1297 Glass-Glasögon 1290 Glass [gla's], sir Eichard Atwood, engelsk ingenjör, f. 1820, d. 1873, bekant telegrafkabelfabrikant. I hans fabrik tillverkades hälften af den första transatlantiska kabeln 1865 och hela 1866 års transatlantiska kabel. Glass, Louis Kristian August, dansk tonsättare, f. 1864 i Köpenhamn, elev af sin fader Kristian Henrik G. (organist, pianolärare och kompositör, f. 1821, d. 1893) samt vidare af Zarembski. J. Wieniawski och Servais vid konserva-toriet i Bruxelles 1884-85. 1892 öfvertog G. det af fadern inrättade pianoinstitutet i Köpenhamn. G. har framträdt med kompositioner för orkester, kammarmusik och piano, hvilka röja mycken talang och begär att söka nya vägar, men tillika en forcerad oriirinalitotsjakt. A. L.* Glassats, fys. Se Cyanometer. Glassbrenner, Adolf, tysk humorist, f. 1810 i Berlin, d. 1876, egnade sig åt köpmansyrket, men sysselsatte sig därjämte med poetiska arbeten. Redan 1832 redigerade G. söndagsbladet "Don Quixote", och då detta undertrycktes, skapade han under namnet Adolf Brennglas en h. o. h. ny litteraturgren medelst det häftevis utgifna arbetet Berlin wie es isl nnd-trinkt (1832-50), i hvilket med skarp iakttagelseförmåga framställdes typiska bilder ur Berlinlifvet. I samma anda författade han äfven en hel del andra skämtskrifter. 1841 flyttade G. till Neustrclitz, där han skref sina i Zürich utgifna Verbolene Heder (1843; 5:e uppl:, under titel Gedichte von Adolf G., 1870). Hans mest betydande verk, ett komiskt epos, Neuer Rei-necke Fuchs (1846; 4:e uppl. 1870), är fullt af skoningslös satir. 1848 slöt G. sig till det demokratiska partiet i Mecklenburg-Strelitz och blef till följd däraf 1850 utvisad. Han lefde därefter i Hamburg och Berlin, där han utgaf "Berliner montags-zeitung". Bland G :s öfriga arbeten förtjäna nämnas "Komischer volkskalender" (23 årg.) samt enstaka vidt spridda skrifter för barn. Skärpan och slagfärdigheten i hans kvickhet gjorde honom till en alf de mest omtyckte tyske skriftställarna, och han ansågs vara "fador till berlinvitsen". Se biografi af Schmidt-Cabanis (1881). (K. W-g.) Glas-slån, zool. SeOphiosaurus v e n t r a-lis. Glasson [glasä'], Ernest Désiré, fransk rättslärd, f. 1839 i Noyon, d. 1907 i Paris, lärare vid fakulteterna i Nancy och Paris och vid Ëcole des sciences politiques, led. af Institutet (1882), utgaf bl. a. Histnire du droit et des institutions politiques civiles et judiciaires de l'Angleterre (6 bd, 1881- 83), prisbelönt af Institutet, och Histnire du droit et des institutions de la France (7 bd, 1887-96). Glasspinneri. Se G l as u 11. Glastonbury |>lä'sanbari], stad i engelska grefsk. Somerset, vid Brue. 4,016 inv. (1901)/Ruiner af ett ryktbart abbotkloster, en bland de äldsta kyrkliga stiftelser i England. Dess siste abbot halshöggs 1539. Glastryck. Se Ljustryck. Glastvg. Se Glasull. Glastårar. Se G l a s f a b r i k a t i o n, sp. 1279. Glasugn. Se Glasfabrikation, sp. 1274 ff. Glasull, en i nyaste tider uppkommen produkt inom glasindustrien. Länge har man försökt att få glaset så böjligt och spinna det så fint, att det skulle kunna användas till väfnader, men det har först lyckats (efter 1850) en glasfabrikant Julius von. Brunfaut i Wien att få de spröda glastrådarna fullkomligt smidiga. Den genom spinning frambragta krusiga glasullen är icke allenast finare och mjukare-än bomull, utan öfverträffar i finhet äfven det otvinnade kokongsilket och är för känseln lika behaglig: som sidencharpi. Glasullen har fått användning: bl. a. till filtrum för gaser och vätskor. Af de raka* glastrådarna ha äfven framställts väfnader (s. k.. glastyg). Glasönov. Se G l a z u n o v. Glasvakt. Se Glas, sjöv. Glasvingef järilar, zool. Se S t e k e l f j ä r i l a r.. Glasvätskan, med. Se Glaskroppen. Glasyr (fr. glacure, af glace, spegel), tekn., ett glänsande, hårdt öfverdrag, som man anbringar på porslin och lervaror för att gifva dem en vacker yta och göra dem ogenomträngliga för vatten. Glasyren» utgöres liksom glas af en genom smältning åstadkommen blandning af kiselsyrade salter, ehuru dess-smältningstemperatur vanligen är mycket lägre anglasets. Beståndsdelarna i olika slags glasyrer äro» olika efter de ändamål, hvartill de skola användas. För porslin användes kiselsyrcrik, lerjordshaltig, blyfri glasyr. Oftast ingår emellertid blyoxid som? en af de viktigaste baserna för att åstadkomma den> nödiga lättsmältheten. Andra beståndsdrlar, som ingå i olika sorter glasyrer, äro sand, kvarts, lera,, glas, kaolin, fältspat, koksalt, krita, hvartill komma åtskilliga metalloxider, såsom tennoxid, järnoxid,, koboltoxid, brunsten o. s. v., för att bibringa glasyren olika färger. Flera eller färre af dessa bostånds-delar sammansmältas för olika ändamål i vissa proportioner. Den smälta massan finmales därefter ochi uttvättas samt utröres med vatten och anbringas på. ytan af kärlen genom dessas neddoppning i massan, hvarvid vätskan insupes i det porösa lergodset och? glasyrmassan kvarstannar på ytan. Glasyrmassan kan också strykas öfver kärlen och bör då vara af tjockare konsistens. För simpelt krukmakargods siktas endast det torra glasyrpulvret öfver kärlen. Därefter utsättas de sålunda öfverdragna pjäserna i en ugn för så hög temperatur, att glasyren smälter. - Ett annat slags glasyr är den s. k. saltglaseringen, som anbringas på kärl af eldfast lera på sådant sätt, att under bränningen koksalt inkastas i ugnen, hvarvid natronet i det förflyktigade saltet förbinder sig med kiselsyran och lerjorden på kärlens yta samt bildar ett ganska starkt och ogenomträngligt öfverdrag. Saltglaserade lerrör för kloak- och vattenledningar samt saltglaseradt stengods för hushållsändamål äro viktiga produkter af Skönes lervaruindustri. C. A. D.* Glasögon, dels alla slags glas, hvilka bäras framför ögonen för att i ett eller annat hänseende förbättra synförmågan eller påverka ögats funktioner eller ock för att skydda detsamma: dels. i inskränkt mening, sådana glas, när de fasthållas med skälmar öfver öronen, under döt att för glas, som fasthållas med' en kläminrättning å näsan, den franska benämningett pincené ännu är bruklig i svenskan. De enklast slipade glasögonen äro försedda med1 sfäriska ytor och verka antingen samlande på ljuset eller spridande - utgöra alltså positiva eller negativa linser -, hvarvid de vanligen benämnas kon-vexa resp. konkava, benämningar, som kvarstå sedan den tid, då de båda ytorna i allmänhet gjorde»