1495 Gorter-Gortjakov 1496 talet det egyptiska polisväsendet och biträdde 1904 lord Cromer och utrikesministern lord Lansdowne vid den då träffade fransk-engelska öfverenskom-melsen. G. W-k. Gorter [chå'r-], Herman, holländsk författare, f. 1864 i Wormeveer, studerade klassisk filologi och var en tid lärare, men har sedan 1898 egnat sig åt tidningsrnannaskap som redaktör för den socialistiska "De jonge gids". Den impressionistiska Mei (1889; 2:a uppl. 1893) gjorde G. till en af ledarna för den moderna holländska riktningen inom vitterheten. Verzen (1892; ny, tillökt uppl. 1898 under titeln "De school der poëzie") har haft stor betydelse för förnyelsen af det poetiska uttryckssättet. Se 0. Hauser, "Die niederl. lyrik 1875-1900" (1901). Gortjako'v, rysk adlig släkt, som leder sitt ursprung från Eurik och Vladimir den store. - 1. Peter G., furst, var vojvod i Smolensk och försvarade jämte bojaren Sjein denna stad 1609-11 mot Sigismund III i Polen, hvilken dock till sist lyckades med storm intaga densamma. - 2. D m i -trij Petrovitj G., furst, f. 1758, d. 1824, förvärfvade sig ett namn som skald genom författandet af öder, satirer och epistlar. - 3. A n-drej I van o v it j G., furst, f. 1768, d. 1855, deltog som generalmajor i Suvorovs italienska fälttåg (1799) och utmärkte sig 1812-14 i slagen vid Smolensk, Borodino, Dresden och Leipzig. 1819 blef han general af infanteriet och tog 1828 afsked. - 4. Aleksej Ivanovitj G., furst, f. 1769, d. 1817, kämpade under Suvorov mot turkarna och polackerna, utmärkte sig i synnerhet vid Pragas stormning och deltog i det schweiziska fälttåget under Korsakov (1799). 1812 blef G. i Barclay de Tollys ställe krigsminister samt efter krigets slut general af infanteriet och medlem af riksrådet. - 5. Peter Dmitrijevitj G., furst, f. 1789, d. 1868, deltog i 1807 och 1812-14 års fälttåg, kämpade sedan under Jermolov i Kaukasus, anförde 1829 en division mot turkarna, slog en turkisk afdelning vid Aidos och afslöt fredspreliminärerna i Adrianopel (1829). 1839 blef han generalguvernör i Väst-Sibirien och 1843 general af infanteriet. G. tog 1851 afsked, men återinträdde vid Krimkrigets utbrott (1853) i tjänst och anförde 6:e armékåren i slagen vid Alma och Inkerman. 1855 tog han å nyo afsked. - 6. Michail Dmitrijevitj G., furst, den föregåendes broder, f. 1790, d. 1861, deltog med utmärkelse i fälttågen mot Persien 1809, mot Napoleon 1812-14 och som stabschef vid 3:e infanterikåren mot turkarna 1828-29. 1830-31 deltog han i polska fälttåget och utnämndes 1846 till militärguvernör i Warschau. I ungerska kriget 1849 inlade han mycken ära, befordrades därefter till generaladjutant hos kejsaren och generalstabschef samt ledde som förste medlem af konungariket Polens administrationsråd en tid detta lands civilförvaltning. Vid Krimkrigets, utbrott blef G. öfverbefälhafvare för de ryska ockupationstrupperna i Valakiet (1853), men hade som sådan föga framgång. Sedan han gjort ett misslyckadt försök mot Kalafat (jan. 1854) och, efter stora förluster, blifvit tvungen att upphäfva belägringen af Silistria, måste han draga sig tillbaka öfver ryska gränsen. I mars 1855 mottog G., efter furst Mensjikov, öfverbefälet på Krim. Väl led G. ett kännbart nederlag vid sitt utfall irån Sevastopol mot de allierades högra flank vid Tjernaja (16 aug.}, väl nödgades han, sedaa fransmännen 8 sept. intagit Malakov-verken, spränga de öfriga fästningsverken vid Sevastopol i luften 7 men han förvärfvade sig stor ära genom att föra sina trupper undan till bergstrakterna vid Severnaja och därigenom i hög grad förringa betydelsen a! fästningens intagande af de allierade. 1856 utnämndes G. till ståthållare i Polen och gjorde sig där känd för humanitet, men kunde ej förekomma blodscenerna i början af 1861. - 7. A l e k s a n- der M i c h a i l o v i t j G., den föregåendes kusin, f. 16 juli 1798, d. 11 mars 1883 i Baden-Baden, började sin diplomatiska bana som Nes-selrodes attaché vid kongresserna i Troppau, Laibach och Verona, blef 1824 legationssekreterare i London, 1829 chargé d'affaires i Florens, 1832 legationsråd i \Vien, 1841 sändebud i Stuttgart och 1850 därjämte ministre plénipotentiaire vid tyskaförbundsdagen. 1854 utnämndes G. till sändebud i Wien och förd© där Rysslands talan med sådan skicklighet, att kejsar Alexander 1856 utsåg honom till utrikesminister. G. bröt med Rysslands traditionella politik, visade en uppenbar köld för Österrike, hvars tvetydiga politik under Krimkriget väckt stort missnöje i Ryssland, och närmade sig i stället Frankrike. Han bragte till stånd mötet i Stuttgart mellan Napoleon III och Alexander (1857) samt gjorde om intet kejsar Frans Josefs försök (1860) att närma sig Ryssland. Stor popularitet förvärfvade sig G. genom sitt bestämda uppträdande mot Västmakternas afsikt att intervenera till Polens förmån 1863 och utnämndes s. å. som belöning till rikskansler. Af det fransk-tyska kriget (1870-71) begagnade han si? för att fordra upphäfvandet alf den paragraf r 1856 års fred i Paris, som förbjöd Ryssland att hålla flotta i Svarta hafvet, en fordran, som stormakterna också beviljade på London-konferensen (jan.-mars 1871). G. gjorde nu till den ryska politikens uppgift att upprätthålla freden, för att därigenom vinna* fria händer i Orienten. Af denna orsak åvägabragte han Alexander II:s deltagande i trekejsarmötet i Berlin 1872 och det där grundade trekejsarförbundet samt uppträdde 1875 jämte England för att hindra utbrottet af ett krig mellan Frankrike och Tyskland. Efter utbrottet af upproret i Bosnien och Herzegovina (1875) sökte G. jämte Bismarck och österrikiske kanslern grefve Andrassy förmå sultanen till allvarliga reformer; i jan. 1876 läto de till Porten öfver-lämna en not, som äfven egde Englands understöd, men ett i maj s. å. af dem uppsatt memorandum i samma syfte af visades af den turkvänliga engelska regeringen under Disraeli. G. försäkrade sig därpå öra Österrikes neutralitet i händelse af krig, och då konferensen i Konstantinopel dec. 1876-jan. 1877 icke ledde till något resultat, förklarade Alexander II krig mot Turkiet (april 1877) för att "befria de slaviske bröderna". Sannolikt tvangs han att taga detta steg för att befria ryska rege-