1295 Glaspapper-Glass 1296 jämte den svarta, och jämte det i massan färgade, s. k. hyttglaset gafs en vidsträckt användning åt rödt öfverfångsylas, d. v. s. sådant, i hvilket ett lager ofärgadt glas är sammansmält med ett lager rödt, hvilket senare efter behof kan bortslipas. De ornamentala, väfnadslika mönstren försvunne eller fingo göra tjänst som bårder och bottnar. Ytorna erhöllo en skenbar arkitektonisk indelning, med användande af den samtida byggnadskonstens former, och under de sålunda uppkomna spetsbågarna eller baldakinerna inställdes figurer, som i stora, högtidliga drag och harmonisk färgprakt aftecknade sig mot den fasonerade omgifningen. Detta var glasmåleriets egentliga storhetstid, den period, under hvilken det intog en sann konstnärlig ställning vid sidan af det monumentala väggmåleriet. - Genom emaljmåleriets utbildning vann emellertid äfven glasmåleriet mot slutet af 1400-talet en mängd nya kemisk-tekniska hjälpmedel, hvarigenom det blef möjligt att på samma (ofärgade) glasyta anbringa smältbara färger af nästan hvilken nyans som helst. Glasmåleriet frestades därigenom att blifva sina egendomliga stillagar otroget och sökte, ehuru på läneden utan framgång, att tafla med oljemåleriet i framställningen af figurrika kompositioner, med perspektivisk fördjupning och mer eller mindre naturalistiska detaljer. Det förlorade därigenom efter hand sin monumentala karaktär, nedsjönk till slö handtverksmässig-het och gick sin undergång till mötes. En bidragande orsak därtill var äfven protestantismens ringa benägenhet för kyrklig konst, för prydnad i bild och färg. Utestängdt från de stora uppgifterna, krympte glasmåleriet småningom samman till ett kabinettsmåleri af enstaka smårutor med vapensköldar, allegoriska, historiska och genreframställningar m. m. I denna form bibehöll det sig långt in på 1600-talet i de sydtyska, schweiziska och flandriska städerna och torde ej heller i Norden ha varit alldeles obekant. Under 1700-talet kan glasmålningen, i den mening ordet här är taget, sägas ha upphört. Återuppväckt eller snarare återupptäckt på 1800-talet, har don länge förgätna konsten ånyo kommit till heders och utöfvas med stor framgång i både England, Frankrike och Tyskland, synnerligen i München (se A i n m u 11 e r, M. E.). Glasmåleriets återupplifvare i Sverige är K. R. Callmander (se denne). - Målade glasfönster från olika perioder af medeltiden finnas i behåll i en mängd, i synnerhet katolska, kyrkor i hela västra Europa. Jämväl i Sverige ha sådana sannolikt funnits i de flesta ansenligare kyrkor, men af liknöjdhet och okunnighet blifvit förstörda. Ännu eger dock en eller annan Gottlandskyrka (Lye, Dalhem) sina gamla praktfulla glasmålningar i behåll (se plansch). Prof af äldre glasmålningar finnas såväl i Statens historiska museum som i Nationalmusei konstslöjdafdelning, i hvilken ingår det mesta af konung Karl X V :s samling: den senare var i synnerhet rik på sydtyska glasmålningar från 1500- och 1600-talen. Upk-* Glaspapper. Se Sa n d papper. Glaspärlor 1. Sa n d pärlor, de bekanta små pärlor, som allmänt begagnas till pärlbroderier. Tillverkningen af dessa pärlor har sitt säte på ön Murano vid Venezia och är en ganska betydande industri. Glasrören, som utgöra råmaterialet, till-Terkas på stället, och mycken omsorg och kostnad nedläggas på att förfärdiga glas af de skönaste och mest omväxlande färger, för hvilket ändamål olika metalloxider begagnas. För åstadkommande af de* röda färgnyanserna användes guld. - Rören afläm-nas från glashyttan i längder af l m. Dessa sorteras först efter grofleken och afskäres därefter i bestämda längder, hvarvid erhållas de i handeln förekommande s. k. stråpärlorna. För de vanliga pärlorna afskäras rören ytterligare, sedan de förut genom siktning befriats från skärfvor och felaktiga pärlor. Sedan pärlorna sålunda fått sin tillbörliga storlek, återstår att befria dem från de skarpa kanterna och gifva dem deras runda form, hvilket åstadkommes därigenom, att man upphettar dem til! nära smältningstemperatur. Men för att därvid förhindra hålens igengroende, inknådar man först pärlorna uti med vatten utrörd deg af lera, kalk, gips och kol, hvilken intränger i hålen. De upphettas-därefter till rödglödgning i stora roterande kopparcylindrar tillsammans med en mycket eldfast sand, hvarvid både genom nötningen och den starka värmen alla skarpa kanter borttagas och pärlorna erhålla sin runda form. Genom sanden förekommes pärlornas sammansintrande. Efter afsvalning befrias de genom siktning från sanden och därefter genom kraftiga skakningar i linnepåsar och ytterligare siktning från den i hålen sittande degen. Därefter poleras de genom skakning i påsar tillsammans mec? hvetekli, och slutligen sorteras de, hvilket sker därigenom, att de uppläggas på lindrigt sluttande bord, utför hvilka de runda pärlorna under sakta ihållande skakningar rulla ned, under det de kantiga stanna kvar. Slutligen uppträdas pärlorna på trådar och utsändas i handeln. C. A. D.* Glasrör, tekn., utgör den form, hvaruti glas, som vidare skall förarbetas, säljes och försändes. Sådana rören komma från glasbruken, ha de en ganska inskränkt förbrukning. Därför måste de i allmänhet mer eller mindre behandlas för glasblåsarlampan, innan de erhålla den form, hvaruti de komma til! användning. Vid ganska stora industrier, såsom tillverkningen af glaspärlor, mil l ef i or i ocb petinet, användas glasrör som råmaterial. - Tillverkningen af glasrör tillgår på det sätt, att glasblåsaren, sedan han af den på glasblåsarpiparr ur degeln upphämtade glasmassan blåst en litenkula, hvilken han genom rullning mot en skifva ger cylindrisk form, fäster i hvardera ändan af denna cylinder fästjärn, hvilka han därpå öfverl ämnar åt tvenne handtlangare, som med dem springa åt hvar sitt håll, hvarvid röret utdrages. De sålunda er-hAllna långa rören nedläggas därefter på en häll för att rätas och sönderskäras i längder af 1,5 å l,» m. Är det fråga om tillverkning af s. k. öfver^ fångs g la s, d. v. s. rör, hvilkas inre och yttreytor ha olika färg, så gör glasblåsaren sin cylinder först af den ena sortens glas och doppar därefter denna uti en annan degel, som innehåller glasmassa af den andra färgen. Först sedan denna dubbla cylinder är färdig, sker dragningen på ofvan beskrifna sätt. - Af det sätt, hvarpå rören tillverkas, är en naturlig följd, att deras väggar ej blifva fullt parallella, utan vidare mot ändarna. Vid tillverkning af en del fysiska apparater, t. ex. termometrar, ligger mycken vikt på rörens jämnhet, då skalans, gradering är beroende däraf. C. A. D.* Glass (fr. glace, af lat. gla'cies, is), is; fruset, a& grädde och vanilj eller af fruktsaft beredt läskemedel.