Gleichenia Sm., bot., ormbunksläkte af gleicheniacéernas familj, hvilken utmärkes genom nakna sporplättar (sori), bildade af ett fåtal (2--8) sittande sporangier med central, tvärställd, fullständig ring. Rhizomen äro krypande eller klättrande och bladen oftast en eller flera gånger dikotomiskt förgrenade, med sista ordningens flikar hos undersläktet Eugleichenia runda, hos Mertensia jämbreda eller aflånga. De flesta gleicheniorna tillhöra södra halfklotet (Södra Afrika, Australien, Nya Zeeland, Syd-Amerika); några finnas dock i Ostindien, och ett par arter nå därifrån till Japan. Dessa arter jämte den på Nya Zeeland och några i södra Afrika och Syd-Amerika gå utom vändkretsarna, annars tillhöra de flesta tropikerna. -- Under forna geologiska perioder hade dock släktet en helt annan utbredning, och det förekom under krittiden såväl i Europa som i synnerhet på Nord-Grönland, hvarifrån Heer beskrifvit ej mindre än 18 fossila arter, hvilka äro af intresse äfven därigenom, att flera af dem synas tillhöra ett numera utdödt undersläkte, Didymosorus, utmärkt af tvenne sporplättar på hvarje småflik. ^{A. G. N.} Gleichen-Russwurm [glajchen-rossvorm], von. 1. Emilie von G., tysk författarinna, skalden Fr. von Schillers yngsta dotter, f. 1804, d. 1872, sedan 1828 gift med bajerske kammarherren Adalbert von G., utgaf flera bidrag till sina föräldrars historia: Der briefwechsel von Schiller und Lotte 1788--89 (1856; senast 1897), Schillers beziehungen zu eltern, geschwistern und der familie v. Wolzogen (1859), Charlotte v. Schiller und ihre freunde (1860--65), Schillers dramatische entwürfe (1867) m. m. 2. Heinrich Ludwig von G., friherre, den föregåendes son, tysk målare, f. 1836 i Bajern, d. 1901 i Weimar, utbildad i Weimar under M. Schmidt och T. Hagen, målade stämningsfulla, ofta djärft naturalistiska landskap med karakteristiskt staffage äfvensom genrebilder. Bland hans verk märkes en Idyll (fårherde med sin hjord, 1885, Nationalgalleriet i Berlin). Han uppträdde äfven som etsare med öfver 50 blad, flertalet landskapsbilder. Se biogr. af B. Frenzel och M. Lehrs (1902). -- G:s son, Karl Alexander von G., f. 1865 i München, där han är bosatt, har gjort sig känd som författare (Amor und Psyche 1896, Vergeltung 1902 m. fl.). ^{J. K--e.} Gleig [gle'g], George Robert, engelsk skriftställare, f. 1796 i Stirling, Skottland, d. 1888, ingick först i krigstjänst och deltog som löjtnant i fälttågen på Pyreneiska halfön och i Nord-Amerika 1813--14. Sedermera egnade han sig åt teologiska studier, blef 1820 prästvigd och 1822 kyrkoherde. 1834 utnämndes han till kaplan vid militärsjukhuset i Chelsea, 1844 till generalkaplan vid armén och, sedan han 1846 utarbetat en plan för undervisning af soldater, till generalinspektör för undervisningen vid militärskolorna. 1875 lämnade han sina offentliga befattningar. G:s första litterära alster var The subaltern (1825; sedan flera gånger upplagdt), en underhållande skildring af fältlifvet i Spanien under Wellington, hvartill senare anslöt sig Campaigns at Washington and New-Orleans (1847). Bland G:s många öfriga skrifter -- mest af krigshistoriskt eller biografiskt innehåll -- må nämnas Chelsea hospital and its traditions (3 bd, 1838), biografier öfver Warren Hastings (3 bd, 1841), Clive (1848), Wellington (1862) och Walter Scott (1871) samt en samling Essays, biographical, historical and miscellaneous (2 bd, 1858). (^{V. S--g.}) Gleim [glajm], Johann Wilhelm Ludwig, tysk skald, f. 1719 i Ermsleben, d. 1803 i Halberstadt, studerade juridik i Halle och debuterade på den litterära banan med <img r>

Versuch in scherzhaften liedern (1744, 1745 och 1753), som möttes af allmänt bifall, samt det på scenen gärna sedda herdespelet Der blöde schäfer (1745). 1744 deltog han som sekreterare hos prins Vilhelm af Brandenburg i andra schlesiska kriget. 1747--97 var han sekreterare vid domkapitlet i Halberstadt och kanonikus vid stiftet Wallbeck. På uppmaning af Lessing grep sig G. an med att besjunga Fredrik II under sjuåriga kriget; så uppstod ett antal sångbara, folkligt lagda visor, som samlades i häftet Preussische kriegslieder... von einem grenadier (nytryck af A. Sauer med inledning, 1882). Den s. k. anakreontiska diktningen i Tyskland, hvilken förberedts af Hagedorn, har sin representativa gestalt i G., som outtröttligt odlade alla dess arter. Graciösa, lekande, men både i form och innehåll rätt enformiga, ha dessa kärleks- och dryckesvisor haft betydelse som reaktion och motvikt mot Gottscheds och hans anhängares torra korrekthet. Efter fullbordandet af krigsdikterna sjönk G:s skaparkraft, och hans tallösa senare arbeten (bl. a. Lieder für das volk, 1772, Halladat, oder das rothe buch, 1774, som i orientalisk kostym predikar lefnadsvisdom) visade ingen förmåga af utveckling eller fördjupning och kommo därför att sakna bifall och inflytande. Personligen välvillig och hjälpsam, sökte G. emellertid städse att understödja yngre tyska författare och var på mångfaldigt sätt verksam för deras bästa. Hans Sämtliche werke utkommo i 7 bd, 1811--13; ett supplementband tillfogades 1841. G:s bref växling med Heine och J. von Müller utgafs 1806; hans bref till Heine ånyo 1894--96 och till Lessing i Hempels Lessingupplaga, bd 20; brefväxlingen med Uz 1899. En lefnadsteckning öfver G. utgaf Körte 1811. Jfr Muncker i inledningen till bd 45 af Kürschners "Deutsche national-litteratur" och Runze, "Gleim und die seinen" (i "Zeitschrift für bücherfreunde", XI, 1908). ^{R--n B.} Gleipner, isl. Se Fenresulfven. Gleisweiler [gla'jsvajler], by i Rhenpfalz, vid östra foten af Hardt, 350 m. ö. h. Luftkurort i förening med vattenkuranstalt samt vassle- och drufkur. ^Ln. Gleiwitz [gla'j-], stad (stadskrets) i preussiska reg.-omr. Oppeln (prov. Schlesien), vid Klodnitz. 61,326 inv. (1905), däraf omkr. en fjärdedel talar polska. G. är medelpunkten för järnindustrien i öfre Schlesien. Utom ett kungligt hytteverk (G. hütte) med gjuteri och maskinverkstad finnas flera enskilda gjuterier, mekaniska verkstäder, fabriker