1379 Gobinism-Goblet d'Alviella 1380 juli 1816 i Ville-d'Avray i närheten af Paris, d. 13 okt. 1882 i Turin, beträdde 1849 den diplomatiska banan som Tocquevilles kabinettschef, fick 1855 anställning vid franska beskickningen i Persien och blef 1859 kejser-\ lig kommissarie vid J franska fiskerietablis-semangen å Newfoundland. 1861 åter-I vände han till Persien, förflyttades 1864 som envoyé till Aten, blef 1868 sändebud i Eio de Janeiro och fick 1872 transport l till Stockholm, hvari-från han rappellera-des 1877. G. utvecklade en omfattande verksamhet som författare af såväl vittra som filosoferande skrifter: Les adieux de Don Juan (1842), La clironique rimée de Jean Chouan et de ses compagnons (1844), Le prisonnier chanceux och Nicolas Bela-voir (romaner, förlagda till 16:e årh.), Ternove (roman, skildrade tilldragelser 1814-15), Essai sur rinégalité des races humaines (4 bd, 1853-55, 2:a uppl. 1884; tysk öfv. 1898-1901), Religions et philosophies dans l'Asie centrale (1865; 3:e uppl. 1900), Lecture des textes cunéiformes (1858), Trois ans en Asie (1863), Traüé des écritures cunéiformes (1864), L'abbaye de Typhaines (s. å.), Voyage d Terre-Neuve (1865), Histoire des perses ä'apres les auteurs orientaux, grecs et latins (1869), Souvenirs de voyage (1872; en samling noveller), La renais-sance (1873, prisbelönt af Franska institutet), Nou-velles asiatiques (1874), Les Pleiades (s. å.; roman), Amadis (1877; epos) samt Ottar Jarl, conquérant du pays de Bray en Normandie (1879), i hvilket G. ville uppvisa sin härkomst från denne nordiske yiking. Ett urval af G :s skrifter, Pag es choisies, utkom 1905. - 1894 bildades i Tyskland på initiativ af prof. Schemann i Freiburg en Gobineau-vereinigung för att utbreda kännedomen om G. och hans verk samt de i dessa framlagda idéerna. G. och den på honom grundade åskådningen, "gobi-nismen", utgår från en ursprunglig rasolikhet emellan svarta, gula och hvita människor, af hvilka de sistnämnda, arierna, voro de absolut högst stående. Folkvandringar och folkblandningar ha modifierat de rena typerna, men hos germanerna fortlefver det ariska blodet renast, och i Norden finner man de värdefullaste resterna af elitrasen. De germanska folken är en glänsande historisk mission förbehållen. Socialt är gobinismen naturligtvis aristokratisk och antisemitisk; konstnärligt och filosofiskt har den samband med Wagners och Nietzsches verk och teorier (jfr C h a m b e r-lain, H. St.). Se arbeten om G. och hans lära af Kretzer (1902), Kleinecke (s. å.), Seilliére (1903) och Friedrich (1906). J. M-r.« Gobini'sm [gå-]. Se Gobineau, J. A. de. Gõbio, zool. Se San d kry parsläkt et. Gobir (Gober), en hausastat på gränsen mellan Sahara och Sudan, n. om Sokoto och Katsena, s. om Air. Dess befolkning skall utgöra den ädlaste delen af hausafolket. Den har tappert kämpat emot de från v. framträngande fulbe och ännu efter mer än hundra års krig icke kufvats af dem. J. F. N. Gõbius, zool. Se Smörbultsläktet. Goblet [gåblä'], E en e, fransk statsman, f. 26 sept. 1828 i Aire-sur-la-Lys (dep. Pas-de-Calais), d. 13 sept. 1905 i Paris, blef 1850 juris doktor i Paris samt advokat i Amiens och 1870 generalpro-kurator därstädes efter kejsardömets fall. 1871 tog han afsked för ätthelt egna sig åt politiken och invaldes s. å. i nationalförsamlingen, där han slöt sig till republikanska vänstern. 1877 invaldes han i deputeradekammaren och tog energisk del i striden mot de Broglies och Rochebouëts kabinett. 1879 blef han understatssekreterare i ju-stitieministeriet och jan. 1882 inrikesminister i de Freycinets kabinett. Har* genomförde som sådan lagen om märernas val af kommunerna samt en del andra viktiga administrativa förslag, men afgick i juli s. å. jämte hela ministären. Som oppositionsman kämpade G. med kraft för förvaltningens decentralisering, författningsrevision och reform af strafflagen. April 1885-dec. 1886 var han undervisningsminister i kabinetten Brisson och de Freycinet samt uppträdde därunder energiskt mot klerikalismen och genomförde en reorganisation af universiteten och skollagen af mars 1886, som lämnade primärundervisningen åt lekmän. Efter de Freycinets fall blef han ministerpresident och inrikesminister, men lyckades ej genomföra sin älsklingsplan, Paris' kommunala omorganisation, och störtades (17 maj 1887) genom en koalition mellan högern och en del af vänstern. April 1888-febr. 1889 var han utrikesminister i Floquets ministär, tillsammans med hvilken han föll på förslaget om författningsrevision. Vid valen 1889 föll han igenom för en utpräglad boulangist, men insattes 1891 af dep. Seine i senaten. Tillsammans med Lockroy, Sarrien, Pey-tral och Millerand uppsatte han kort därpå tidningen "Petite république franpaise", som kämpade för genomförandet af en praktisk socialism, och 1893' valdes G. åter till deputerad samt blef i kammaren ledare för den social-radikala gruppen. Vid nyvalen 1898 föll han igenom och drog sig då tillbaka från politiken. G. skref bl. a. Correspondance de la municipalité d'Amiens pendant l'année 1792' (1879), Notice sur M. Gauthier de Rumilly (1884) och La revision de la constitution (1893). E. A-t. Goblet d'Alvie'lla [gåblä']. 1. Albert Joseph G. d'A., grefve, belgisk krigare och statsman, f. 1790, d. 1873, blef 1811 ingenjörofficer i franska armén, trädde 1814 efter Napoleons fall i nederländsk tjänst och fick sig anförtrodd ledningen af fästningsbyggnaderna vid franska gränsen. Vid belgiska upprorets utbrott 1830 utnämndes G. af provisoriska regeringen till generaldirektör för genikåren samt blef 1831 belgisk krigsminister och generalinspektör öfver fästningarna och genikåren. 1832-33 var han utrikesminister och åvägabragte-som sådan i maj 1833 konventionen med Frankrike-