för tillverkning af landtbruksmaskiner, papper, glas, kemiska fabriker, kvarnar och sågverk m. m. G. har ett gymnasium, en öfverrealskola samt en maskin-och bergsskola. (J. F. N.) Glemminge, socken i Kristianstads län, Ingelstads härad. 2,007 har. 988 inv. (1907). G. bildar med Tosterup ett alternerande regalt och till egaren af Tosterup patronellt pastorat i Lunds stift, Ingelstads kontrakt. Glen, eng. (gael. gleann), dalkjusa; trång och sluten dal (i skotska högländerna). Glen (Glan), nord. myt., var namnet på den man, som blef gift med Sol. Th. W.* Glenalmond [glenā′mənd], en af Almond (biflod till Tay) genomfluten dal i skotska grefsk. Perth. Där ligger, vid Methven, Trinity college, en 1841 öppnad teol. skola, tillhörig biskopliga kyrkan i Skottland. Glencoe [glenkåu′]. 1. En i Skottland, grefskapet Argyllshire, s. om Loch Leven belägen dal, bekant för sin romantiska skönhet och än mer genom den hemska s. k. Glencoe-massakern (1692). Regeringen i Edinburgh hade 1691 i en proklamation till höglandsklanerna förklarat hvar och en, som ej innan årsskiftet svurit trohetsed till Vilhelm och Maria, för förrädare. Samtidigt hade en penningsumma i hemlighet anslagits till mutor åt klanhöfdingarna för att på så sätt påskynda det nya konungaparets erkännande i högländerna, hvarvid emellertid statssekreteraren lord Stair (se Dalrymple 2) torde ha önskat, att några klaner skulle dröja med erkännandet länge nog för att gifva regeringen anledning att genom skarp tuktan injaga skräck och därigenom förekomma framtida jakobitiska resningar. Alexander Macdonald, höfding för klanen Macdonald i G. och vanligen känd under namnet Mac Ian, hade jämte sin klan länge röfvat boskap från markisens af Breadalbane (se Campbell, sp. 1051--52) i grannskapet belägna gods, och denne sökte i samband med förhandlingarna afpressa Mac Ian ersättning härför, hvilket gjorde, att han, inseende att underkastelsen ej skulle bringa honom personlig fördel, motarbetade förhandlingarna därom och i det längsta dröjde att själf aflägga eden, så att han och hans klan till sist ensamma voro kvar. 31 dec. 1691 infann sig Mac Ian vid Fort William för att aflägga eden, men fann där -- troligen genom intriger från myndigheterna -- ingen civil ämbetsman. Han skyndade då till fots genom snöfyllda bergpass till Inveraray och aflade där, 6 jan. 1692, eden inför sheriffen. Rådssekreteraren i Edinburgh vägrade sedan utfärda intyg om edsförsäkrans emottagande, hvarom Mac Ian dock ej underrättades. Lord Stair gladdes öfver Mac Ians missöde och utverkade af konung Vilhelm befallning att låta utrota Glencoe-Macdonald-klanen. Därtill beordrades 120 man af Macdonaldklanens arffiendes, hertigens af Argyll (se Campbell 3), regemente under kapten Campbell of Glenlyon. Dessa ankommo 1 febr. 1692 till dalen och mottogos af den omisstänksamma befolkningen med gästvänskap, men öfverföllo 13 febr. bittida på morgonen sina intet ondt anande värdar. Åtminstone 38 män dödades, och ett stort antal kvinnor, barn och gubbar omkommo i snön under brådstörtad flykt uppåt bergen. Bland de först dödade var klanhöfdingen Mac Ian. Lord Stair var visserligen ej personligen ansvarig för det lömska sätt, hvarpå hans befallning utfördes, men delar med konung Vilhelm, Argyll och Breadalbane ansvaret för det skedda samt uttryckte sedan sin belåtenhet med ogärningen. En parlamentarisk kommission brännmärkte den visserligen 1695 såsom ”stridande mot mänsklighetens och gästvänskapens lagar” samt klandrade Stair för ”öfverdrifvet nit”, men därtill inskränkte sig efterräkningarna. 2. Stad och järnvägsknut i Natal, där från linjen Ladysmith--Johannesburg en grenbana utgår till kolgrufvorna vid Dundee. 20 okt. 1899 utkämpades där den första mera betydande striden i Natal under boerkriget (se d. o. sp. 877). V. S--g. Glendalough [glendəlō′], dal i irländska grefsk. Wicklow, omgifven af branta, kala berg och genomfluten af Glenealo (till Avonmore). Bekant för sina ruiner (kallade de ”sju kyrkorna”, de märkligaste på Irland), hvilka leda sitt ursprung från en eremit S:t Kevin (6:e årh.), kring hvars cell uppstodo en större klosteranläggning och en stad, länge ryktbar som ett hem för lärdom. (J. F. N.) Glendower [gle′ndauə l. gle′ndōə], Owen, eg. Owain ab Gruffydd, lord af Glyndyordroy l. Glyndwr, walesisk furste, f. omkr. 1359, tillhörde en gammal furstesläkt med stort inflytande i norra Wales, hvaremot hans anspråk på att på mödernet härstamma från Wales’ sista inhemske krönte furste, Llewellyn, torde ha varit tvifvelaktiga. G. studerade i Westminster, gjorde hoftjänst hos Rikard II och var väpnare hos earlen af Arundel, hvars Lancaster-sympatier förmedlade hans öfvergång i Henrik IV:s tjänst. En godstvist utbröt 1400 mellan G. och hans granne Reginald de Grey af Ruthin och ledde till öppet uppror från G:s sida, sedan han af Grey falskeligen angifvits som förrädare för sitt uteblifvande från en härfärd till Skottland. G. kallade nu sina walesiska landsmän till hjälp, härjade Greys jordagods och vann till en början i spetsen för den nationella resningen mot ”sachsarnas tyranni” stora framgångar mot de inbördes oense kunglige gränsbefälhafvarna. G. inföll 1401 i södra Wales och besegrade 22 juni 1402 en stor engelsk här under sir Edward Mortimer vid Pilleth i Radnorshire. Mortimer fördes fången till Snowdon, men slöt där förbund med G. och gifte sig med hans dotter. G. vann äfven på sin sida Mortimers svåger, Henry Percy (”Hotspur”), intog i juli 1403 Carmarthen och hotade allvarligt Henrik IV:s maktställning, i synnerhet som Hotspur och dennes släkt samtidigt gjorde uppror i norra England. De blefvo emellertid slagna vid Shrewsbury (21 juli s. å.), och G. måste på hösten vika undan vid konungens straffexpedition till Wales. Följande år, 1404, stod han på höjden af sin makt, intog Cardiff och slöt (14 juli) förbund i Paris med konung Karl VI; han förde nu titeln furste af Wales, organiserade en regering med egen kansler o. s. v. samt sammankallade ett walesiskt parlament. Redan 1405 led han dock flera svåra nederlag mot prins Henrik, de franska hjälptrupperna slogos tillbaka, och 1408 kunde G:s makt anses krossad efter nya segrar för prins Henrik. G. förklarades fredlös, men tyckes ha tillbragt sina sista år i lugn. Hans dödsår är okändt; senast omtalas han 1416 under förhandlingar med Henrik V om amnesti. V. S--g. Glenelg [glene′lg], hafsbadort i Syd-Australien,