataloger för ekvinoktierna 1885,0, 1890,0 och 1900,0, grundade på ofvannämnda meridianobservationer, Report on the geodetic survey of South-Africa (1896--1901). Han har utgifvit "Annals of the royal observatory, Cape of Good Hope" m. fl. publikationer utgångna från Kapobservatoriet. B-d.

[Porträtt; ingen bildtext]

Gill [gi'l], William John, engelsk upptäcktsresande, f. 1843 i Indien, d. 1881, tjänade 1864--73 som ingenjörofficer i Indien, besökte 1873 (med Baker pascha) norra Persien och ryska gränsområdet samt reste 1877-78 genom södra Kina i riktning från Shanghai till Bhamo i öfre Burma. Vid utbrottet af det engelsk-egyptiska kriget fick han uppdrag att skydda Sueskanalen mot beduinerna och blef därunder öfverfallen och mördad. Gillberg. 1. Härad i Värmlands län, ingår i Södersysslets domsaga och fögderi samt omfattar socknarna Gillberga, Långserud, Stafnäs, Högerud, Glafva, Värmskog, Svanskog. 1,268 kvkm. 14,930 inv. (1907). -- 2. Kontrakt i Karlstads stift, omfattar de fyra pastoraten Gillberga och Långserud; Kila, Tveta och Svanskog; Stafnäs, Värmskog och Högerud; Glafva. 1,507 kvkm. 18,060 inv. (1907). Gillberg. 1. Jakob G., kopparstickare, f. 1724 i Värmland, d. 15 okt. 1793 i Stockholm, vistades 1746--48 som student i Uppsala och ingick snart vid Fortifikationsstaten, där han 1752 blef konduktör och 1757 löjtnant. 1749 började han studera teckning och sedermera äfven gravyr. Hans första gravyrer, några porträtt från 1751 och följande år, äro ej märkvärdiga; möjligen äro de utförda under handledning af Bergqvist. 1755 afreste G. till Paris med offentligt understöd. Där studerade han den högre streckgravyren, företrädesvis under Laurent Cars, och vinnlade sig äfven om det då nyss i bruk komna crayonmaneret samt om raderingskonsten. I Paris studerade han äfven vid konstakademien. G. återkom 1758 till fäderneslandet och vann anseende som skicklig kopparstickare och etsare. Han inrättade en undervisningsanstalt för denna konst. Då Adelcrantz 1768 ånyo upplifvade Målar- och bildhuggarakademien, blef G. led. af densamma och samtidigt utnämnd till professor i teckning (fullmakt 1773) med bibehållande af sin befattning vid Fortifikationsstaten. Han fortfor under dessa år att utgifva en del större konstblad, i synnerhet porträtt. Från 1780 togs hans tid hufvudsakligast i anspråk för gravyrerna till Skådepenningar öfver de förnämsta händelser, som tillhöra konung Gustaf III:s historia, ett storartadt företag, som stod under ledning af Fr. Sparre och fortsattes till inemot seklets slut, men aldrig blef fulländadt. Till biträde därvid hade han mot slutet sin elev Heland, som sedan öfvertog verket. De utförde 187 blad.

[Porträtt; ingen bildtext]

G:s arbeten äro många och delvis utmärkta. Från skedet före Paristiden härröra ganska många porträtt, bland hvilka Adolf Fredrik, Lovisa Ulrika (1754) och Ol. Estenberg, samt den sällsynta karikatyren öfver "risbastugan" (1755) och bokillustrationer. I Paris utförde han bilder i crayonmaner, såsom sitt eget porträtt (1758) och faksimiler efter handteckningar af Parrocel m. m. Bland hans senare arbeten må nämnas flera landskap, delvis efter egen komposition, Le berger content (1768) och Le berger fatigué (1770), båda efter Hemskerk, Dockorna i Karlskrona (3 blad), figurbladen Neptune et Amphitrite, efter Natoire (1765), hans förnämsta arbete i denna väg, Konungens ankomst till Loka 1762, efter Aug. Ehrensvärd (1766), m. fl. Men mest framstående äro porträtten, i