- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass /
1191-1192

(1908) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giovanni ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tagit ett kolossalt steg framåt mot det sanna och naturliga. Han sträfvade därvid ej efter företeelsens yttre, sinnliga sanning, utan efter den inre andliga verkligheten. Men man såg icke af hans hand stela, högtidliga andaktsbilder, utan scener med handlande, af andliga motiv i rörelse satta personligheter, och denna nya uppfattning af karaktärer och fakta var just hans stora och nya förtjänst. Men ehuru det dramatiska lifvet främst var föremål för hans behandling, lyckades han bäst, där intrycket beror på innerligt själslif och karaktärsfullhet, mindre där det yttre förloppet är häftigt och stormande. G. utgick från det bysantinska måleriet, och utan att bryta med sina föregångare utvecklade han sig medelst sin äkta italienska konstnärlighet till klarhet, frihet och lif. I detta hänseende är det sant, hvad hans efterföljare Cennino i sitt verk "Trattato della pittura" säger om honom: "han förvandlade måleriet från grekiskt till latinskt". Litt.: O. Sirén, "Giotto" (1906), och biografi af C. Bayet (1907). C. R. N. (A. L. R.) Giovanni [djå-], Giovanna, italienska namnformer för Johan, Johanna. Giovanni [djå-], Fra. Se Fiesole. Giovanni (da) Bologna [djåva'nni bålå'nja]. Se Bologna, G. Giovanni delle Vite [djåva'nni], nederländsk målare. Se Miel. Giovanninelli [djå-], Ange Laurent, fransk militär, f. 1837 i Pastoreccia de Rostino (på Corsica), d. 1903 i Sedan, deltog i andra kejsardömets krig i Italien och Mexico. 1870 stred han i Metz, men undkom fångenskapen och kämpade sedermera med stor utmärkelse under Faidherbe. 1880 blef han öfverste och sändes 1884 till Tonkin, där han eröfrade Langson. 1885 brigadgeneral och 1890 divisionsgeneral, blef han 1893 befälhafvare för 3:e armékåren (Rouen) och 1898 medlem af högsta krigsrådet samt inspektör för armén. E. A-t. Giovannini [djå-]. Se Firenzuola. Giovi [djåvi], Passo, pass (472 m. ö. h.) i liguriska Apenninerna, som förbinder Scrivia- och Polceveradalarna, hvarjämte järnvägen Genua--Novi--Alessandria går härigenom, parallellt med en 1889 öppnad linje v. om Polcevera, genom en 8,294 m. lång tunnel (Roncotunneln). Passet försvaras af spärrfortet Tagliata samt 5 andra på de omgifvande höjderna byggda fort, af hvilka 3 äro försedda med 12 c:ms kanoner i pansartorn. L. W:son M. Giovinazzo [djåvina'ttså], stad i italienska prov. Bari (Apulien), vid Adriatiska hafvet och järnvägen mellan Ancona och Brindisi. 10,885 inv. (1901). Biskopssäte. Oljeproduktion. (J. F. N.) Giovine Italia [djåvine], it., "Unga Italien", ett af Mazzini 1831 eller 1832 stiftadt politiskt sällskap. Se Mazzini och Unga Europa. Giovini [djåvini]. Se Bianchi-Giovini, Aurelio. Giovio [djåviå], Paolo (latiniseradt Jovius), italiensk historieskrifvare, f. 1483 i Como, d. 1552 i Florens, var först läkare, men blef sedan präst, stod högt i gunsten hos påfvarna Leo X och Klemens VII samt utnämndes af den senare 1528 till biskop af Nocera. G. skref bl. a. en stilistiskt förtjänstfull, men ganska partisk och opålitlig samtidshistoria, Historia sui temporis (för tiden 1494--1547, 2 bd, 1550--52, äfven i it. öfv.) och en samling krigarbiografier, Elogia virorum bellica virtute illustrium (7 bd, 1549-77). G:s samlade arbeten utgåfvos i 6 bd 1578. Giovo [djåvå], Passo del, pass i liguriska alperna, vid vägen Acqui--Savona, 522 m. ö. h. Det spärras af fort Sassello. L. W:son M. Giozza [djå'tsa], Pier Giacinto, italiensk författare, f. 1846 i Turin, har författat litteraturhistoriska arbeten (Dantestudier m. m.) och skådespel. Gipa, sjöv., vid undanvindssegling skifta öfver ett bom- eller sprisegel från ena sidan af fartyget till den andra. Man utför denna manöver genom att hala in på skotet och sedan hastigt fira ut på detsamma. Till följd af vindförändring eller vårdslös styrning kan gipning ofrivilligt vållas. På grund af den fara, som gipning i frisk bris kan medföra, fordras vid gipning under segling med vinden akterin stor påpasslighet och försiktighet. O. E. G. N.* Gipperswic [***]. Se Ipswich. Gips (lat. gypsum, af grek. gypsos. af ge, jord, och hepsein, koka; enligt de gamles tro kokades gips ur jorden), miner., ett af vattenhaltigt kalciumsulfat, CaSO4+2H2O, sammansatt mineral, som kristalliserar i det monoklina systemet. Gips är färglös eller hvit, gul, grå, mer eller mindre genomskinlig eller h. o. h. ogenomskinlig och sockerlik samt mycket mjuk, så att den kan repas med nageln. Mineralet förekommer hufvudsakligen inom de sedimentära formationerna, där det bildar egna lager eller större och mindre körtlar, inbäddade i lera och ofta åtföljda af bergsalt. Man har en mängd varieteter af gips, såsom bladig gips, i mer eller mindre tydligt utbildade kristaller, hvilka med lätthet kunna klyfvas i tunna skifvor, trådig gips, som oftast bildar sprickfyllnader, kornig gips, hvilken uppträder såsom bergart, tät gips l. alabaster, bekant hufvudsakligen från Volterra i Toscana. I Sverige träffas gips endast sparsamt, men i utlandet i stora massor, t. ex. vid Montmartre i Paris, i hvars miocenformation stora gipsbrott finnas anlagda (dessa brott äro berömda för de många fynd af ben efter utdöda däggdjur m. m., som där anträffats). Gips har stor användning till bildhuggeriarbeten, murbruk, stuckaturarbeten m. m. Gips har tidigare ansetts som ett verksamt gödselmedel, i synnerhet för klöfver. Senare undersökningar ha visat, att gipsning af fälten kan göra särskildt baljväxterna större, grofvuxna, utan att dock synnerligt öka skördemängden. Dess verkan torde bero hufvudsakligen därpå, att den genom omsättning med i jorden förefintliga salter frigör kali. Om gipsens användning inom kirurgien se Gipsförband. Upphettas gips till 120° C., bortgå tre fjärdedelar af dess kristallvatten; den till pulver malda återstoden har den egenskapen att, utrörd med vatten, inom kort stelna till en fast massa, därigenom, att vattnet bindes som kristallvatten. Därpå grundar sig gipsens förnämsta användning. Upphettas gips till 200° C. eller däröfver, blir den "dödbränd" och kan ej binda nytt kristallvatten. Jfr Alabaster och Anhydrit. P. T. C. (A. Hng.) H.J.Dft Gipsafgjutning. Se Gjutning. Gipsbinda (Gipsbandage). Se Gipsförband. Gipsblomma, bot. Se Gypsophila. Gipsbruk. Se Murbruk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Aug 16 00:26:32 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbi/0618.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free