Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giovanni ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagit ett kolossalt steg framåt mot det
sanna och naturliga. Han sträfvade därvid ej
efter företeelsens yttre, sinnliga sanning,
utan efter den inre andliga verkligheten. Men
man såg icke af hans hand stela, högtidliga
andaktsbilder, utan scener med handlande, af
andliga motiv i rörelse satta personligheter,
och denna nya uppfattning af karaktärer och
fakta var just hans stora och nya förtjänst. Men
ehuru det dramatiska lifvet främst var föremål
för hans behandling, lyckades han bäst, där
intrycket beror på innerligt själslif och
karaktärsfullhet, mindre där det yttre förloppet
är häftigt och stormande. G. utgick från det
bysantinska måleriet, och utan att bryta med
sina föregångare utvecklade han sig medelst sin
äkta italienska konstnärlighet till klarhet,
frihet och lif. I detta hänseende är det sant,
hvad hans efterföljare Cennino i sitt verk
"Trattato della pittura" säger om honom:
"han förvandlade måleriet från grekiskt
till latinskt". Litt.: O. Sirén, "Giotto"
(1906), och biografi af C. Bayet (1907).
C. R. N. (A. L. R.)
Giovanni [djå-], Giovanna, italienska
namnformer för Johan, Johanna.
Giovanni [djå-], Fra. Se Fiesole.
Giovanni (da) Bologna [djåva’nni bålå’nja]. Se
Bologna, G.
Giovanni delle Vite [djåva’nni], nederländsk
målare. Se Miel.
Giovanninelli [djå-], Ange Laurent, fransk
militär, f. 1837 i Pastoreccia de Rostino
(på Corsica), d. 1903 i Sedan, deltog i andra
kejsardömets krig i Italien och Mexico. 1870
stred han i Metz, men undkom fångenskapen och
kämpade sedermera med stor utmärkelse under
Faidherbe. 1880 blef han öfverste och sändes
1884 till Tonkin, där han eröfrade Langson. 1885
brigadgeneral och 1890 divisionsgeneral, blef han
1893 befälhafvare för 3:e armékåren (Rouen) och
1898 medlem af högsta krigsrådet samt inspektör
för armén.
E. A-t.
Giovannini [djå-]. Se Firenzuola.
Giovi [djåvi], Passo, pass (472 m. ö. h.) i
liguriska Apenninerna, som förbinder Scrivia- och
Polceveradalarna, hvarjämte järnvägen Genua–Novi–Alessandria
går härigenom, parallellt med en
1889 öppnad linje v. om Polcevera, genom en
8,294 m. lång tunnel (Roncotunneln). Passet
försvaras af spärrfortet Tagliata samt 5 andra
på de omgifvande höjderna byggda fort, af hvilka
3 äro försedda med 12 c:ms kanoner i pansartorn.
L. W:son M.
Giovinazzo [djåvina’ttså], stad i italienska
prov. Bari (Apulien), vid Adriatiska hafvet och
järnvägen mellan Ancona och Brindisi. 10,885
inv. (1901). Biskopssäte. Oljeproduktion.
(J. F. N.)
Giovine Italia [djåvine], it., "Unga Italien",
ett af Mazzini 1831 eller 1832 stiftadt
politiskt sällskap. Se Mazzini och Unga
Europa.
Giovini [djåvini]. Se Bianchi-Giovini, Aurelio.
Giovio [djåviå], Paolo (latiniseradt Jovius),
italiensk historieskrifvare, f. 1483
i Como, d. 1552 i Florens, var först läkare,
men blef sedan präst, stod högt i gunsten hos
påfvarna Leo X och Klemens VII samt utnämndes af
den senare 1528 till biskop af Nocera. G. skref
bl. a. en stilistiskt förtjänstfull, men
ganska partisk och opålitlig samtidshistoria,
Historia sui temporis (för tiden 1494–1547,
2 bd, 1550–52, äfven i it. öfv.) och en samling
krigarbiografier, Elogia virorum bellica virtute
illustrium (7 bd, 1549-77). G:s samlade arbeten
utgåfvos i 6 bd 1578.
Giovo [djåvå], Passo del, pass i liguriska
alperna, vid vägen Acqui–Savona, 522
m. ö. h. Det spärras af fort Sassello.
L. W:son M.
Giozza [djå’tsa], Pier Giacinto, italiensk
författare, f. 1846 i Turin, har författat
litteraturhistoriska arbeten (Dantestudier
m. m.) och skådespel.
Gipa, sjöv., vid undanvindssegling skifta
öfver ett bom- eller sprisegel från ena sidan
af fartyget till den andra. Man utför denna
manöver genom att hala in på skotet och sedan
hastigt fira ut på detsamma. Till följd af
vindförändring eller vårdslös styrning kan
gipning ofrivilligt vållas. På grund af den
fara, som gipning i frisk bris kan medföra,
fordras vid gipning under segling med vinden
akterin stor påpasslighet och försiktighet.
O. E. G. N.*
Gipperswic [***]. Se Ipswich.
Gips (lat. gypsum, af grek. gypsos. af ge,
jord, och hepsein, koka; enligt de gamles
tro kokades gips ur jorden), miner., ett af
vattenhaltigt kalciumsulfat, CaSO4+2H2O,
sammansatt mineral, som kristalliserar i det
monoklina systemet. Gips är färglös eller hvit,
gul, grå, mer eller mindre genomskinlig eller
h. o. h. ogenomskinlig och sockerlik samt mycket
mjuk, så att den kan repas med nageln. Mineralet
förekommer hufvudsakligen inom de sedimentära
formationerna, där det bildar egna lager eller
större och mindre körtlar, inbäddade i lera och
ofta åtföljda af bergsalt. Man har en mängd
varieteter af gips, såsom bladig gips, i mer
eller mindre tydligt utbildade kristaller, hvilka
med lätthet kunna klyfvas i tunna skifvor, trådig
gips, som oftast bildar sprickfyllnader, kornig
gips, hvilken uppträder såsom bergart, tät gips l.
alabaster, bekant hufvudsakligen från Volterra i
Toscana. I Sverige träffas gips endast sparsamt,
men i utlandet i stora massor, t. ex. vid
Montmartre i Paris, i hvars miocenformation
stora gipsbrott finnas anlagda (dessa brott äro
berömda för de många fynd af ben efter utdöda
däggdjur m. m., som där anträffats). Gips
har stor användning till bildhuggeriarbeten,
murbruk, stuckaturarbeten m. m. Gips har
tidigare ansetts som ett verksamt gödselmedel,
i synnerhet för klöfver. Senare undersökningar
ha visat, att gipsning af fälten kan göra
särskildt baljväxterna större, grofvuxna, utan
att dock synnerligt öka skördemängden. Dess
verkan torde bero hufvudsakligen därpå, att
den genom omsättning med i jorden förefintliga
salter frigör kali. Om gipsens användning
inom kirurgien se Gipsförband. Upphettas
gips till 120° C., bortgå tre fjärdedelar af
dess kristallvatten; den till pulver malda
återstoden har den egenskapen att, utrörd med
vatten, inom kort stelna till en fast massa,
därigenom, att vattnet bindes som kristallvatten.
Därpå grundar sig gipsens förnämsta
användning. Upphettas gips till 200° C. eller
däröfver, blir den "dödbränd" och kan ej binda
nytt kristallvatten. Jfr Alabaster och Anhydrit.
P. T. C. (A. Hng.) H.J.Dft
Gipsafgjutning. Se Gjutning.
Gipsbinda (Gipsbandage). Se Gipsförband.
Gipsblomma, bot. Se Gypsophila.
Gipsbruk. Se Murbruk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
