vinnas koppar, bly, svafvel, vitriol och svafvelsyra. Dessutom förekommer tillverkning af kemikalier, cigarrer, brännvin och öl m. m. G. har ett gymnasium och ett realgyinnasium samt en teknisk läroanstalt. Det är ock en mycket besökt luftkurort (med vattenkuranstalt), och turisttrafiken är mycket stor (omkr. 40,000 om året). -- G. blef redan under Otto I (968) pfalz och myntort och blef stad 1134, fri riksstad 1290 och medlem af hanseförbundet och nådde sin högsta blomstring omkr. 1500, sedan det förvärfvat hela gruf- och hyttedriften. Dess anslutning till reformationen i förbund med Filip af Hessen kostade det dess lycka och rikedom: det förlorade 1552 alla bergverksrättigheter till Braunschweig. Förfallen och glömd tillföll staden 1802 Preussen, kom 1807 till Westfalen, 1816 till Hannover och 1866 åter till Preussen samt har återuppblomstrat, nu som medelpunkt för en stor turisttrafik. Se G :s historia af Crusius (1842-43) och Erdmann (1891) samt stadens "Urkundenbuch" (3 bd, 1893-1900). Hölscher. Goslarit, kem. Se Zink. Gospa sveta, slovenska namnet på Maria-Saal i Kärnten. Gospodin [gaspadi'n], ry., herre, i privaträttslig mening och såsom höflighetsuttryck. -- Gosudar [gasudarj], herre, härskare, titel på de gamle ryske storfurstarna och sedermera på kejsarna. Jfr Hospodar. Gosport, befäst hamnstad i engelska grefsk. Hants (Hampshire), vid västra sidan af Portsmouths hamn, hvaraf den utgör en del. 28,879 inv. (1901), tillsammans med Alverstoke. Där ligga stora provianteringsinrättningar för flottans behof (kvarn, bageri, sågverk, bryggeri, proviant- och krutmagasin), Haslar hospital och baracker, jaktvarf, ankarsmedjor, repslagerier m. m. Gossan, bergsv. Se Eiserner hut. Gossart, Jan, kallad Jan van Mabuse, efter sin födelseort Maubeuge (Mabuse), själf oftast tecknande sig med den latiniserade formen Malbodius, f. omkr. 1470, 1503 mästare i Antwerpens målargille, d. 1541 i Antwerpen, utbildades under inflytande af Gerard David och, under en vistelse i Italien (efter 1508), af Lionardo och Michelangelo. Han var verksam i Antwerpen, tillfälligtvis i Middelburg (1528), Utrecht och på biskopens af Utrecht, Filips af Burgund, slott. G. är en af de nederländske konstnärer, som representera öfvergången mellan inhemsk och italianiserande, romanistisk stil. -- Hans tidigare målningar, hvaribland må nämnas Konungarnas tillbedjan (i Howard Castle) och ett triptykon med madonnan som midtbild (i Palermo), behärskas ännu af flamländsk skoltradition och tilltala genom sin varma färghållning och sitt naturliga skildringssätt. Domkyrkoaltaret i Prag (nu i museet där) med S:t Lukas målande Madonnan och Mattheus' kallelse (i Windsor) äro exempel på konstnärens öfvergångsskede, med hufvudvikten på en rik renässansarkitektur. Neptun och Amfitrite, Adam och Eva i Berlins Kaiser-Friedrich-museum äro åter betecknande för den utprägladt romanistiska perioden. Slutligen äro att nämna G :s karaktärsfulla porträtt, hvaribland Kristian II (i Hampton court i London) och en burgundisk prins (i Berlin). A. L. R. Gosse, svenskt ord af oviss härledning. Det uppträder vid 1600-talets början i betydelsen "manlig: individ i barnaåren", förekommer i medelsvenska och norrländska, finländska och norska dialekter. Rydqvist (och Bugge) förklarar ordet ur gårsen, en. af vallonsmeder gjord omgestaltning af fr. garcon; Esaias Tegnér d. y. anser det som en -si-afledning af gut; Brate har föreslagit att fatta ordet som uppkommet i barnspråket af goÞ(er) son-, J. Reinius har sammanställt det med det skotska gussie, svin, och no. gosse, galt. Ett franskt slangord, gosse, barn, och ett lågtyskt kortnamn Gosse, torde ej vara källor till det svenska ordet. Se J. Reinius, "Gosse" (i "Nordiska studier, tillegnade Adolf Noreen",. 1904). Gosse [gâss], Nicolas Louis François, fransk målare, f. 1787, d. 1878, smyckade offentliga byggnader med dekorativa och monumentala målningar, utförda efter den smak, som behärskade 1800-talets första årtionden. Bland hans mera betydande taflor må nämnas Konungarnas tillbedjan. Edvard IV:s söner, S. Vincent de Paul, Napoleon I mottager i Tilsit 1807 drottning Luise af Preussen samt Napoleons och Alexanders möte i Erfurt (de båda sistnämnda m. fl. i Versailles). (G--g N.) Gosse [gå's]. 1. Philip Henry G., engelsk zoolog, f. 1810, d. 1888, vistades 1827--39 i Canada och Förenta staterna, hvarunder han samlade och studerade insekter, skildrade sina studieresor i The canadian naturalist (1840), reste 1844 till Jamaica, hvars fåglar han beskref i The birds of Jamaica (1847). G. behandlade sedan de mikroskopiska djuren, särskildt hjuldjuren, öfver hvilka han skref två afhandlingar i "Philosophical transactions", samt hafsfaunan, åt hvilken han egnade sitt mest betydande verk, Actinologia britannica: a history of the british sca anemones and corals (1860). G., som vidare utgaf många vetenskapliga och populära skrifter, var sedan 1856 ledamot af Royal society i London. 2. Edmund William G., den föregåendes son, engelsk författare, f. 21 sept. 1849, blef 1867 amanuens i British museum, 1875 translator i Board of trade och 1904 öfverhusets bibliotekarie. Han har utgifvit åtskilliga poetiska arbeten, som visa honom såsom en lärjunge till Matthew Arnold, diktsamlingarna Madrigals, songs and sonnets (1870) och On viol and flute (1873), dramerna King Erik (1876) och The unknown lover (1878), New poems (1879), Firdusi in exile and other poems (1885) m. fl. dikter, som samlats i Collected poems (1896). G. har fr. o. m. 1880-talet väsentligen verkat som litteraturkritiker och litteraturhistoriker. I bokform har han offentliggjort Studies in the literature of northern Europe (1879; 2 :a uppl. 1883), Gray (1882), Seventeenth century studies (1883), From Shakspeare to Pope (1885), Life of William Congreve (1888), The literature of the eighteenth century (1889), The jacobean poets (1894), Short history of modern english literature (1897; ny uppl. 1905), Life and letters of John Donne (2 bd, 1899), Life of Jeremy Taylor (1903), bd 3 och 4 af den af R. Garnett utgifna "English literature, an illustrated record" (s. å.), French profiles (1905) och Thomas Browne (s. å.) samt ett par arbeten i konsthistoria (Cecil Lawson, 1883, British portrait painters and engravers of the eighteenth century, 1905). G. har äfven lämnat bidrag till