de i hem, mest å landet, för uppfostran till 15 års ålder. Jämväl andra barn än stiftelsens egna kunna i vissa fall få tillfällig vård å barnhuset. Vid barnhuset äro anställda 1 läkare, 1 föreståndarinna och nödig betjäning. Barnantalet vid 1907 års slut utgjorde 152, däraf barnhusbarn 139 (2 inom, 137 utom barnhuset). En barnkrubba i förstaden Karlsborg understödes af barnhusfonden. -- Fosterlön för barn är 100 kr. om året. -- Uppsikten öfver utomhusbarnen bestrides af särskild inspektör. Till nitiska fosterföräldrar lämnas belöningar i penningar eller minnesgåfvor. K. W. H. Gille var under medeltiden beteckningen för sammanslutningar af olika karaktär och i olika syften. Att återföra alla medeltidens olika former af gillen till ett gemensamt ursprung och söka spåra ett institutionellt sammanhang mellan dem alla torde knappast vara tillrådligt, lika litet som det skulle vara riktigt att på så sätt behandla de många olikartade föreningar, som bildas under nutiden. Otvifvelaktigt är emellertid, att ett mycket stort antal af de medeltida gillena står i ett utvecklingshistoriskt samband med hvarandra, i det de visserligen tillkommit under olika århundraden och utbildats till olika typer, men likväl äro uttryck för en sammanhängande stor föreningsrörelse, som gick genom tiden. De länder, i hvilka gillen förekommo, ligga i norra delen af Europa: norra Frankrike, Flandern, England, Tyskland, Skandinavien och Östersjöprovinserna. Man har därför framkastat den tanken, att gillena gå tillbaka på ett gammalt germanskt ursprung, och man har till stöd härför åberopat själfva ordets härkomst och äldsta betydelse. Gille är ett substantiv af germansk stam, som tidigast uppvisats i de nordiska språken och där i sin egentliga betydelse "betalning", "sammanskott" (jfr sv. verben gälda, gälla, ty. gelten). Ur denna betydelse har sedan utvecklat sig betydelsen "gästabud", "dryckeslag", "sammankomst" och slutligen "brödraskap". Några forskare anse, att själfva ordet gille allra äldst haft den speciella betydelsen af "offergåfva", "offer", och att de gästabud, hvarom ordet användes, egentligen hade en religiös karaktär. Man erinrar då om de festliga samkväm, som alltifrån hednatiden i Norden höllos vid begrafning, bröllop och vid utförandet af andra handlingar af sakramental natur. Man har emellertid ej kunnat uppvisa, att dessa samkväm gifvit upphof till inrättandet af verkligen organiserade sällskap, och det är därför ej med full säkerhet fastställdt, att det varit ur denna rot, som de kristna gillena utvecklat sig, ehuru det förefaller vara tydligt, att åtskilliga sedvanor och föreställningar öfverförts från de hedniska gillesamkvämen på de medeltida kristna gillena. Dessa gillens första framträdande tillhör den tid, då ättebandet började lossna, under det att likväl den offentliga myndigheten ännu ej nått den styrka, att den kunde på ett tillfredsställande sätt öfvertaga omsorgen om den enskildes rättsskydd. En af de utvägar de enskilde då tillgrepo var att sammansluta sig till gillen för ömsesidigt skydd och inbördes hjälp. För den tidens människor föll det af sig själft, att dylika sammanslutningar måste ställas under religionens helgd. Ett religiöst element ingår därför i hvarje verkligt gille: dels utförde man vid sammankomsterna religiösa handlingar, t. ex. minnesdrickning till helgons ära, dels beflitade man sig om goda verk, sådana som enligt medeltidskyrkan främjade frälsningen af medlemmarnas själar, t. ex. brännandet af ljus och läsandet af mässor vid helgons altaren. I Frankiska riket omtalas gillen (fr. gildes) redan på 700-talet; deras medlemmar voro edsvurna och gillena förbjudna såsom conspirationes eller conjurationes (sammansvärjningar). I England börja verkliga gillen (eng. guilds) framträda i källorna först på 1000-talet. Den viktigaste formen blef här köpmansgillet (gilda mercatoria), hvaraf från 1100-talet en stor mängd stiftades i engelska städer. Dessa gillen hade till sitt särskilda syfte att reglera handeln och varuproduktionen, de religiösa uppgifterna trädde mera i bakgrunden. Ett dylikt gille egde ofta ett eget hus (guild-hall), hvilket var på en gång samlingslokal och varuhus. Gillet stod under ledning af en ålderman eller flera och dennes bisittare, hvilka stundom kallades wardens (jfr fsv. gillis-væriande); därjämte funnos underordnade tjänstemän. Till en början voro äfven handtverkare medlemmar af dessa gillen, men när stigande arbetsfördelning vidgade klyftan mellan handel och handtverk, utstöttes handtverkarna och hänvisades uteslutande till sina egna föreningar, handtverksämbetena. Huruvida dessa organisationer uppkommit i detta sammanhang som ett nytt sidoskott af gillerörelsen, eller om de uppstått oberoende af gillena och under inflytande af andra förhållanden, är en omtvistad fråga. Köpmansgillena utöfvade stort inflytande på utbildningen af stadsstyrelsens former, de ha äfven haft betydelse för bolagsrättens historia; så bildades t. ex. de senare stora engelska handelskompanierna (se d. o.) i anslutning till dessa äldre handelssällskap. Bland de gillen (ty. gilden), som tyska köpmän bildade under medeltiden, var det andra typer, som erhöllo större betydelse. Gillen af den engelska formen, omfattande samtliga betydande köpmän i en stad, bildades i Tyskland endast i ett fåtal fall. Däremot förekom ofta, att handlande inom en och samma handelsgren, t. ex. klädeshandlare, sammanslöto sig till ett gille. En annan form, som visserligen användes äfven af engelska köpmän, men som vann än större vikt i tyskarnas händer, var sammanslutningen af främmande köpmän eller, som man under medeltiden sade, gäster till ett gille eller hansa i den stad, dit de kommit för att drifva sin handel; så bildade t. ex. köpmännen från Köln i London ett gille med eget gillehus. Berömdast af dessa tyskarnas sammanslutningar i dåtidens stora handelsstäder blef emellertid den, som bildades i Visby. Den synes från början haft karaktären af ett gille, styrdt af åldermän. Om dess senare utveckling och historiska betydelse se Hansa. En annan fråga, synnerligen svår att afgöra, är i hvad mån uppkomsten af de talrika sammanslutningar i Tyskland, hvilka själfva betecknade sina syften såsom hufvudsakligen religiösa och vanligen gingo under namnet brödraskap (lat. fraternitates), stå i samband med gillerörelsen; svaret måste förmodligen bli olika i olika fall. Hvad slutligen de tyska handtverksämbetena angår, är det tydligt, att hvilket än deras ursprung må ha varit, stodo de, som bildades i det nordtyska handelsområdet, under starkt inflytande af gillerörelsen, hvilket framgår äfven af en flyktig granskning af de använda formerna. Det var denna typ af handtverksämbetet, som öfverfördes till Sverige.