Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grana - Granacci, Francesco - Granada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se Hibiscus. - G, Paradisi. Se
Paradisfrön. - G. Tiglii. Se Crotonolja. -
G. Zelim. Se Xylopia.
Granacci [-na’ttji], Francesco, italiensk
målare af florentinska skolan, f. 1477,
d. 1543, studerade under Domenico och Davide
Ghirlandajo, men besökte därjämte flitigt Capella
Brancacci. Han var också jämte Michelangelo en af
de förste, som 1489 åtnjöto undervisning i den af
Lorenzo de Medici stiftade konstakademien. Sedan
G. biträdt Ghirlandajo i hans stora freskcykler
och själf gjort några försök som porträttmålare,
uppträdde han som egen mästare, men visade
sig snart nog gripen af sin store medlärjunges,
Michelangelos, maner. Han vinnlade sig emellertid
om att i färgen tillegna sig det bästa, som
samtida förebilder egde att erbjuda. Exempel på
G:s framställning finnas i Florens och Berlin;
i synnerhet är en Himmelsfärd, i Casa Rucellai
(Florens), berömd. Ehuru redan 1505 medlem af
målargillet i Florens, höll han sig dock icke
för god att med de yngre konstnärerna studera
Michelangelos och Lionardos kartonger i Palazzo
pubblico. Men när Rafael kom till Florens,
började äfven han öfva inflytande på G., hvilken
alltmera drog sig ifrån Michelangelo. Detta
inflytande röjer sig i flera arbeten i de
florentinska samlingarna, under det att
man därjämte tydligt märker inverkan af Fra
Bartolommeo i åtskilliga bilder, som numera
finnas i England. G. visar sig således i det
hela vara en osjälfständig konstnär, som dock
är värd all aktning. Sin kanske största förmåga
ådagalade han i de dekorationsarbeten, som
Medicéerna gång efter annan uppdrogo åt honom.
C. R. N.*
Granada. 1. Moriskt konungarike i Spanien,
omfattade sydöstra delen af Andalusien, eller
de tre nuv. provinserna G., Malaga och Almeria,med en
areal af 28,821 kvkm. Med undantag af den
smala kustremsan är G. ett fullständigt hög-
och bergland, med det snöhöljda Sierra Nevada i
midten, men mycket bördigt (se Andalusien). Efter
Spaniens eröfring af morerna (711) utgjorde
G. i början en del af kalifatet Córdoba, men var
sedan 1238 ett själfständigt konungarike under
alahmarernas dynasti. Under sin glansperiod
räknade detta rike 3 mill. inv. och kunde
uppställa 100,000 man i fält. Åkerbruk och
industri blomstrade; G:s sidenväfnader voro
de yppersta i världen. Tvedräkt och nästan
ständiga inbördes krig medförde dock rikets
svaghet och förminskning, så att det mot slutet
af sin tillvaro omfattade endast hufvudstaden
G. och några kringliggande städer. Redan 1246
måste G. erkänna Kastiliens öfverhöghet och
erlägga årlig tribut. När konung Muley Hacem
vägrade betala skatten, gaf detta 1481 anledning
till ett krig, som slutade med staden G:s
eröfring (2 jan. 1492) och den siste moriske
konungen Boabdils flykt. Morernas ättlingar,
moriskerna, förföljdes under 1500-talet af den
spanska styrelsen och förvisades 1609 ur landet,
hvarigenom G., Spaniens mest blomstrande provins,
förvandlades till en ödemark. - 2. Provins
i södra Spanien, vid Medelhafvet. 13,727
kvkm. 492,460 inv. (1900). - 3. Hufvudstad
i nämnda provins och förut i ofvannämnda
konungarike, har ett utomordentligt vackert
läge vid foten af Sierra Nevada (669 m. ö. h.),
på norra stranden af Genil, som där upptager
Darro. 69,018 inv. (1900; som kommun 75,900
inv.). Staden ligger på och mellan två kullar, af
hvilka den södra uppbär det världsberömda slottet
Alhambra (se d. o.). På sluttningen af den
andra kullen, på högra sidan af Darro, ligger
Albaycin, den äldsta stadsdelen, samt s. därom,
på ömse sidor om Darro, Alcazaba. Den egentliga
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
