- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 10. Gossler - Harris /
263-264

(1909) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekow, Dimitr Panajotov - Grell - Grell, Eduard August - Gren - Gren (Green), Magnus - Gren (Green), Ivar - Gren, Jonas - Gren - Grenaa (Grenå)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grekov, Dimitr Panajotov, bulgarisk politiker,
f. 1847 i Bolgrad i Bessarabien af bulgariska
föräldrar, d. 1901 i Sofia, studerade juridik i
Paris och verkade sedan som advokat i Rumänien,
men öfverflyttade efter Bulgariens befrielse
till sitt stamland, där han deltog i den
konstituerande församlingen i Trnova 1879 och
under furst Alexanders första regeringstid
tillhörde den grupp af konservativa politiker,
som utöfvade det största inflytandet på ärendenas
ledning; 1879-80 och 1882-83 beklädde han
justitieministerposten. Under den kritiska
tiden efter furst Alexanders störtande var
G. medlem af den tremannadeputation, som sändes
på rundresa till de europeiska makterna för
att söka stämma dem gynnsamt för Bulgariens
sak (dec. 1886-jan. 1887). 1890 inträdde
han som utrikesminister i Stambolovs ministär
och afgick vid dennes fall i maj 1894, stod
sedan i opposition mot sin forne meningsfrände
Stoilov och bildade vid dennes tillbakaträdande
i jan. 1899 den nya regeringen, men måste redan
i okt. s. å. afgå. H. B-n.

Grell, ty., eg. gäll; bjärt, för starkt
framträdande, skarp, afstickande (om färger,
belysning o. s. v.).

Grell, Eduard August, tysk tonsättare, f. 1800
i Berlin, d. där 1886, elev af bl. a. Zelter,
blef vid 17 års ålder organist vid Nikolaikyrkan
och 1839 vid hofdomkyrkan, 1832 vice dirigent
för Singakademie, var 1851-76 dess förste
dirigent och 1851-86 kompositionslärare vid
konstakademien samt blef 1883 teol. hedersdoktor
vid Berlins universitet. G. skref företrädesvis
vokalverk i 1500-talets konstfulla stil,
främst en 16-stämmig mässa a cappella
(1861). Biogr. af Bellermann (1899).
E. F-t.

Gren, skpsb. Se Knä 2.

Gren (Green). 1. Magnus G., riksråd,
den förste, som bar namnet G., tillhörde en
gammal småländsk släkt. Föräldrarna bodde vid
Roxen, på Åls sätesgård, hvilken sedermera
efter G. benämndes Grensholmen. Redan 1434
var G. medlem af rådet och slöt sig i början
till oppositionen mot konung Erik, men sedan
han 1436 fått befälet på Borgholm, hyllade han
sig till unionspartiet. Såsom förklarad fiende
till Karl Knutsson erhöll G. af konung Kristofer
Stockholms slott i förläning samt utnämndes
till fodermarsk och medlem af interimsregeringen
(1442). Då Karl Knutsson blifvit konung,
ställde han G. och Birger Trolle i spetsen för
en expedition, hvars ändamål var att rycka
Gottland ur konung Eriks händer (1448). Det
visade förtroendet svek G. emellertid. Genom
hans förräderi och hans medbefälhafvares
eftergifvenhet och oförstånd samt Kristians
trolöshet gick ön förlorad för Sverige. Vid
unionsmötet i Halmstad 1450, där G. på eget
bevåg infunnit sig, ingingo han och andra svenska
herrar en öfverenskommelse med några af de danska
ombuden, att man skulle söka förmå Karl Knutsson
lofva att blott efter rådets vilja gifva eller
återtaga förläningar samt att, om Karl vägrade
bifalla denna fordran, svenska kronan skulle
erbjudas åt konung Kristian. Anslaget upptäcktes
dock i tid, hvarefter G. ansåg det bäst att
lämna riket (sommaren 1450), men vid ett försök
under resan att sätta sig i besittning af ett
hamburgskt köpmansskepp blef han tillfångatagen
af ett krigsfartyg och förd till Lybeck. Efter
att en tid ha hållits i lindrigt fängelse frigafs
han, hvarefter han begaf sig till Danmark och
ingick öppet i Kristians tjänst. Vid jultiden
1451 landsteg G. på svenska östkusten och
härjade på flera ställen mellan Kalmar och
Kolmården. Följande år gjorde Olof Axelsson
(Tott) och G. ett misslyckadt försök att
bemäktiga sig Stockholm. Att han, liksom
åtskilliga andra herrar, blef af svenska rådet
dömd att för förräderi mista lif, ära och
egendom (15 sept. 1453), betydde naturligtvis
ingenting. 1453-55 var han höivitsman i
Bergen, 1456 eröfrade han Öland åt Kristian,
hvarefter han erhöll ön med Borgholms slott i
förläning. Slottet behöll han till 1472, då det
intogs af svenskarna. Han afled i slutet af 1473.

2. Ivar G., den föregåendes son, riksråd,
omtalas första gången 1464, då han var en af
deltagarna i Kettil Karlssons resning och
tillsammans med andra herrar "efter menige
allmogens vilja" inbjöd Karl Knutsson att
åter blifva Sveriges konung. Men inom årets
slut uppträdde han fientligt mot konung Karl
och lyckades därigenom förvärfva Axvalls slott
1465. Då Karl 1467 för tredje gången kom till
makten, hyllade.G. honom åter. Karl lät honom
behålla Axvall och skall t. o. m. ha gifvit honom
penningeunderstöd, men icke dess mindre stängde
G. 1468 för Karl slottets portar och flydde till
Danmark. 1470 blef han befälhafvare på Älfsborg,
men detta slott fråntogs honom 1471 af Sten
Stures anhängare, Otto Torbjörnsson. Då detta
inträffade, var G. själf borta: han deltog
i Kristians tåg mot Stockholm och i slaget
på Brunkeberg. Efter freden mellan Sverige
och Danmark (1472) stannade G. i Sverige,
men uppträdde ej på rådsmötena före 1477, från
hvilken tid han blef en flitig deltagare i dessa
möten ända till 1495, då han bevistade mötet i
Kalmar. Hans dödsår är okändt. 1. o. 2. Fr. W.

Gren, Jonas, orgelbyggare, f. 1715 vid
Stjärnsund, d. 25 mars 1765 i Stockholm,
kom 1733 i lära hos orgelbyggaren D. Stråhle
i Stockholm. 1748 fick G. k. privilegium som
orgelbyggare och började s. å., i bolag med sin
principals brorson Petter Stråhle (f. 1714,
d. 1765), sin verksamhet, hvilken blef för
svenska förhållanden mycket betydande. Deras
verkstad, på Kungsholmen, försågs med alla då
kända förbättringar. G. egde ovanliga teoretiska
insikter i yrket, och dessa, i förening med
Stråhles praktiska förmåga, skaffade fabriken
ett anseende, som slutligen gick äfven utom
landets gränser. Bolaget byggde i Stockholm
bl. a. följande verk, de flesta först i senare
tid ombyggda eller utbytta: Katarina (1751),
Slottskyrkans (1753), Franska reformerta kyrkans
(1756), Klara (1761) och Hedvig Eleonora (1762);
i landsortsstäder: Karlstads domkyrkas (1753),
Västerås domkyrkas (1757), Sala, Piteå, Hedemora
m. fl. kyrkors. Därjämte utförde det en mängd
orgelverk för landskyrkor samt reparationer och
ombyggnader nästan i hundratal. G:s och Stråhles
verkstad och privilegium öfvergingo till deras
lärjunge Karl Wahlström. -rn.*

Gren., vid växtnamn förkortning för franske
botanisten Jean Charles Marie Grenier, f. 1808 i
Besançon, d. 1875 som professor där, författare
till Flore de France (tills. med D. A. Godron,
3 bd, 1848-56) och Flore de la chaine jurassique
(3 bd, 1865-75).

Grenaa (Grenå), stad i norra Jylland, omkr. 56
km. ö. om Randers, på halfön Djursland, ej fullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:47:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbj/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free