Gipsförband, kir., ett inom kirurgien mycket nyttjadt förband, som infördes i förra hälften af 1850-talet af holländaren Matthiesen. Det numera brukligaste sättet att anlägga detsamma är följande. Man bereder på förhand bindorna. Dessa kunna vara af glest linne, bomullstyg eller gas. Den absolut torra, helst nybrända, gipsen ingnides i tygets maskor till så stor mängd, som kan gå in i desamma, och bindorna, vanligen 2--5 m. långa och 10--15 cm. breda, hoprullas helt löst, tills de skola begagnas. Den kroppsdel, som skall betäckas med bandaget, förses med skydd af en vanlig binda och vadd på framspringande kanter. Vid anläggningen blötas de sammanrullade bindorna i varmt vatten och lindas genast omkring den del de skola stödja. De böra lagom åtdragas, ej för löst, men ännu mindre för hårdt. De torka på kort tid, 15 à 30 minuter, och bandaget är redan då fullt hårdt och fast. Gipsbandaget nyttjas dels vid benbrott, dels också vid sjukdomar i ledgångar, då det gäller att hålla dem fullt orörliga, ej sällan sedan man på ett eller annat sätt rättat en felaktig ställning i dem. Bandagets fördelar äro, att det långt bättre smyger sig efter den skadade delen än de äldre spjälförbanden och att det stelnar fort. Därjämte är det föga kostsamt. Äfven vid ryggradskrökningar har det med fördel blifvit användt. Ett befintligt sår förhindrar ej dess användning; sedan bandaget blifvit fullt fast, kan man i detsamma utskära ett hål, motsvarande såret, och sköta detta på vanligt sätt. -- Gipsförbandet har äfven olägenheter, men dessa kunna afhjälpas dels därigenom, att det lägges väl, dels därigenom att det ej får ligga för länge utan att ombytas. Rsr.* Gipsmantel. Se Gjutning. Gipsmodell. Se Gjutning. Gipsy [***], "egypter", det engelska namnet på zigenare. Jfr Gitano. Gipt, turkiska namnet på Egypten. Gipyr, Gipyr-spetsar (fr. guipure, af guiper, öfverkläda snodder med silkestråd). 1. Ett slags spetsar, i hvilka smala pergamentremsor eller snodder, omkringspunna med tvinnadt silke (eller guld- och silfvertråd), utgöra en del af det oregelbundna mönstret (se fig.). -- 2. Förr i allmänhet benämning på de äldsta flätspetsar och flera andra slags spetsar.

Gipyrspets. (Efter original i Nordiska museet, Stockholm.)

Gique [***], fr. Se Gigue 2. Gir, sjöv., ett fartygs afvikning ur sin kurs, vare sig att den sker frivilligt (kursförändring), t. ex. för att utföra en evolution eller för att undvika ett hinder i kurslinjen, eller ofrivilligt, till följd af svårighet att i sjögång eller strömsättning hålla jämn kurs eller till följd af dålig styrning. -- Då flera fartyg manövrera tillsammans (i division eller större förband), måste samtliga fartyg under de flesta evolutioner utföra lika stora girar, hvarför det är nödvändigt att noga känna fartygens manöveregenskaper, så att rodret lägges riktigt för erhållande af den bestämda svängningsradien. Somliga evolutioner utföras medelst samtidiga girar, då alla fartygen på en gång verkställa lika stor kursändring, andra medelst successiva girar, då det främsta fartyget utför en viss kursändring och de öfriga styra efter, andra åter genom uppmarsch, hvilken erfordrar olikartade girar och fartändringar. Jfr Evolution. -- Gira, låta fartyget göra en gir. O. E. G. N. (H. W-l.) Giraffdjur [***, af arab. serafa, den bortilande], Giraffidæ, zool., en liten grupp idisslare, hvilkas historiska utveckling man kunnat följa från hornlösa, ej ensidigt utbildade hofdjur till djurformer, hvilka förvärfvat en mycket egendomlig organisation i sammanhang därmed, att de hämta sin näring från träden så högt öfver marken, att de därigenom blifvit befriade från all konkurrens med sina släktingar. Hela framdelen af kroppen (hufvud, ansiktsdel, tunga, hals, framben o. s. v.) har småningom blifvit särskildt starkt utbildad. Hornen äro korta, ogrenade och beklädda med normal (ej förhornad) hud. Å skallen är oftast en lucka mellan näs-, öfverkäks-, fram- och tårbenen. Lättklöfvar saknas (åtminstone hos de nu lefvande giraffdjuren) fullständigt. Hithörande djur äro i nutiden inskränkta till den etiopiska regionen (se Djurgeografi). De ursprungligast organiserade och på samma gång äldsta bland de kända giraffdjuren äro de miocena europeiska och asiatiska släktena Palæotragus och Samotherium, som stå hvarandra mycket nära och af hvilka större delen af skelettet är känd.

Fig. 1. Okapi.

De skilja sig från den moderna giraffen därigenom, att hals och lemmar äro relativt kortare, att de främre lemmarna äro endast obetydligt längre än de bakre samt att kranietaket är i mindre grad luftfylldt än hos giraffen. Nära till de ofvannämnda utdöda formerna sluter sig den 1900 i Central-Afrikas skogsregion upptäckta okapi (Ocapia johnstoni;