1373 Gnostiker--Goal 1374 lade gnosticismen till ren magi, trolleri och spöktro.) -- Den basilidianska gnosis undanträngdes emellertid snart i betydelse af Valentinus och hans skola samt af Marcion (se dessa artiklar), då gnosticismen når sin djupsinnigaste och anderikaste form och mest närmar sig kristendomen, men då äfven faran från densamma för kristendomen blir så stor, att kampen mot densamma af kyrkan göres till en hufvuduppgift. Under tiden omkr. 150--200 trängdes ock gnosticismen öfverallt tillbaka, kanske främst genom Irenæus (se d. o.). De sedan ännu fortlefvande, ej obetydliga gnostiska kretsarna uppgingo nästan alla i gnosticismens sista och mäktigaste form, där den förvandlades till en verklig, fast utbildad och historiskt grundad religion, manikeismen (se Manes). Gnosticismen har för den kristna kyrkans utveckling haft den mest genomgripande betydelse. I kampen mot gnosticismen nödgades kristendomen lämna sin första fria och entusiastiska form och ikläda sig bestämda lagar och normer; i nya testamentets kanon sökte kyrkan skydda den äkta traditionen om Jesus och apostlarna; i den apostoliska trosbekännelsen sökte kyrkan det formulerade och alla kristna bindande uttrycket för sin tro; i biskopsämbetet och dess maktställning sökte den garantien för äktheten af kanon och trosbekännelsen och skyddet till deras oförfalskade bevarande. Gnosticismen framdref den största förvandlingen i kristendomens historia, dess utbildning till katolsk kyrka. Viktigare litt.: W. Anz, ”Zur frage nach dem ursprung des gnostizismus” (1897), M. Friedländer, ”Der vorchristliche jüdische gnosticismus” (1898), E. Lichtenhahn, ”Die offenbarung im gnosticismus” (1901), F. Torm, ”Valentinianismens historie og lære” (s. å.), E. de Faye, ”Introduction à l’étude du gnosticisme” (1903), dogmhistorierna och framställningarna om nya testamentets tillkomst, E. H. Schmitt, ”Die gnosis” (I, 1903), W. Bousset, ”Die hauptprobleme der gnosis” 1907). Hj. H--t. Gnostiker, anhängare af gnosticism (se d. o.). Gnothi seauton, grek., ”känn dig själf”, lär att känna ditt eget väsen. Denna vishetsregel stod inristad på Apollontemplet i Delfi. Jfr Cheilon. Gnu-antiloperna. Se Antiloper, sp. 1144. Gnuggsten, petrogr., en af A. E. Törnebohm införd benämning för sådana mer eller mindre täta, ofta hälleflintartade bergartstyper, som utgöras af hopläkt och hårdnad fin bergartsdetritus, bildad genom krossning eller söndermalning (gnuggning) af vissa delar af berggrunden i följd af där försiggångna kraftiga mekaniska rubbningar. Gnuggstenar träffas därför ofta längs vissa zoner (s. k. gnuggzoner), där förkastningar och öfverskjutningar egt rum, och utgöra i själfva verket bevis för tillvaron af sådana. Inom Jämtlands och Lapplands fjälltrakter äro gnuggstenar ganska allmänna; sådana finnas också inom flera af Sveriges mellersta och sydliga delar. -- Benämningarna mylonit och kataklastisk bergart afse att beteckna i det närmaste samma sak som gnuggsten. E. E. Gnuggzon, geol. Se Gnuggsten. Gnupa, konung af svensk ätt i Slesvig på 900-talet e. Kr. Hans fader Olof hade kommit från Sverige och eröfrat landet. G. sökte utvidga riket och härjade i Frisland, men blef 934 af kejsar Henrik I gjord skattskyldig och tvungen att låta döpa sig. Han föll senare i strid mot danskarnas konung Gorm den gamle och efterträddes af sin son Sigtrygg, som af förmyndarna för den normandiske hertigen Rikard I kallades till hjälp mot frankerna och i början kämpade med framgång, men 943 besegrades af konung Ludvig d’Outremer och stupade. På G:s grafhög reste hans gemål Asfrid (Estrid) de båda runstenarna vid Vedelspang i Slesvig efter sonen Sigtrygg, den ena af svensk, den andra af dansk ristare. Jfr Wimmer, ”De danske runemindesmærker”, I ff. s. 66, och G. Storm, ”Norsk historisk tidsskr.”, 3 række, III, 354 f. B--e. Gnupahålan (Gnipahålan), nord. myt. Se Garm. Go, ett slags brädspel, som spelas af två personer med hvardera 180 stenar, den enes hvita, den andres svarta, på ett kvadratiskt bräde, som af 19 gånger 19 linjer delas i 400 lika stora småkvadrater. Stenarna läggas i tur och ordning på linjernas skärningspunkter (361), och spelet består i att medelst långa kedjor af egna stenar innesluta motståndarens och därigenom döda dem. Go uppfanns af kineserna ett par tusen år f. Kr., kom på 700-talet e. Kr. till Japan, där det vardt nationalspelet och har bedrifvits med samma lidelse som annorstädes schack. Till 1868 fanns äfven en af taikunen stiftad go-akademi med 9 lärdomsgrader. Se Schurig, ”Go, das nationalspiel der japanen” (3:e uppl. 1888). Goa [gåa], portugisisk koloni på västra kusten af Främre indiska halfön, omgifven af presidentskapet Bombay. 3,370 kvkm. 475,513 inv. (1900), däraf 615 européer, för öfrigt blandfolk. Invånarna bekänna sig i allmänhet till katolicismen och tala en med portugisiska uppblandad marattisk dialekt. Kusten är sumpig och osund, bakom den höja sig Ghatsbergen, med vackra, väl bevattnade skogar. Hufvudprodukterna äro ris, bomull, kokosnötter, peppar, betelnötter, tobak och salt. Hufvudstad i kolonien samt i Portugals öfriga besittningar i Indien är Pandjim l. Nya G. (port. Vilha nova de G.), vid mynningen af floden Mandavi, med omkr. 10,000 inv. Ö. därom ligger Gamla G. (port. G. Velha), en tid hufvudplatsen för hela den indiska handeln, nu förfallet, men fortfarande säte för en patriark (Österns primas). Det har flera kyrkor, bl. a. katedralen och Bom Jesús (med Fr. Xavers graf), samt några kloster, men knappt 2,000 inv. G. eröfrades 1510 af portugiserna genom Aff. d’Albuquerque och var i 250 år den praktfulla hufvudstaden i Portugals indiska besittningar (i slutet af 1500-talet skall det ha haft 200,000 inv.), tills styrelsens säte 1759 förlades till Nya G. I spetsen för styrelsen står en generalguvernör. Budgeten för portugisiska Indien (G., Diu, Damão) 1907--08 upptog inkomster och utgifter till 977,551 milreis. Införseln hade 1906 ett värde af 2 mill. och utförseln 1,2 mill. milreis. Se arbeten om G. af Fonseca (1878) och Contzen (1902). J. F. N. Go ahead [gåu′ əhe′d] l. Go on [å′n], eng. framåt! gå på! fortsätt oförtrutet! (ett amerikanskt valspråk). Goajira [gåachīra]. Se Guajira. Goajiros [gåachīrås]. Se Guajiros. Goal [gåu′l], eng., sportt., mål vid fotbollspel.