antingen nedsmältes till degelstål eller behandlades som garfstål. Se Färskning.<tab>G. H-r. Glödtändare. Se Elektrisk antändning. Glödvax. Se Förgyllning. Glöersen [glö̅r-], Ole Kristian, norsk skald och publicist, f. 7 april 1838 i Kristiania, blef student 1858 och teol. kandidat 1865, var skolföreståndare 1867-74 i Hamar, 1874-78 på Tromsö och 1878-82 i Kragerö, reste 1882-83 med understöd af statsmedel till Italien och har sedermera egnat sig åt litterär verksamhet. Hans mera betydande arbeten äro berättelserna Sigurd (1877; 2:a uppl. 1897), En fremmed (1880), Små ting. Studier og fortællinger (1881), Fra mit friluftsliv, skildringer fra jagten og naturen (s. å.), Laura (1883), Fra nord og syd. Fortællinger og skitser (1884), Nips. Vers (1886), Dagligdags. Fortælling (1886), Mindre fortællinger (1887), Strömskavl (1889 och 1891), Fra jagten og naturen (1892), Paa kjærlighedsstien (s. å.). Dyreliv i Norge (1894), Streiftog. Lidt af hvert fra jagten og naturen (1897), Midnatssol (1901), För og nu. Fra mit friluftsliv (1902).<tab>O. A. ö. Glöersen [glö̅r-], Jakob, norsk målare, f. 1852, studerade hufvudsakligen i München och Paris och bosatte sig därefter på landsbygden i Norge. Friluftsman och jägare som han är, har han skildrat naturen i alla årstider och folklifvet utomhus och under tak, troget, intimt och omedelbart, "Östlandets allvar drömmer starkt och tungsint i hans målningar". Bland dessa märkas Doktorns besök (1885), jaktbilden Paa rugdepost (1887),Sommarafton (1890) och Vinterlandskap (1892, alla tre i norska nationalgalleriet), Kolmila (1896), Töväder, Snöstorm.<tab>G-g N Glögg, en i Sverige särskildt om julen öflig sällskapsdryck, bestående af vin (ev. med tillsats af konjak eller brännvin), som glödgats (afbränts) öfver socker samt försatts med kryddor, russin och mandlar. Den förtäres varm. Glömminge, socken i Kalmar län, Algutsrums härad. 4,039 har. 834 inv. (1907). G. bildar med Algutsrum ett konsist. pastorat i Kalmar stift,Ölands medelkontrakt. Gmelin, en vidt utgrenad, württembergsk släkt. - 1. Johann Georg G., naturforskare och resande, f. 1709 i Tübingen, d. där 1755, var 1731-47 professor i kemi och naturalhistoria i Petersburg och deltog 1733-43 i den på ryska regeringens bekostnad utrustade vetenskapliga expeditionen till Sibirien. Frukterna af denna resa framträdde i G:s arbeten Reisen durch Sibirien (1751-52) och Flora sibirica (1748-49). 1749 blef G. professor i kemi och botanik i Tübingen. 2. Samuel Gottlieb G., den föregåendes brorson, naturforskare, f. 1744, kallades 1767 till professor i naturalhistoria i Petersburg. 1768 begaf han sig jämte Pallas (se d. o.) m. fl. på en forskningsresa till södra Ryssland och norra Persien, men tillfångatogs på återvägen af tatarkanen Usmei (1774) och dog i fångenskapen, s. å. Hans hufvudarbete är Reisen durch Russland (4 bd, 1774-84; med biografi af Pallas). 3. Johann Friedrich G., brorson till G. 1, naturforskare, f. 1748. d. 1804, blef 1772 professor i naturvetenskap och botanik i Tübingen och 1775 professor i medicin i Göttingen. G. är bekant för sin upplaga (den s. k. trettonde) af Linnés "Systema naturæ", en upplaga, som utmärker sig genom brist på kritik och insikt hos utgifvaren, men som erhållit en ganska stor litteraturhistorisk betydelse därigenom, att den länge var den enda tillgängliga handboken i zoologi. Hans hufvudarbete är Onomatologia botanica (9 bd, 1771-77). 4. Leopold G., den föregåendes son, kemist, f. 1788, d. 1853, utnämndes 1814 till e. o. och 1817 till ord. professor i kemi och medicin i Heidelberg. G. inlade stora förtjänster om den organiska och särskildt den fysiologiska kemien genom de tillsammans med F. Tiedemann anställda undersökningarna öfver matsmältningen. Han upptäckte 1822 ferricyankalium. Äfven oorganisk kemi och mineralogi voro föremål för hans forskningar. G:s Handbuch der theoretischen chemie (1817-19; "Anorganische chemie", 6:e uppl. 1874-97; "Organische chemie", 4:e uppl. 1872) var en af samtidens mest ansedda handböcker i kemi. 5. Christian Gottlob G., brorson till G. 2, kemist, f. 1792, d. 1860, studerade under Berzelius' ledning och blef 1817 professor i kemi och farmaci i Tübingen, författade Einleitung in die chemie (2 bd, 1833-37) och öfversatte de tre första årgångarna af Berzelius' årsberättelser. G. är den egentlige upptäckeren af sättet att på konstlad väg framställa ultramarin och har därigenom lagt grunden till en betydande industri. Gmelins reaktion. Se Galla, sp. 605. G moll (fr. sol mineur, eng. g minor), mus., den molltonart, som har g till grundton och i likhet med sin parallelltonart, b dur, företecknas med ♭ för h och e.<tab>A. L.* G. M. T., förkortning för eng. Greenwich mean time, Greenwich-medel-tid. Gmunden, stad i öfre Österrike, vid Trauns utflöde ur den af ångbåtar trafikerade Traun- l., Gmundensjön, med ett utomordentligt vackert läge. 7,126 inv. (1900). Gymnasium. Sjö- och soolbad. G. begagnas som efterkur efter Karlsbad, Marienbad och Franzensbad. I närheten en mängd vackra villor och anläggningar. Hufvudort i det s. k. Salzkarnmergut och nederlagsplats för det i salinerna vid Ebensee, Ischl, Hallstadt och Aussee erhållna saltet. Se Krackowitzer, "Geschichte der stadt G." (4 bd, 1898-1901).(Ln.) Gmünd (Gemünd). 1. (Schwäbisch G.) Stad i württembergska kretsen Jagst vid Rems, ett tillflöde till Neckar. 20,566 inv. (1905). Staden var fordom fri riksstad och är ännu omgifven af gamla murar och torn. Viktigaste industrien är bijouteri- och silfvervarufabrikationen (omkr. 120 verkstäder); dessutom tillverkning af ur, cigarrer m. m. Realgymnasium, fackskola för guld- och silfverindustri, lärar- och lärarinneseminarium, två döfstumanstalter, blindanstalt. - 2. Stad i Nedre Österrike, vid järnvägen Wien- Prag. 2,440 inv. (1900). Grafitbrott. - 3. Stad i Kärnten, 732 m. ö. h. 917 inv. (1900). Utgångspunkt för alpturer.<tab>J. F. N. Gn., förkortning för latinska personnamnet Gnæus (Cnæus, Cneus). Gna (isl. Gná, "den högt sväfvande"), nord. myt., en af de lägre asynjorna, som uträttar Friggs ärenden i alla världar. G. rider på hästen Hofvarpner ("den, som kastar sina hofvar"), hvilken far lika