Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giktkedjor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
börjar han bygga. Då fartyget sjösattes, höll
han en stor fest. Han lastar skeppet, för ombord
sin personliga egendom, hela sin släkt, allt
slags utsäde, alla markens djur, vilda djur
samt alla slags handtverkare och skaffar sig
en skeppare att föra fartyget. På gifvet tecken
aftonen förut stänger han sin dörr och inväntar
floden. På morgonen släppas alla naturkrafter
lösa. Åska, blixt, storm och vatten komma lik
en slaktning öfver människorna, allt lefvande
drunknar, och gudarna själfva öfverväldigas af
fruktan. Istar, den stora modergudinnan, klagar
öfver sina döda barn. Sex dagar och nätter pågår
förstörelseverket, men på sjunde dagen lugnar det
sig. Ut-napistim öppnar en glugg. Dagsljuset föll
på hans ansikte. Han knäböjde och grät. Efter
tolf dubbeltimmar fastnade skeppet på berget
Nisir. Sex dagar väntar Ut-napistim, men den
sjunde besluter han att undersöka tillståndet
i dalen. Han sänder ut en dufva, men hon kommer
tillbaka, sedan en svala, som äfven återvänder,
och sist en korp, som såg, att vattnet aftog,
fann föda och icke kom tillbaka. Nu förstår
Ut-napistim, att jorden är torr, han lämnar
fartyget och anordnar slakt- och drickoffer på
bergets topp, hvartill gudarna "likt flugor"
församla sig för att insupa den söta doften. En
häftig scen uppstår bland gudarna, ty Bel, som
egentligen anstiftat floden, vredgas öfver, att
någon människa undkommit. Han blidkas emellertid,
förlänar Ut-napistim och hans hustru evigt
lif samt anvisar dem en boning "i fjärran vid
flodernas mynning".
Gilgames begifver sig efter att ha hört
denna berättelse på hemvägen, men Ut-napistim
förser honom med undergörande örter, som förmå
att stilla hafvets stormar samt skänka evig
ungdom. Han lägger emellertid i land på ett
ställe under färden, hvarvid en orm passar på
att stjäla bort dessa örter. Gilgames öfvergifver
då fartyget och går till fots till Erek. Tolfte
taflan: Gilgames söker sätta sig i förbindelse
med Ea-banis ande för att få höra, huru det är
i de dödes värld. Han söker den ene guden efter
den andre. Ea låter Nergal föra Ea-banis ande
upp, och denne berättar för Gilgames de dödes
lott, men gör det ogärna, emedan det komme att
förorsaka Gilgames sorg.
En naturmyt ligger sannolikt till grund för
Gilgamesepos. Det är solens årslopp kring
jorden genom djurkretsens tolf bilder. Åtskilligt
tyder på en sådan förklaring: Gilgames och
Ea-bani i 2:a taflan, tvillingarnas tecken,
mötet med Istar i 4:e taflan, jungfruns
tecken, skorpionmänniskorna i 9:e taflan,
en skjutande skorpionmänniska i skyttarnas
tecken, och syndaflodsberättelsen i 10:e och
11:e taflorna, Vattumannens bild. Men om så är
fallet, har denna myt, med ursprunglig handling i
himmelen, sedermera blifvit förlagd till jorden
samt förbunden med mytiska eller historiska
gestalter, händelser och orter. Visst är,
att denna saga, som ej kan vara yngre än från
3:e årtusendet f. Kr., till stor del ligger
till grund för berättelserna om Nimrud, Simson
och kanske Odysseus. Litt.: Schrader-Jensen,
"Keilinschriftliche bibliothek", bd 2 (1890).
D-M.
Gilge [gi’lge], Njemens (Memels) södra
mynningsarm, delar sig i fyra grenar,
som utfalla i Kurisches haff.
J. F. N.
Gilgen [gi’lgen], Gilijen, ty. Se Ægidius
den helige.
Gilgit, landskap i nordvästra Kashmir,
på södra sluttningen af Karakorumkedjan och
v. om Indusflodens böjning mot s., omfattar den
1,500–1,800 m. ö. h. belägna dalen på ömse sidor
om floden Gilgit, ett tillflöde till Indus. Med
Chitral, Yasin, Panyal, Kunza och Nagar, Astor
och Indusdalen från Bunji till Batera samt bergen
i öfre Panjkora och Swat bildar G. sedan 1889
ett brittiskt agentskap, som sammanfaller med
Dardistan i vidsträckt bemärkelse (omkr. 77,000
kvkm.), ehuru de politiska gränserna för Kashmirs
förvaltning omfatta endast nedre Gilgitdalen
och en del af Indusdalen, som gränsar till
Chilas (omkr. 5,200 kvkm.). Befolkningen
inom agentskapet tillhör olika raser, men har
vanligen sammanförts under benämningen darder;
inom densamma talas 11 olika språk. – Den lilla
orten G., belägen på högra stranden af floden G.,
1,340 m. ö. h., har en bataljon Kashmirtrupper,
ett sjukhus samt några tjänstemän.
Gilia Ruiz et Pav., bot., växtsläkte af
fam. Polemoniaceæ. Dithörande arter äro
vanligen örter med smala eller flikiga blad
samt täcka blommor af växlande färg. De
härstamma alla från Amerika. Flera
arter odlas allmänt som prydnadsväxter
i trädgårdar, t. ex. G. tricolor Benth.,
G. dianthiflora Voss (Fenzlia dianthiflora
Benth.), G. androsacea Steud. (Leptosiphon
androsaceus Benth.), G. capitata Dougl., alla
från Kalifornien, och G. rubra Voss (Ipomopsis
elegans Michx.) från Carolina och Florida.
Ldt. (G. L-m.)
Giljaker, folkstam, som bebor norra Sachalin
och området omkring Amurflodens mynning. De
likna dels ainoerna, dels tunguserna (se den
art. Asien bilagda pl. Asiatiska folk, 4). De
äro fiskare och lefva på vintern i hyddor, som
äro delvis nedgräfda i jorden, och på sommaren
i hyddor, som stå på pålar. Deras egodelar äro
prydda med vackra ornament. Intressanta äro
de träfigurer i människogestalt med ledade
armar och ben, som de snida. Se Grabowsky,
"Internationales archiv fur ethnographie", bd X
(1897).
E. N-d
Giljotin [gil-], fr. guillotine. Se Fallbila.
Gilkin [***], Iwan, belgisk författare,
f. 1858 i Bruxelles, juris doktor, var en bland
grundläggarna af månadsskriften "La jeune
belgique", utgick från Baudelaire, har skrifvit
La damnation de l’artiste (1889), Ténèbres
(1892), Stances dorées (1893), La nuit (1897),
Le cerisier fleuri (1899) och dramat Prométhée
(s. å.), båda prisbelönta af Franska akad., Jonas
(1900), Savonarole (1906) och Étudiants russes
(s. å.).
R-n B.
Gill [***], engelskt rymdmått, = 1/4 Pint =
1/32 gallon = 0,142 l.
Gill [***], André, fransk tecknare, hvars
verkliga namn var Louis Alexandre Gosset de
Guines [***], f. 1840 i Paris, d. där
1885. Han studerade vid École des beaux-arts och
gjorde sig känd genom humoristiska och satiriska
teckningar, i synnerhet för tidningen "La lune",
som uppsattes 1866 och två år därefter omdöptes
till "L’éclipse". Först blefvo litteraturens
och teaterns celebriteter föremål för hans
skämt. Sedan öfvergick G. med framgång till
den politiska karikatyren. Efter 1870 års krig
tecknade han äfven för andra tidningar samt
gjorde sig ett namn jämväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
