1361 Gnejs 1362 tare vid öfvertribunalet i Berlin. När efter 1848 års rörelser den politiska reaktionen åter fick öfverhand, lämnade G. (1850) den praktiska banan. 1858 blef han ord. professor vid universitetet. S. å. invaldes G. i preussiska deputeradekammaren, där han under författningskonflikten i början af 1860-talet tillhörde den liberala oppositionen, var sedan äfven medlem af Nordtyska förbundets representantförsamling och inträdde 1871 i det nya Tyska rikets riksdag, där han anslöt sig till det nationalliberala partiet. 1888 upphöjdes han af kejsar Fredrik III i adligt stånd. - G. utmärkte sig i sin forskning genom grundlighet och mångsidighet och egde tillika blick för verklighetens kraf och praktisk takt och duglighet. Som universitetslärare föredrog han de flesta till juridiska fakulteten hörande läroämnen (statsrätt, romersk rätt, straff- och processrätt m. fl.), och vid de stora reformer, som under hans tid i socialt, politiskt eller juridiskt hänseende genomfördes i Preussen och i Tyska riket, utöfvade han ett väsentligt inflytande. När vid den politiska striden i Preussen om ett konstitutionellt statsskick Englands inrättningar åberopades som mönster, beslöt G. att gifva en framställning af dessa, och frukten af dessa studier blef det monumentala verket Das heutige englische ver-jassungs- und verwaltungsrecht (1857-63), hvari G. ger en systematisk framställning af den engelska förvaltningens historiska utveckling och nuv. organisation. En jämförelse mellan engelska och tyska förhållanden gaf han i arbetet Verwaltung, justiz, rechtsweg, staatsverwaltung und selbstverwaltung nach englischen und deutschen verhältnissen (1869). För en omorganisation af den preussiska förvaltningen var G. synnerligen verksam, och det af honom i skriften Die preussische kreisordnung (1870) för reformen uppställda programmet blef också genomfördt, hvarefter G. blef förste ledamoten af det 1875 nyinrättade Oberverwaltungsgericht (till 1877). Äfven i den kyrkopolitiska striden tog han verksam del och uttalade sig i dithörande frågor genom skrifterna Die konfessionelle schule (1869) och Die bürgerliche eheschliessung (s. å.). För Tyska rikets upprättande kämpade han lifligt och deltog på ett bestämmande sätt i upprättandet af riksenheten i fråga om domstolsorganisation och rättegångsväsende. Särskildt uppträdde han genom skriften Vier fragen zur deutschen strafprocessord-nung (1874) som kämpe för juryinrättningen, hvilken ock, trots mycket motstånd, infördes i tyska lagen. Bland hans öfriga tryckta arbeten må nämnas Freie advokatur (1867), Die selbstverwaltung der volkschule (1869), Der rechtsstaat (1872), Verwaltungsreform und verwaltungsrechtspflege in Preussen (1878), Gesetz und budget (1879), Die preussische finanzreform (1881), Die nationale rechts-idee von den stånden und das preussische drei-klassenwahlsystem (1894), samt hans berömda Eng- lische verfassungsgeschichte (1882), hvari de mognade resultaten af hans engelska studier äro nedlagda, efter få år åtföljd af en kortare framställning af samma ämne, Das englische parlament (1886). G :s uppfattning af Englands författning och förvaltning var från början bestämd dels af fråganom garantier för den personliga friheten i den offentliga rätten, dels af hans reaktion mot parlamentarismen, som i Preussen och det öfriga Tyskland hastigt hade spelat ut sin roll. Grundvalen för det engelska statslivet sag han i landets selfgovernment, d. v. s. grefskapens och kommunernas förvaltning efter landets lagar genom oaflönade tjänstemän^ som systemets bärare betraktade han den jordegande lågadeln (landed gentry), som fyllde sitt kall dels-i det parlamentariska lifvet, dels som fredsdomare och sheriffer, samt öfriga förmögnare jordegare som medlemmar af jurydomstolarna och betalaro af depå jorden hvilande kommunalskatterna. Härvid tog: emellertid G. icke hänsyn till utvecklingen efter 1832 års parlamentsreform, hvarigenom kommunernas förvaltning allt mer öfvergått till valda styrelser (local boards); han misstrodde dessa, emedan rösträtten vid valen till dem grundats på census, oberoende af jordbesittning, och sag i dem en farlig följd af kapitalismens framträngande. Den industriella kapitalismens och den parlamentariska regeringens utveckling i England efter 1832 hängde enligt G. på det närmaste tillsammans och måste efter hans mening medföra landets förfall, i det parlamentet ooh genom detta särskildt industrikapitalet öfvermäktigt tryckte på partiministärerna, och dessa åter behärskade de viljelösa "local boards" och deras aflönade tjänstemän. Trots ensidigheter i G :s uppfattning har hans verk för studiet af den engelska författningens och förvaltningens historiska utveckling och juridiska karaktär varit af epokgörande betydelse. - Jfr Walcker, "E. v. G." (1888) och Gierke, "K. v. G." (minnestal 1895). A. B. B. (G. w-k.> Gnejs, petrogr., en inom urberget ytterst allmänt förekommande, krisfeallinisk bergart, sammansatt af kvarts, fältspat och glimmer, hvilka beståndsdelar inneha parallell anordning, så att bergarten i en viss riktning (skiffringsriktningen) klyfver sig lättare än i någon annan och i tvärbrottet visar ett strim-migt utseende. Alltefter den i gnejsen ingående glimmerns mängd och mer eller mindre regelmässiga anordning är skiffrigheten mer eller mindre tydligt utpräglad. Om glimmerns mängd är ringa i förhållande till de öfriga beståndsdelarna och om glim-merbladens ytor äro vända åt alla möjliga riktningar, kan gnejsen ofta komma att ganska mycket likna granit. Den kan då kallas granitgnejs. I många fall är det mycket svårt att afgöra, huruvida gnejsen i själfva verket är en starkt metamorfoserad sedimentär bergart eller en pressad granit eller en blandning af sedimentära och eruptiva beståndsdelar. En urspr. massformigt struerad granit, som sedermera genom tryck erhållit en viss parallellstruktur, kallas gnejsgranit. - Efter den ingående fält-spatens färg skiljer man mellan röd gnejs och grå gnejs. Om andra mineral ingå i sammansättningen, antingen jämte glimmern eller ersättande denna, får bergarten namn efter dessa, t. ex. hor n-bländegnejs, protogingnejs, granatgnejs, grafitgnejs och j ä r n g n e j s (magne-