1493 Gorostiza-Gorst 1494 üämnda distrikt, vid floden G. 8.000 inv. Hamn med holländskt fort; säte för en infödd furste. J- F- N- Gorosti za [gåråsti'tha], Manuel Eduardo de, spansk-mexikansk komediförfattare, f. 1789, troligen i Veracruz, d. 1851, nödgades af politiska skäl emigrera till London 1823, men återvände till Mexico 1833, blef ledamot af statsrådet, senare sändebud i London, Paris och New York, därefter chef för nationalbiblioteket och slutligen direktör för nationalteatern. Såsom lyriker är G. af ringa betydelse, men hans dramatiska produktion är af mycken förtjänst. Han är en .-god skildrare af sin tids dagliga lif, i Moratins :genre. ej utan kvickhet, ehuru något enformig. Hans bästa arbeten äro: Conligo pan y ccbolla. 1833 {af Scribe omarbetad i "Üne chaumiére et son .cocur"), "Indulgencia para todos, 1848 (af Laube .omarbetad i '?Cato von Eisen"), Las costumbrcs de .mitano, El amigo intimo, Dieguito och Tal para .cual ö los liombres y las mujeres. Ett urval af G :s -arbeten utkom i 4 bd i Bruxelles och Paris 1825 -26 under titel "Teatro escogido". G. finnes upptagen i spanska akad :s "Catålogo de autores de la ienffua". Ad. H-n. Gorove [gåråve], Istvan, ungersk politiker, f. 1819, d. 1881, gjorde sig på 1840-talct känd genom .sina i liberal anda hållna politiska arbeten Nem zctiséy (Nationalitet, 1842), och Nyiigot (Västerlandet. 2 bd, 1844), uppträdde 1848 som medlem först af landtdagen i Pressburg och sedan, under revolutionstiden, af ungerska nationalförsamlingen, mot de radikala ytterlighetsmännen, men nödgades dock efter revolutionens undertryckande fly till utlandet och fick först 1856 tillåtelse att återvända. Han blef sedermera en af Déaks trognaste anhängare och satt 1867-71 i Andrassys ministär, först som minister för handel, jordbruk och industri, sedan 1870 sorn kommunikationsminister. 1871 utgick G. ur ministären, missnöjd med dess föga frisinnade förslag till kommunallagar, och drog sig kort därefter af hälsoskäl tillbaka från det politiska lifvet. Gorresio fgårrësiå], G a sp a r e, italiensk orientalist, f. 1808, d. 1891, blef 1832 professor i historia vid krigshögskolan och 1834 i filologi vid universitetet i Turin. G. började 1838, med statsunderstöd, orientaliska studier i Paris, blef 1852 professor i sanskrit i Turin (den förste i Italien) och utnämndes 1862 till överbibliotekarie vid nationalbiblioteket i samma stad samt blef 1876 utländsk led. af Institutet. Hans hufvudarbete är en edition .af det berömda indiska poemet "Eäniäyana" jämte öfversättning, Råmåyana. poema indiano di Valmicln (1843-58), hvilken värderas för tolkningens trohet och språkets elegans. (K- V. 7.) Gorries von Gorgas, Johan, ingenjör, gick under 30-åriga krigets senare skede i svensk tjänst och blef kapten vid H. K. v. Königsmarcks regemente och ingenjör vid fästningarna i Bremen. Han utarbetade en karta öfver Bremen och Verden och blef 1650 ingenjör vid bremiska fortifikationsstaten, adlades 1653, blef öfverstelöjtnant och kommendant i Burg 1654 och medföljde 1655 ett till Polen marscherande regemente. Han förordnades där s. å. till generalkvartermästarlöjtnant och generalkvartermästare. 1656 uppgjorde han dcssein till Graudenz' befästande och hade öfverinseende öfver befästningsarbeten i Preussen. 1657 medföljde han Karl X till Danmark som generalkvartermästare och blef 3 aug. tillika öfverste för ett dragonregemente. G. ledde jämte Dahlbergh belägringen af Frederiksodde och anordnade det befästa lägret vid Bredstrup, men deltog ej i tåget öfver Belten, utan kvar-stannado i Holstein hos pfalzgrefven af Sulzbach; i slutet af 1658 kallades han emellertid öfver till Själland for att öfvertaga ledningen af Köpenhamns belägring och befäste 1659 Korsör och Nyborg samt Nakskov, där han förordnades till kommendant. Efter krigets slut fick han afsked 1661 och gick i kurfurstens af Pfalz tjänst som "råd och general-wachtmästare öfver militiæstaten". G. öfvergick sedermera i dansk tjänst som generalmajor och kommenderades till Norge, där han 1667 synes ha fått kommandot öfver niilitien sunnanfjälls och sedan avancerat till generallöjtnant. L. W:son M. Gorringebanken. Se Atlantiska hafvet, sp. 337. Gorrveda, oriktig form för G å r d v e d a, (se d. o.). Gorsedd. Se Eisteddfod. Gõrski [gur-], S t a n i s X a w. polsk historiker, f. 1489, d. 1572 i Krakau, blef efter teologiska och juridiska studier i Krakau och Padua sekreterare hos biskop Piotr Tomicki i Krakau och sedan domherre, var på sin tid en af Polens lärdaste män och samlade de s. k. "Acta tomiciana" (27 bd), en storartad samling af för Polens historia viktiga dokument för tiden 1507-48, hvilka G. själf till största delen afskref efter dåtida urkunder, bref och politisk-diplomatiska skrifter och som 1852 började utgifvas af trycket. Jfr "Übersicht der polnischen geschichtlichen literatur der letzten jahre" (i Sybels "Historische zeitschrift", bd 18, 1867). A-d J. Gorst [gå'st]. 1. Sir John Eldon G., engelsk statsman, f. 1835 i Preston, 1861-64 brittisk civilkominissario på Nya Zeeland, medlem af underhuset 1866-68 och 1875-1906, intog som sådan en bemärkt ställning, tillhörde E. Churchills (se denne, sp. 277) "fjärde parti" och var 1890 ombud på arbetarskyddskonferensen i Berlin. 1885 -86 var han solicitor general i Salisburys första ministär, 1886-91 understatssekreterare för Indien och 1891-92 finanssekreterare i dennes andra och slutligen 1895-1902 undervisningsminister ("vicepresident of committee council ön education") i Salisburys tredje ministär; som sådan genomförde han undervisningsdepartementets omorganisation som Board of education (1899-1900). Efter sin af gång understödde G. kraftigt Balfours skollagsförslag (1902). men intog i flera andra frågor en oppositionell hållning. 2. Sir Eldon G., den föregåendes son. engelsk diplomat, f. 25 juni 1861 på Nya Zeeland, var en tid privatsekreterare hos lord E. Churchill, inträdde i diplomatisk tjänst 1885, anställdes i Kairo 1886. blef kontrollör öfver den direkta skatteuppbörden i Egypten 1890, befordrades 1892 och 1894 och var 1898-1904 finansiell rådgifvare hos egyptiska regeringen. 1904-07 var han biträdande undersekreterare i engelska utrikesdepartementet och efterträdde 1907 lord Cromer som brittisk minister, agent och generalkonsul i Egypten, d. v. s. detta lands egentlige styresman. G. anses ega stor förmåga och erfarenhet i diplomatiska, finans- och organisationsfrågor; bl. a. ombildade han på 1890-