1499 Gosford- Goslar 1500 södra gränsen af faraonernas kanal, som ungefär sammanfaller med den af Lesseps anlagda sötvattenskanalen, den västra af tanitiska Nilarmen och den norra af Mensalehsjön; med en smal spets nådde det ända ned till Heliopolis (Matarlje, nära Kairo). Inom landskapet lågo vidare Tell el-jehudije (med rester af judarnas tempel i Leontopolis), Bubastis, Pitom (nuv. Tell el-Maschüta), Eamses m. fl. Det gamla egyptiska namnet går ännu igen i ruinstället Tell Faküs (det gamla Phacusa), som i forntiden var hufvudstad i Gösen; kopterna kalla stället ännu Kos. -K- S-e. Gosford [gå'sfad], sir A r c h i b a l d A c h c-so n, sedan 1807 irländsk earl af G., brittisk kolonialguvernör, f. 1776, d. 1849, blef 1798 medlem af irländska parlamentet och satt 1801-07 i brittiska underhuset samt tillhörde därefter sedan 1811 öfverhuset som irländsk "representativ peer". G., som 1835 upphöjdes till brittisk peer (baron W orli ngham), utnämndes s. å. till generalguvernör öfver Brittiska Nord-Amerika och gick som sådan så långt i försonligt tillmötesgående mot upprorsledaren Papineau, att han 1837 till följd af missnöjet bland den lojala engelskspråkiga befolkningen nödgades afgå. Hans svaga politik endast ökade oredan och förmådde ej afvärja det kanadensiska upprorets utbrott s. å. V. S-<r. Gosforth [gå'sfåth], en nordlig förstad till NCAV-castle ön Tyne i England. 10,605 inv. (1901). Goshen [gåH'jn]. 1. Stad i nordamerikanska staten Indiana, vid Elkhart river. 7.810 inv. (1900). Träindustri, kvarnar. - 2. Se G o o-sen. J. F. K. Gosie'wski (G a s i e w s k i). 1. A l e k s a n d c r G., polsk fältherre, d. 1636, medföljde Maryna Mniszchowna till Moskva 1606, då hon skulle, förmäla sig med den andre falske Dmitrij och blef efter dennes störtande af Sjujskij fängslad, nien frigafs 1608. Efter att ha tagit verksam del i det polska fälttåget till Moskva, hvarvid han eröfrade den af De la Gardie och Sjujskij belägrade fästningen Biala, utmärkte han sig i det livländska kriget mot svenskarna, som han slog i smärre träffningar vid Liksna, Kreutz-burg, Dünaburg (1626) och Trejden. Han tvangs emellertid att retirera till Kurland, men intog där efter långvarig belägring det af svenskarna besatta Bauske (1628). G. tog ock ärofull del i Vladyslav IV:s seger öfver ryssarna vid Smolensk 1633. Till åminnelse af segrarna i Livland grundlade G. ett jesuitkollegium i Dünaburg och gaf jesuiterna stora jordområden. 2. W i n cent y G., den föregåendes son, fält-hetman och skattmästare af Litauen, deltog i kriget mot kosackrepubliken 1648. När han ej ville godkänna sin förmans, den litauiske storhetmanen Janusz Radziwills landsförrädiska af tal med Sverige, undcr-tecknadt i Kiejdany 18 aug. 1655, blef han af denne fängslad, men sattes på fri fot genom bemed-ling af kurfursten af Brandenburg. Han deltog med ett regemente af 6,000 utvalda tatarer i tredagarsdrabbningen vid Warschau-Praga. Trots nederlaget lyckades G. med sina trupper intränga på kurfurstens preussiska område, där han 8 okt. 1656 vid Wielkie Prosty besegrade grefve Waldeck och den svenske generalen Israel, som jämte Bogusfaw Rad-ziwitl och 80 officerare blefvo tillfångatagna. Under fälttåget mot Ryssland blef G. öfverrumplad vid Werki och fördes fängslad till Moskva, hvarifrån han utlöstes 1662. Då det blef bekant, att han, lofvat drottning Maria Lovisa sin medverkan till, att hertigen af Enghien skulle blifva polsk tronföljare, blef han 1662 häktad i Wilna och skjuten. Sedermera blef han betraktad som "martyr och hjälte", och upphof smännen till hans död af rättades 1665. - Förutom många polska arbeten om G. märkes ett latinskt af Weslawski: "Victor et victus-V. G. Gosiewski" (1691). A-d J. Gosios arsenikprof. Se P e n i c i 11 i u m. Go'slar, kretsstad i preussiska reg.-omr. Hildcs-heim (Hannover), vid Gose, ett tillflöde till Ocker, och norra foten af Harz. 17,818 inv. (1905). Staden är omgifven af kolossala murar med dubbla vallar och grafvar samt torn och portar och har enmängd stundom brokigt smyckade korsvirkshus, hvilket allt ger den ett mycket ålderdomligt utseende. Bland de många tornen är Zwinger (från 1517) mest anmärkningsvärdt. Många af G :s gamla kloster-och kyrkobyggnader ha dock försvunnit eller tjäna, andra ändamål. Den 1059 af Henrik III grund- Kejsarliuset i Goslar. lagda härliga domen nedrefs 1819; ännu kvarstående äro bl. a. den romanska benediktinkloster-kyrkan S:t Maria från 1100-talet (nu fattighus) och Frankenbergerkyrkan, invigd 1108. På en höjd' nära den forna domen står det af Henrik III omkr. 1050 uppförda, sedan 1871 i sin fulla prakt återställda kejsarhuset (se fig.), hvilket till 1254 var kejsarresidens, där Henrik IV föddes och 23 riksförsamlingar hållits. Framför detsamma stå sedan 1900 Fredrik Barbarossas samt kejsar Vilhelm I :s ryttarstatyer af drifven koppar. Af andra byggnader märkas Kaiserworth (urspr, klädeshandlarnas gillehus), en med åtta kejsarstatyer smyckad byggnad (från 1494). Morits' af Sachsen födelsehus samt flera intressanta privathus. I ett litet kapell, allt hvad som återstår af domen, förvaras bland andra fornminnen det s. k. Krodoaltaret ett relikskrin i arabiskt konstarbete från 12:e årh. I rådhuset finnas berömda väggmålningar af Nürn-bergska konstnärer, dyrbarheter af guld och silfver, bl. a. den berömda bergskannan (1477), kanske det vackraste praktstycket af dåtida guldsmedskonst, vidare ett evangeliarium med rika bysantinsksachsiska målningar (13:e årh.) och den för rättshistorien så viktiga Goslarska stadsrätten. Invånarna sysselsätta sig hufvudsakligen med bergsbruk vid det strax s. om staden belägna 636 m. höga Rammelsberg. Jämte något silfver och guld-