1407 Goertz 1408 i form af lån. I Paris mottog G. också i början af 1717 af dem 175,000 livrés (som m-ed upplupen ränta återbetalades af 1755 års riksdag), och samtidigt, lyckades han af franska regeringen utverka sig 300,000 rdr sp. i förskott på subsidierna samt af slöt med enskilda kontrakt om leverans af tre fregatter och värfning af matroser. Därjämte hade G. inledt hemliga underhandlingar med ryska sändebudet i Haag. Då G. skyndat tillbaka till Holland för att uppbära resten af jakobiternas lån och möjligen träda i förbindelse med tsaren, hvartill utsikt öppnats, blef han 21 febr. 1717 af stadsmyndigheterna i Arnhem, i prov. Gelderland, häktad på begäran af engelska regeringen, som genom att kränka bref-hemligheten kunnat följa hans brefväxling med ministrarna Sparre i Paris och Karl Gyllenborg i London samt oroats af den däri afhandlade landstigningsplanen och skeppsköpet samt, kanske ännu mera, af det hotande mötet emellan G. och tsaren. Samtidigt ställdes Gyllenborg i London under bevakning. Till försvar för dessa brott mot folkrätten, som väckte oerhördt uppseende, utgaf engelska regeringen brefväxlingen af trycket. G. hölls i sträng arrest, hvarunder han dock fintligt lyckades sätta sig i brefförbindelse med yttervärlden, ända till 31 juli, då Gelderlands ständer efter bearbetningar och mutor på eget bevåg försatte honom i frihet till både engelska och holländska regeringens harm. 22 aug. hade G. med tsaren på slottet Loo ett möte, som väckte knappt mindre sensation än häktningen, bröt isen för en allvarlig underhandling om en rysk separatfred och gjorde de öfrige fienderna späka. Vid hemkomsten i nov., då G. i Lund mottogs med synnerlig nåd af konungen, fann han finansväsendet till ytterlighet förvirradt och ville åtaga sig en fortsatt ledning af detsamma för 1718 endast under villkor, att freden på allt sätt söktes. Därför mottog och gaf man förslag till förlikning med England och lämnade ej heller en allmän fredsunderhandling ur sikte, samtidigt med att G., som förste plenipotentiär, och Gyllenborg höllo konferenser med ryska fullmäktige på Löfö i åländska skärgården maj-nov. 1718. Under tiden gjorde G. ett par längre besök hos konungen. Ehuru denne förkastade de uppgjorda förslagen till traktat, förstod G. med fulländadt mästerskap hålla underhandlingen gående i månader, hvarigenom Sverige befriades från ett ryskt anfall. Slutligen sag han ingen annan utväg än att bryta den ryska underhandlingen och söka uppgörelse med England och var på väg att meddela sig därom med konungen, då denne 30 nov. stupade. G. stod nu ensam mot en ämbetsmannakår, som hatade den till-tagsne utlänningen, och ett till förtviflan bragt folk, som i honom sag upphofsmannen till eländet. Arf-prins Fredrik af Hessen, härens generalissimus, Ulrika Eleonoras gemål, som fruktade, att G. skulle verka för hertig Karl Fredriks utropande till konung, och som visste, att G :s häktning och bestraffning skulle vara i högsta måtto populära åtgärder, lät 2 dec. 1718 i Karl XII:s namn arrestera honom i Ta-nums prästgård, hvarefter han fördes till Stockholm. Inför en särskildt tillsatt kommission kallades G. 16 jan. 1719 att svara på anklagelserna att ha varit illasinnad mot Sverige (syftar på Bassewitz' underhandling 1714), väckt konungens misstro mot undersåtarna, förtalat ämbetsmännen och sålunda kommit i konungens förtroende, verkställt skadliga råd och afrådt fred. Eättegången (i själfva verket en komedi, ty G :s öde var på förhand afgjordt) fördes på ett brådskande och olagligt sätt: G. fick ej begagna advokat eller afgifva skriftligt svaromål samt erhöll endast tre halfva dagar för att bereda sig på sitt svar. 11 febr. pröfvade kommissionen "skäligt och rättvist", att G. skulle halshuggas och kroppen nedgräfvas på galgbacken. Redan 19 febr. (2 mars enligt n. st.) 1719 gick domen i verkställighet. Vid 1723 års riksdag lades G :s arf-vingar till last ett debet på 15 tunnor guld. Men däremot uppställdes genfordran, och efter påstötning från ryska hofvet beslöts under frihetstidens sista tid, att denna skulle betalas. Under loppet af 1771-80 utanordnades också öfver 1,2 mill. dal. smt, hvaraf dock endast en mindre del tillföll arfvingarna (G:s dotter, fru Georgina Henr. Dör. von Eyben, och dotterdotter, fru Mar. Jul. von Laffert), men lejonparten ett konsortium, som köpt deras anspråk. Därför bestämde också Gustaf III, som i ett ryktbart bref till fru von Eyben 1770 gifvit G :s minne en lysande upprättelse, 1776 dessutom åt fru v. Eyben personligen 60,000 dal. smt för att "aftvätta riket en blodskuld". Litt.: K. von Moser, "Rettung der ehre und un-schuld des weiland königl. schwedischen staatsmini-sters... Georg Heinrichs, freyherrn v. Schlitz genannt v. G." (1776), F. F. Carlson. "Om fredsunderhand-lingarne åren 1709-1718" (1857), B. von Beskow, "Friherre G. H. v. G., statsman och statsoffer" (1868), G. Syveton, "L'erreur de G." (i "Eevue d'histoire diplomatique", 1895-96), Th. Westrin, "Friherre G. H. v. G :s bref ur fängelset i Arnhem 1717" (i "His. tidskr.", XVIII, 1898), Th. Busse-maker, "De arrestatie van Gyllenborg en Goertz in 1717" (i "Tijdschrift voor geschiedenis" etc., Gro-ningen, 1901), Kl. Annerstedt, "Fältmarskalken grefve Magnus Stenbock" (i "Sv. akad :s handl. ifrån år 1886", 20:e d., 1905; 1906). 2. Johann Eustac h, grefve v. Schlitz genannt von G., preussisk statsman, f. 1737, d. 1821, var 1762-75 lärare för arfprins Karl August af Weiniar, användes 1778 i samband med bajerska arfföljds-frågan af Fredrik II i diplomatiska uppdrag, var 1779-86 preussiskt sändebud i Petersburg, af gick därefter som utomordentligt sändebud till Haag, där han förgäfves sökte bilägga striden mellan arf-ståthållaren och patrioterna, samt förflyttades 1787 till Regensburg, där han blef Preussens komitialgesandt. Som sådan deltog han i fredskongressen i Rastatt. 1807 drog han sig tillbaka från statstjänsten och sysslade därefter blott med litterära arbeten, mest rörande diplomatisk historia. 3. Hermann, grefve v. Schlitz genannt von G., friherre von Wrisberg, tysk statsman, f. 1819 i Hannover, d. 1889 i Braun-schweig, trädde 1847 i braunschweigsk statstjänst,