Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 9. Fruktodling - Gossensass / 1393-1394 (1908) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Godomar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i människans vilja. ”I själfva verket är det för
människan lika nödvändigt att vilja det goda som att
lefva och andas.” Men det goda för människan
kan framträda i flera olika former, hvilka delvis stå
i strid mot hvarandra. Detta får sin förklaring däri,
att människans vilja är en enhet af motsatta viljor.
Allt godt tillfredsställer viljan ur någon synpunkt,
men alltefter som denna synpunkt är mer eller
mindre väsentlig, säges det goda vara ett godt af
högre eller lägre art. Redan inom det sinnliga
området förefinnas dylika motsatser, men alldenstund
människan är ett sinnligt förnuftigt väsen,
förefinnes ock en motsats mellan tvenne hufvudarter af
godt för hennes vilja, nämligen det sinnligt goda,
d. v. s. det angenäma och nyttiga, och det förnuftigt
goda, d. v. s. det rätta. Det sinnligt goda, hvars
vinnande väl kan vara ett mer eller mindre
trängande behof för människan, men ej gör sig
gällande som en oafvislig fordran, som kräfver aktning,
utan är ett relativt godt, förutsätter, för att vara
verkligt, ej blott att viljan riktas därpå, utan äfven
yttre omständigheter; men det förnuftigt goda, som
uppträder såsom oafvisligen fordrande och är ett
absolut godt, förutsätter för sin verklighet endast, att
människan själf är god eller vill det goda, ty
”det finnes ingenting absolut godt, utom allena en
god vilja”.
L. H. Å.*

Godtemplarordens fana.

Godtemplarorden leder sitt ursprung från
Amerika. Där hade i staden Utica, New York, 1851
bildats en nykterhetsförening, benämnd ”Jerichos
riddare”. Från denna skilde sig redan s. å. en dess
medlem L. E. Coon och bildade en ny förening
med mindre formväsen, The order of good Templars
(De gode tempelriddarnas orden). Sedan af denna
orden bildats 14 lokalafdelningar, afskilde sig den
orolige Coon åter, följd af hela den lokalförening,
hvartill han hörde. Denna afsöndrade afdelning
upptog namnet Independent order of Good Templars
eller förkortadt I. O. G. T. (Numera är den officiella
benämningen ändrad till International order of Good
Templars.) Redan 1852 bildades en öfverorganisation
eller storloge, till hvars ordf. eller chef valdes
Nathaniel Curtis, hvilken blef ordens förste
organisatör. Orden utbreddes mycket raskt, så att
flera storloger måste organiseras. Redan efter tre års
arbete inrättades en centralorganisation, The right
worthy grand lodge, numera kallad International
supreme lodge, högsta storlogen, hvars förste chef blef
James M. Moore från Kentucky och hvars chef
sedan 1905 är riksdagsmannen Edv. Wavrinsky
i Stockholm.

Godtemplarorden är en internationell sluten
förening (icke hemligt sällskap) af män och kvinnor,
hvilken efter bestämda grundsatser och på öfverallt
i hufvudsak enahanda sätt arbetar för utrotande af
bruket af alla slags rusdrycker såsom läskedrycker
eller njutningsmedel. De medel, hvarigenom orden
vill nå sitt mål, allmän och fri nykterhet, äro 1)
helafhållsamhet för hvarje medlem, 2) räddning af i
dryckenskap fallna, 3) allsidig upplysning, 4) restriktiv
lagstiftning i den mån upplysningen sprides, 5)
rusdrycksförbud, sedan opinion vunnits därför, samt
6) fortsatt arbete för förbudets upprätthållande och
nykterhetsidéns rotfästande.

Under högsta storlogen sortera storlogerna, i regel
en för hvarje land eller stat, där icke språkolikheter
o. d. föranleda inrättande af s. k. dualstorloger.
Under storlogerna lyda logerna eller lokalföreningarna
antingen direkt eller med distriktloger som
mellanlänkar. I anslutning till logerna arbeta olika
slag af barn- och ungdomsafdelningar som logernas
rekrytskolor.

Orden öfverfördes 1868 till Europa genom
Joseph Malins och har nu vunnit fotfäste i
alla världsdelar. Den har gjort sina största
landvinningar i norra hälften af Europa; i Ryssland och
i södra Europa har den svårt att få fäste. Slafkriget
och slafveriets upphäfvande i Amerika framkallade
den s. k. negerfrågan eller frågan, huruvida de
frigjorde negerslafvarna och negrerna i allmänhet skulle
likberättigas med de hvite eller icke. Då denna fråga
indrogs äfven i godtemplarorden, hvars dåv. chef,
öfverste J. J. Hickman från Kentucky (d. 1902),
var en motståndare till negrernas likställighet med
de hvite, inträffade efter några års tvister en söndring
1876, i det att ifrarna för negrernas likställighet,
hvilka utgjordes af de engelske godtemplarna
och en del ordensmedlemmar från unionens
nordstater, afskilde sig från högsta storlogen och
organiserade en ny sådan, den s. k. ”Världsstorlogen”,
som utgaf sig som den rättmätige bäraren af
godtemplarnamnet, emedan den vidhöll den ursprungliga
grundsatsen om ordens tillgänglighet för alla
människor, oberoende af ras, språk och hudfärg. Så
uppkommo de båda ordensgrenarna, den amerikanska
och den engelska eller, såsom de äfven efter sina
resp. ledare vanligen kallades, hickmaniter
och maliniter. Efter att ha rivaliserat med
hvarandra under 10 år sammanslöto sig de båda
grenarna åter 1887, efter hvilket år arbetet bedrifvits
lugnt och säkert. Visserligen har 1906 ännu en
utbrytning egt rum, i det att en rätt ansenlig skara
godtemplare inom Mellan-Europa med de
frihetsälskande schweizarna i spetsen då åstadkom en
särskild organisation, Den neutrala
godtemplarorden, för vinnande af oinskränkt frihet
särskildt i religiöst hänseende. Men godt hopp finnes,
att alla dessa skola för orden återvinnas, sedan man
vid ordens världskongress 1908 i Washington
beslutit, på framställning från Sveriges storloge, att
medgifva de särskilda storlogerna rätt att vidtaga
förändringar i den allmänna ordensritualen, äfven i
syfte att göra den religiöst neutral. – Enligt de
rapporter, som afgåfvos vid högsta storlogens senast
hållna möte 1908, utgjorde godtemplarnas i hela

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>