1377 Gobdas-Gobineau 1378 Gobdas. Se Lapsk mytologi. Gobelä'ngsöm, ett slags broderi, som imiterar gobeläng- 1. hautelisseväfnad. Jfr Gobelängtapeter, Hautelisse och Sömnad. Gobelängtapeter, väfda tapeter med figurframställningar, utgångna från den berömda statsfabriken Les Gobelins i Paris. Att, såsom ofta sker, begagna ordet om alla slags väfda tapeter med figurframställningar är oriktigt. Den nämnda fabriken har sitt namn efter familjen G o b e l i n, hvars medlemmar där redan på 1400-talet utöfvade färgar-yrket. 1662 förvandlades den därstädes förut befintliga enskilda tapis-serimanuf akturen genom Ludvig XI V :s finansminister Colbert till en statsinstitution, organiserad genom ett kungligt dekret af 1667 och under namnet Manufacture royale des meu-bles de la couronne omfattande ej blott tillverkning af tapisserier, utan jämväl af guldsmedsarbeten, finare träarbeten och mosaik. I början utfördes där såväl &asse-/isse-tapeter (med liggande, nästan horisontal varp) som (med stående, ver- tikal varp). Tillverkningen af de förra flyttades dock sedermera till Beauvais, och förfärdigandet af andra konstslöjdalster än väfnader upphörde redan mot slutet af Ludvig XIV :s regering. Tillverkningen leddes af framstående konstnärer, bland hvilka den förste var Charles Le Brun (1663-90), och fördunklade snart alla andra manufakturer af liknande art. Mönstren - historiska, mytologiska, allegoriska och genreframställningar - komponerades af tidens mest ansedda konstnärer och utfördes sedermera af en skara skickliga konstväfvare. Fabriken, som eger bestånd ännu i dag, betraktas som ett offentligt undervisningsverk och åtnjöt 1908 ett statsunderstöd af omkr. 400,000 frcs samt sysselsatte 60 konstväfvare utom styrelsepersonal och lärlingar. Kungl, husgerådskammaren i Stockholm eger flera uppsättningar af verkliga gobelängtapeter, Jasons och Medeas historia, Don Quijote, Theseus' historia, jfr fig. å sp. 1375-1376, m. fl. Eljest äro i Sverige flandriska tapisserier de oftast förekommande. Se John Bottiger, "Svenska statens samling af väfda tapeter" (3 bd, 1895-96). - Jfr H a u t e - 1 i s s e, Savonnerie, Tapisseri. Se Väfda tapeter. üPk-* Gober. Se G o bi r. Gobert [gåba/r], Napoleon, fransk mecenat, f. 1807, d. 1833, testamenterade betydande summor till Franska institutet för belöning af de bästa arbeten rörande Frankrikes historia. "Les prix Gobert" äro årligen 4, 2 på 9,000 och 2 på 1,000 frcs, och utdelas af Franska akademien samt Aca-démie des inscriptions. Gobe rta, astron., en af småplaneterna. Gobi (mong. "öken"; kines. Schamo, "sandhaf"), östra delen af det stora ökenområdet Hanhai (se d. o. och Asien, sp. 158). I s. v. öfvergår den under 90°--92° ö. lgd i öknen Kum Tag ("sandberg") och i Tarimbäckenet samt nordligare under 94°--96° ö. lgd i Dsungariet; i n. och s. äro gränserna skarpt markerade genom de omgifvande kantbergen, i ö. brukar Chin-gan-bergen räknas som gräns, ehuruväl ett vidsträckt område ö. om dessa berg kallas östra Gobi. Man brukar dela G. i en västlig och en östlig del; i den förra flyta vattendragen, där de ej utsina i sanden, till Jenisei och Irtysj, i den senare till Amur och Hwangho; gränslinjen går fram mellan 107° och 110° ö. lgd. Den västra delen är ganska väl känd, enär den stora karavanvägen Jy-mönn går tvärs öfver den, men den östra hälften är ännu ofullständigt känd. Västra

Sand- och leröken i södra Gobi (med karavanväg).

G. är delvis fylldt af berg, såsom Changaibergen i n. och utlöpare från Altai samt Tian-schan; dess medelhöjd är 800--1,400 m. ö. h. Östra G. är betydligt bredare och mindre bergigt, men på stora områden täckt af mäktiga lager yngre eruptiv; höjden, i regel 750--900 m., stiger vid kanterna till 1,200--1,500 m. och däröfver. -- I närheten af kantbergen upptages G. af ett bredt stäppområde, innanför detta förhärskar i västra G. sandöknen, hvilken väl äfven upptager stora delar af östra G., dock är här kiselstenöknen vanligare. På bergen växa gräs samt här och där förkrympta almar; alldeles vegetationslösa äro endast vissa trakter, dock finnes ingenstädes skog. Till öfvervägande del är G. en stäpp, som under den varma årstiden har ett täcke af gräs, lökväxter och buskar. Träd äro så sällsynta, att de af mongolerna betraktas som heliga. Äfven djurlifvet är sparsamt och saknas alldeles på vida områden. I G. finnas den vilda kamelen (i västra delen), harar, räfvar, vargar, små gnagare och stäppfåglar. Bofasta invånare har G. endast mot gränsen till Kina; eljest genomströfvas det af mongoliska nomader, som bo i tält (jurter). Vissa karavanvägar finnas, såsom Jy-mönn utefter den södra kanten, en annan går från Kwei-hwatsjöng n. ö. om Hwanghos nordligaste knä öfver Uljasutai till Kami (Hami) vid Tian-schans östra del, en från Kiachta öfver Urga till Lan-tsjou samt den mest bekanta från Kiachta öfver Urga till Peking, som är den ryska handels- och postvägen och kräfver för posten 12--14 dagar, m. fl. -- Den första kunskapen om G. lämnade jesuiten Gerbillon (1688--98); i senare tider ha Ney Elias (1872), Pjevtsor (1878), Prsjevalskij (1879--80, 1884--85), Potanin (1884--86), Richthofen, Hedin (1897), Futterer och Holderer (1898) och andra, mest ryska resande, ökat våra kunskaper om detta land. Se Futterer, "Geogr. skizze der wüste G." (Ergänzungsheft 139 till Petermanns Mitteilungen, 1902). J. F. N. Gobineau [gåbinå], Joseph Arthur de, grefve, fransk diplomat och skriftställare, f, 14 9 b. 44