Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greifswald - Greigh, Samuil Karlovitj - Grein, Christian Wilhelm Michael - Greiner, Otto - Greip - Greisen - Greiz - Grejsdalen - Grekerne - Grekiska antologien - Grekiska arkipelagen - Grekiska elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfverappellationsrätten). I G. dog Thorild 1808. Se
Ziegler, "Geschichte der stadt G." (1897).
J. F. N. L.W:son M.
Greigh [grä’g], Samuil Karlovitj, rysk amiral,
f. 1736 i Fifeshire i Skottland, började sin
bana i brittiska flottan och deltog som löjtnant
i det för engelsmännen ärofulla sjöslaget vid
Quiberon (1759). G. ingick 1764 med kaptens
rang i rysk tjänst. 1765 kommenderade han
fregatten "Svjatoj Sergij" och skeppet "Trech
ierarkov" samt införde i deras beväring sådana
förbättringar, som sedermera tillämpades vid hela
flottan, hvarjämte ritningar till nya krigsfartyg
underkastades G:s pröfning. Under ryska flottans
första expedition till Medelhafvet (1769-70),
under Orlovs befäl, utmärkte G. sig vid flera
tillfällen, framför allt vid uppbrännandet af
den turkiska flottan i Tschesmeviken (7-8 juli
1770), hvilket företag G. och furst I. Dolgorukij
genomdrifvit i krigskonseljen. Han utförde
det efter en plan, som han h. o. h. utarbetat,
med 4 skepp, 2 fregatter och 4 brännare samt
utnämndes för sin bragd till konteramiral. 1773
begaf sig G. som chef för en betydlig eskader
ånyo till Arkipelagen. Han var amiral och
öfverkornmendant öfver hamnen i Kronstadt,
då 1788 kriget med Sverige utbröt. Nya lagrar
vann G. i det förbittrade, ehuru icke
afgörande slaget vid Hogland (17 juli 1788),
där han på skeppet "Rostislav" angrep svenske
storamiralen hertig Karls skepp, men sårades
under den häftiga drabbningen, som varade till
sent på kvällen. "Aldrig", sade G., "har jag
sett en hetare strid". Blessyren var lätt, men
G:s krafter uttömdes snart till följd af hans
föregående oerhörda ansträngningar, och han afled
27 okt. 1788 ombord å "Rostislav" vid Reval. Vid
underrättelsen om hans död rördes kejsarinnan
Katarina II till tårar och utbrast: "Det är en
stor förlust, en förlust för staten". Hon lät
på hans graf i Reval uppsätta en minnesvård af
svart marmor. G. skildrade tåget till Tschesme
och efterlämnade en journal öfver ryska flottans
rörelser under 1788 års krig. - En sonson
till G. var Samuil Aleksejevitj G., f. 1827,
d. 1887, som 1878-80 var rysk finansminister
och sedermera ledamot i rikskonseljen.
J. G.*
Grein [grajn], Christian Wilhelm Michael,
tysk språkforskare, f. 1825, d. 1877, utnämndes
1859 till bibliotekarie i Marburg och 1865 till
arkivarie i Kassel, hvarifrån han med arkivet
flyttade till Marburg, där han blef professor
1873. Hans förnämsta arbeten äro Bibliothek
der angelsächsischen poesie (4 bd, 1857-64; ny
uppl. af Wülker 1881-98), kritiska upplagor af
"Hildebrandslied" (1858) och "Beowulf" (1867),
Die quellen des Heliand (1869) och Das gothische
verbum (1872). Efter G :s död utgafs hans
Angelsächsische grammatik af E. Wülker (1880).
Greiner [gra’jner], Otto, tysk konstnär, f. 1869
i Leipzig, var från sitt 14:e år litograf, blef
1888 elev af Liezenmayer i München, reste 1892
till Italien och utförde där ett par af sina
bästa litografier, Paris’ dom och Backanttåg. I
Rom påverkades han af Max Klinger, men var aldrig
dennes lärjunge. Återkommen till hemlandet,
väckte han uppseende genom det skyttediplom han
tecknade för sitt kompani under värnpliktsåret
(det framställer samtida tyska soldater under
skjutöfning). Han vistades sedan än i Rom,
än hemma. G. har mera
än någon annan åstadkommit en lyftning af
litografien i Tyskland. Hans pennteckningar
på sten äro utförda med en Menzelsk finhet och
skärpa och göra ofta intryck af raderingar. Han
har utbildat sin egen teknik; hans teckning
liksom hans uppfattning är originell och
kärnfull. Han har också utfört kopparstick
(Ganymedes’ rof, 1898, Dante och Vergilius i
underjorden, 1896), pastell- och kritteckningar,
raderingar m. m. och äfven målat i olja (Odysseus
och sirenerna, 1902, Leipzigs museum), Dam i
ateljé (1903). Som målare är han betydligt ojämn
och osäker. Hans litografiska blad räknades redan
1901 till öfver 50, bland dem det stora bladet
Golgata, Dansaren, cykeln Kvinnan, porträtt med
kraftfull karakteristik, flera adresser och
hedersdiplom, exlibris o. a. Studier af G:s
hand finnas flerstädes i tyska samlingar; bäst
är han representerad i kopparstickskabinettet
i Dresden och i Leipzigs museum, där äfven hans
litografiska verk torde finnas fullständigt. Jfr
monografier af J. Vogel (1903) och af J. Guthmann
(s. å.). G-g N.
Greip (isl.), nord. myt. 1. En af
jätten Geirröds (se d. o.) döttrar. -
2. En af Heimdalls nio mödrar.
Th. W.*
Greisen, petrogr., en genom kemisk omvandling
af granit och gnejs uppkommen bergart,
bestående af vanligen grofkornigt utbildad
kvarts samt ljus glimmer i kristalliniskt
kornig eller skiffrig blandning. Den förekommer
hufvudsakligen i Sachsen, Böhmen och Cornwall,
i samband med därvarande tennmalmsförekomster.
E. E.
Greiz [grajts], hufvudstad i furstendömet
Reuss-Greiz, vid Weisse Elster. 23,118
inv. (1905). G. har ett furstligt
residensslott och ett gammalt, högt öfver
staden liggande bergslott. Gymnasium
med realskola, lärarseminarium. Liflig
industri i yllevaror (kaschmir, merino,
klänningstyger etc.). - G., förr kalladt
Grewecz, är sannolikt af slaviskt ursprung.
J. F. N.
Grejsdalen, en n. om staden Vejle (i
Jylland) belägen dal, en af de vackraste
i Danmark. G. omgifves på bägge sidor af
skogbeklädda höjder, hvilka äro genom tvärdalar
afskurna liksom i bastioner. Den genomflytes af
Grejsmölleån, hvars vatten bidrager till att
drifva fabriken Grejsmölle, G:s möbelfabrik
(förr klädesfabriken Grejsmölle), och är sedan
1894 genomskuren af Vejle-Give-järnvägen.
E. Ebg.
Grekerne, en vitter-backanalisk orden i Stockholm
på 1780-90-talen. Se Hallman, K. I.
Grekiska antologien. Se Antologi.
Grekiska arkipelagen. Se Egeiska hafvet.
Grekiska elden, en af Kallinikos från Heliopolis
i 7:e årh. e. Kr. uppfunnen brinnande vätska,
hvars sammansättning ej är känd, men hvars
hufvudbeståndsdelar antagligen utgjordes
af nafta, beck och svafvel. Elden nyttjades
med framgång af grekerna vid försvaret af
Konstantinopel mot sarasenernas flotta 678 samt
sedermera ofta under medeltiden. Den utkastades
med stor precision genom koppartuber medelst i
fartygsbogen placerade sifoner samt, i strid på
nära håll, äfven medelst handsifoner. På längre
afstånd spreds elden genom pilar, doppade i den
farliga vätskan. Den förfärliga verkan af den
grekiska elden, som antändes i samma ögonblick
den utsattes för luftens åverkan och enligt
historieskrifvares utsago kunde släckas endast
med ättika eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
