1475 Goosen-Gordianus 1476 diska vetenskapens utveckling, liksom han 1871 -91 tog verksam del i universitetets styrelse. Som medlem af kommittén för lagskipningens ombildning (1870-77) utarbetade G. utkastet till en ny straffprocess med jury och var likaledes verksam medlem af 1890-99 års kommitté med samma syfte samt fick 1905 säte i en kommitté för strafflagens revision. 1884-91 och 1894-1900 var han öfverinspektör för fängelseväsendet och har sedan deltagit i den internationella penitentiära kommissionen och en rad kongresser om denna angelägenhet; sedan 1894 är han direktör för döfstum- och blindinstitutcn med titeln geheimeetatsråd. - 1880 invaldes G. af en köpenhamnsk krets i folketinget, men måste 1884 vika för en socialdemokratisk ledare. Däremot blef han 1885 kungavald medlem af landstinget, där han slöt sig närmare till den Estrupska högern, än man hade väntat efter hans eljest tämligen framstegsvänliga riktning. Dock tog han väsentlig del i genomförandet af den omfattande reformeringen af rättskipningen. Vid sidan häraf var han 1881-90 en af utgifvarna af "Dagbladet", som likaledes utvecklade sig till en mera utpräglad högertidning än under den förre redaktören, Topsöe. G. blef i juli 1891 kultusininister, men kunde under dåvarande politiska förhållanden ej uträtta mycket och afgick i aug. 1894 tillsammans med Estrup; april 1900-juli 1901 var han justitieminister i den senaste högerministären. Sin största betydelse har G. vunnit som rättsvetenskaplig författare. Redan 1875 -78 skref han Den danske strafferets almindelige del-, 1878-80 följde två större afhandlingar om Straff er etsplej ens almindelige grundsætninger och Den danske strafferetspleje fra Christian V til nutiden. 1882-99 utkom Den nordiske straff er et ("Nordisk rctsencyklopædi"), 1889 D as staatsrecht des königreichs Dänemark (till Marquardsens samlingsverk "Handbuch des öffentlichen rechts"; dansk öfv. s. å.), 1889-92 Forelæsninger över den almindelige retslære (2 bd), som framställer rättsordningen som den i det yttre uppträdande makten för att främja sedlighetens förverkligande, 1895-96 Den danske strafferets specielle del (3 bd), hans hufvudverk, ett utomordentligt grundligt och skarpsinnigt arbete, samt 1904-05 A. S. örsteds le-tydning for den dansk-norske retsvidcnskab (3:e d.). 1882 blef G. medlem af det danska Videnskabcrnes selskab och 1877 juris hedersdoktor vid Uppsala universitets jubelfest. E. Ebg. Goosen [gasen], Goshen, en 1883 bildad boerrepublik vid västra gränsen af Sydafrikanska republiken, på ömse sidor om 26:e breddgraden, hade ett område af 6,790 kvkm., med omkr. 17,000 inv. (2,000 -hvita och 15,000 barolong). 1884 ställdes den under guvernörens i Kapkolonien förvaltning och bildar nu en del af Betsjuanaland. Hufvudort är den viktiga handelsplatsen M a f e k i n g, station vid den från Kimberley norrut gående järnvägen. Jfr Betsjuanaland. Gopi ("herdinna"), ind. relig., de kvinnor (herdinnor), med hvilka Krishna och hans broder Balarama i sin ungdom förlustade sig i lunden Vrndä-vana. Detta till den ursprungliga Krishnasagan hörande drag har sedan omtydts i religiös riktning såsom urtyp för sektanhängarnas hängifvenhetsför-hållande till Krishna som personlig gud. Inom den visnuitiska sekt, som räknar Yalläbhävärya som mästare, hållas konventiklar, där Krishnas och gopl'ernas vällustiga lif efterliknas. Till minne af Krishnas dans med herdinnorna hålles en årlig fest,, räsayäträ med dramatisk-pantomimisk framställning. Den förnämsta bland gopi'erna är Krishnas mest älskade, Ra d ha, hvilken enligt Vallabhäcarya-sektens mytologi skall ha uppstått ur Krishnas vänstra sida. Hon och de ur henne framkomna milliontals gopler inkarnerades sedan som herdinnor och Krish-r nas följeslagare i Vrndävana. K. F. J. Gopfcandana ("herdesandel"), ind. relig., kallas-det hvita jordämne, hvarmed visniiiterna måla sitt sektmärke (citraga) på ansikte, bröst och armar.. Den heligaste säges komma från den damm i Dvärakä, där Krishnas herdinnor (se G o p i> dränkte sig, då de erforo Krishnas död. K. F. J.. Gopuram, bygnk. Se Byggnadskonsten,, sp. 711. Gör, nord. myt., G o es (se d. o.) broder,, öfverenskoni med sin broder Nor att uppsöka den försvunna systern. Nor skulle söka på fasta landet, men Gör på öar och utskär. Gör undersökte först Svea skären och alla öar, som ligga i Östersjön,, samt därefter Göta skären och Danmark med alla dess öar. Han var själf en väldig sjökonung, likasom hans bägge söner Hete och Bete, hvilka vunno ryktbarhet som vikingar. Th. W.* Göra Bogdo. Se Bogdoola 1. Gorakhpur [gåHräkpõ'o]. 1. Division i Förenade* provinserna Agra och Aiidh, består af det bördi.tra slättlandet omkring Gogra, Eapti och Gandak och. är tätare befolkadt än något annat större område-i Indien. 24,580 kvkm. 6,331,856 inv. (1901), 257 inv. på l kvkm. Det indelas i distrikten Azam-garh, G. och Basti. - 2. Distrikt i nämnda division. 11,857 kvkm. 2,955,543 inv. (1901). - 3. Hufvudstad i ofvannämnda distrikt, vid floden Eapti. 64,148 inv. (1901). Den har en vacker moské från 17 :o årh. Liflig spannmåls- och trävaruhandel. Goräler (af po. göra, berg), bergsbor; i inskränkt mening den blandade befolkningen (af polsk r rutensk och tysk_stam) i västra delen .af Karpaterna. Gorboduc [gå'bodak]. Se Engelska litteraturen, sp. 555. Gorbuno'v, Ivan Fedorovitj, rysk skådespelare och författare, f. 1831, d. 1895, debuterade 1854 i Moskva, anställdes 1855 vid Alexandrinska teatern i Petersburg, vann stor popularitet l som karaktärsskådespelare, särskildt i Ostrovskijs borgerliga dramer. Han författade själf karakteristiska scener ur det ryska folklifvet, präglade af godmodig humor, och skref äfven åtskilliga smärre j berättelser, vittnande om god kännedom om Rysslands äldre språk och samhällslif samt Bilder urryska teaterns historia. Hans samlade skrifter, med vidlyftig inledning af A. F. Koni, utgåfvos i 2 bd 1901. A-d J. Gordianus [går-], romerska kejsare, tillhörande en förnäm släkt, hvilken på fädernet skall ha härstammat från Graccherna och på mödernet från Trajanus. Eikedom, frikostighet och prakt gjorde för öfrigt familjen berömd. - 1. M ar c u s Antonius G. Africanus utropades 238, vid 80 års ålder, af invånarna i Afrika, där han då var prokonsul, till motkejsare mot tyrannen Maxi-minus. Han vägrade länge att mottaga purpurn ?