1477 Gordigiani-Gordon 1478 men blef slutligen genom hotelser nödgad att gifva vika. Senaten bekräftade valet. Men blott några veckor innehade G. makten. När ståthållaren i Gordianus T:s bild på ett antikt mynt. Gordianus II:s bild på ett antikt mynt. Mauretanien med sina trupper anföll Kartago och i striden dödade G :s son och medregent (se nedan), beröfvade han sig själf lifvet. - 2. Marcus Aurelius G., den förres son, utropades 238 till sin faders medregent, men stupade kort därefter i strid mot Mauretaniens ståthållare. - 3. Mardis Antonius G. Pius Felix, den föregåendes syskonbarn, blef 238 jämte Pupie-nus och Balbinus upphöjd till makten under titeln af ca:sar. Efter Pupienus' och Balbinus' Gordianus 111. l^ter en antik m°rd ^ ^ härskade G byst från Gabii (nu i Louvre), ensam. Han tog rad af sin förträfflige minister, pretorianprefekten Timesitheus, med hvars dotter han gifte sig, och stred segerrikt mot perserna, men blef 244, sedan Timesitheus dött, mördad af den nye pretorianprefckten Filip Araben. R- Tdh. Gordigiani [gårdidjäni], Luigi, italiensk tonsättare, f. 1806 i Florens, d. där 1860, skref sju operor, dock utan afgjord framgång. Däremot förvärfvade han sig genom sina öfver 300 Canzonette och Canli populärt (däribland många duetter) tillnamnet "Italiens Schubert". Dessa älskliga, nationella melodier ha i alla länder blifvit kända och sjungna. G. utgaf toskanska folkvisor. A: L.* Go'rdion. Se Gör d i u m. Gordisk knut. Se G or d i u ni. Go'rdium (grek. Foodiov], urgammal stad i Frygien eller Galatien i Mindre Asien, säte för de äldste frygiske konungarna. Ett orakel hade nämligen tillstyrkt frygierna att till konung välja den förste man, som de på väg till Zeustemplet mötte körande en vagn. Till följd däraf utkorades Gor-dios, en enkel landtman, till konung och gaf sitt namn åt staden. Den betydelsefulla vagnen uppställdes i Zeustemplet, och oraklet förkunnande, att herraväldet öfver Asien skulle tillfalla den, som kunde upplösa den ytterst invecklade knut, medelst hvilken oket var fäst vid vagnsstången. Om Alexander den store berättas, att han efter fruktlösa försök att lösa knuten af huggit den med sitt svärd. Ordspråksvis begagnas uttrycket gordisk knut om hvarje i sig omöjlig uppgift, hvilken genom våld eller maktspråk bringas till lösning. Vid G. finnes ett antal stora grafhögar, af hvilka fem 1900 undersöktes af de tyska forskarna bröderna G. och A. Körte. Grafvarna förskrifva sig från omkr. 700- 550 f. Kr., ehuru äfven lämningar från 2:a förkristna årtusendet ha anträffats. Fynden tyda på en tämligen primitiv kultur. Bland dem märkas ett slags stora bryggkittlar af brons med järnhandtag samt en stor mängd fibulor af brons. Under äldre tid ha inflytelser från Cypern gjort sig gällande; senare importerades grekiska varor. Märkligt är ett tidigt attiskt lerkärl, som synes härstamma från samma fabrik som den berömda Fran-cois-vasen. A. M. A. T. J. A. Go'rdius. Se Filaria medinensis och T a g e l o r m. Gordjeje'nko, Konstantin, lillrysk kosack-höfding, d. 1715. Då Mazepas förräderi blef röjdt, ställde sig G. öppet på Karl XII :s sida och kom 28 mars 1709 med 8,000 zaporogiska kosacker till den svenske konungen, som han hälsade med ett tal på latin. Det var närmast på hans inrådan, som Karl XII tågade till Poltava. Efter nederlaget uppsökte han konungen i Bender och fick af honom ett politiskt uppdrag till zaporogerna. Detta ledde dock ej till något resultat, och G. dödades. A-d ,J. Gordon [gå'dn], ö. Se El d si a n d e t. Gordon [gå'dn],. gammal skotsk ätt af anglo-normandisk härkomst, som på 1100-talet bosatte sig vid Gordon i Berwickshire, alldeles invid gränsen till England. Dess förste mera kände medlem - från hvilken nästan alla historiskt bekanta medlemmar af ätten härstamma - var sir Adam de G., hvilken omtalas som förtroendeman åt Edvard I och Edvard II vid deras förhandlingar med skottarna, men efter slaget vid Bannockburn 1314 erkände Robert Bruco, därefter blef en af dennes främste rådgifvare och för hans räkning deltog i en ambassad till påfven i Avignon (1320) för att°framlämna ett bref om Skottlands oberoende. Han stupade mot engelsmännen vid Halidon hill (12 juli 1333). Af Robert Bruce erhöll han i förläning Strathbogie i Aberdeenshire, som blef ett af släktens stamgods under namnet Huntly. En annan sir Adam de G., bekant som krigare vid gränsen, deltog bl. a. i den 4:e earlens af Douglas ryktbara härfärd nedåt England mot Hotspur och stupade därunder vid Homildon hill (1402). Han efterlämnade inga legitima söner, blott en dotter, Elisabet, g. m. Alexander Seton; till dem öfver-läts 1408 af rcgenten Albany baronict G. and Huntly, och till deras efterkommande, de s. k. Seton-Gordons, höra carlcrna och markiserna af Huntly samt hertigarna af G. och earlerna af Sutherland. Titeln earl af Huntly för-värfvades 1449, markisvärdigheten 1599, och 1684 blef den 4:e markisen af Huntly hertig af G. Denna ättegren och därmed hertigtiteln utslocknade 183C med den 5:e hertigen, genom hvars syster Gordon Castle med tillhörande stora gods då öfvergick till hertigen af Richmond (af släkten Lcnnox, därefter kallad G o r d o n - L e n n o x, se L e n n o x); hertigtiteln återupplifvades dock 1876, då den 6:e hertigen af Richmond fick titeln hertig af Richmond and Gordon. Titeln markis af Huntly däremot öfvergick 1836 till earlen af A bo y n c.