Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Glödljus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antingen nedsmältes till degelstål eller behandlades
som garfstål. Se Färskning. G. H-r.
Glödtändare. Se Elektrisk antändning.
Glödvax. Se Förgyllning.
Glöersen [glö̅r-], Ole Kristian, norsk skald
och publicist, f. 7 april 1838 i Kristiania, blef student
1858 och teol. kandidat 1865, var skolföreståndare
1867-74 i Hamar, 1874-78 på Tromsö och 1878-82
i Kragerö, reste 1882-83 med understöd af
statsmedel till Italien och har sedermera egnat sig åt
litterär verksamhet. Hans mera betydande arbeten
äro berättelserna Sigurd (1877; 2:a uppl. 1897), En
fremmed (1880), Små ting. Studier og fortællinger
(1881), Fra mit friluftsliv, skildringer fra jagten
og naturen (s. å.), Laura (1883), Fra nord og syd.
Fortællinger og skitser (1884), Nips. Vers (1886),
Dagligdags. Fortælling (1886), Mindre fortællinger
(1887), Strömskavl (1889 och 1891), Fra jagten og
naturen (1892), Paa kjærlighedsstien (s. å.). Dyreliv
i Norge (1894), Streiftog. Lidt af hvert fra
jagten og naturen (1897), Midnatssol (1901), För og nu.
Fra mit friluftsliv (1902). O. A. ö.
Glöersen [glö̅r-], Jakob, norsk målare, f. 1852,
studerade hufvudsakligen i München och Paris och
bosatte sig därefter på landsbygden i Norge.
Friluftsman och jägare som han är, har han skildrat
naturen i alla årstider och folklifvet utomhus och
under tak, troget, intimt och omedelbart, "Östlandets
allvar drömmer starkt och tungsint i hans
målningar". Bland dessa märkas Doktorns besök
(1885), jaktbilden Paa rugdepost (1887),Sommarafton
(1890) och Vinterlandskap (1892, alla tre i
norska nationalgalleriet), Kolmila (1896), Töväder,
Snöstorm. G-g N
Glögg, en i Sverige särskildt om julen öflig
sällskapsdryck, bestående af vin (ev. med tillsats af
konjak eller brännvin), som glödgats (afbränts) öfver
socker samt försatts med kryddor, russin och
mandlar. Den förtäres varm.
Glömminge, socken i Kalmar län, Algutsrums
härad. 4,039 har. 834 inv. (1907). G. bildar med
Algutsrum ett konsist. pastorat i Kalmar stift,Ölands
medelkontrakt.
Gmelin, en vidt utgrenad, württembergsk släkt.
- 1. Johann Georg G., naturforskare och
resande, f. 1709 i Tübingen, d. där 1755, var 1731-47
professor i kemi och naturalhistoria i Petersburg
och deltog 1733-43 i den på ryska regeringens
bekostnad utrustade vetenskapliga expeditionen till
Sibirien. Frukterna af denna resa framträdde i G:s
arbeten Reisen durch Sibirien (1751-52) och Flora
sibirica (1748-49). 1749 blef G. professor i kemi
och botanik i Tübingen.
2. Samuel Gottlieb G., den föregåendes
brorson, naturforskare, f. 1744, kallades 1767 till
professor i naturalhistoria i Petersburg. 1768 begaf
han sig jämte Pallas (se d. o.) m. fl. på en
forskningsresa till södra Ryssland och norra Persien,
men tillfångatogs på återvägen af tatarkanen Usmei
(1774) och dog i fångenskapen, s. å. Hans hufvudarbete
är Reisen durch Russland (4 bd, 1774-84;
med biografi af Pallas).
3. Johann Friedrich G., brorson till G.
1, naturforskare, f. 1748. d. 1804, blef 1772
professor i naturvetenskap och botanik i Tübingen och
1775 professor i medicin i Göttingen. G. är bekant
för sin upplaga (den s. k. trettonde) af Linnés
"Systema naturæ", en upplaga, som utmärker sig
genom brist på kritik och insikt hos utgifvaren,
men som erhållit en ganska stor litteraturhistorisk
betydelse därigenom, att den länge var den enda
tillgängliga handboken i zoologi. Hans hufvudarbete
är Onomatologia botanica (9 bd, 1771-77).
4. Leopold G., den föregåendes son, kemist,
f. 1788, d. 1853, utnämndes 1814 till e. o. och
1817 till ord. professor i kemi och medicin i Heidelberg.
G. inlade stora förtjänster om den organiska
och särskildt den fysiologiska kemien genom de
tillsammans med F. Tiedemann anställda
undersökningarna öfver matsmältningen. Han upptäckte 1822
ferricyankalium. Äfven oorganisk kemi och
mineralogi voro föremål för hans forskningar. G:s
Handbuch der theoretischen chemie (1817-19;
"Anorganische chemie", 6:e uppl. 1874-97; "Organische
chemie", 4:e uppl. 1872) var en af samtidens mest
ansedda handböcker i kemi.
5. Christian Gottlob G., brorson till G.
2, kemist, f. 1792, d. 1860, studerade under
Berzelius’ ledning och blef 1817 professor i kemi
och farmaci i Tübingen, författade Einleitung
in die chemie (2 bd, 1833-37) och öfversatte
de tre första årgångarna af Berzelius’ årsberättelser.
G. är den egentlige upptäckeren af
sättet att på konstlad väg framställa ultramarin
och har därigenom lagt grunden till en betydande
industri.
Gmelins reaktion. Se Galla, sp. 605.
G moll (fr. sol mineur, eng. g minor), mus.,
den molltonart, som har g till grundton och i likhet
med sin parallelltonart, b dur, företecknas med ♭
för h och e. A. L.*
G. M. T., förkortning för eng. Greenwich mean
time, Greenwich-medel-tid.
Gmunden, stad i öfre Österrike, vid Trauns
utflöde ur den af ångbåtar trafikerade Traun-
l., Gmundensjön, med ett utomordentligt vackert
läge. 7,126 inv. (1900). Gymnasium. Sjö- och
soolbad. G. begagnas som efterkur efter Karlsbad,
Marienbad och Franzensbad. I närheten en mängd
vackra villor och anläggningar. Hufvudort i det
s. k. Salzkarnmergut och nederlagsplats för det i
salinerna vid Ebensee, Ischl, Hallstadt och Aussee
erhållna saltet. Se Krackowitzer, "Geschichte der
stadt G." (4 bd, 1898-1901).(Ln.)
Gmünd (Gemünd). 1. (Schwäbisch G.)
Stad i württembergska kretsen Jagst vid Rems, ett
tillflöde till Neckar. 20,566 inv. (1905). Staden var
fordom fri riksstad och är ännu omgifven af gamla
murar och torn. Viktigaste industrien är bijouteri-
och silfvervarufabrikationen (omkr. 120 verkstäder);
dessutom tillverkning af ur, cigarrer
m. m. Realgymnasium, fackskola för guld- och
silfverindustri, lärar- och lärarinneseminarium,
två döfstumanstalter, blindanstalt. -
2. Stad i Nedre Österrike, vid järnvägen Wien-
Prag. 2,440 inv. (1900). Grafitbrott. - 3. Stad
i Kärnten, 732 m. ö. h. 917 inv. (1900).
Utgångspunkt för alpturer. J. F. N.
Gn., förkortning för latinska personnamnet Gnæus
(Cnæus, Cneus).
Gna (isl. Gná, "den högt sväfvande"), nord. myt.,
en af de lägre asynjorna, som uträttar Friggs ärenden
i alla världar. G. rider på hästen Hofvarpner
("den, som kastar sina hofvar"), hvilken far lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
